Fifty Shades of Grey: Official Trailer

Eftersom denna storm inte undgår någon och jag har har blivit lite löjligt besatt i något som inte ens är bra, vore det bara larvigt om jag inte postade Fifty Shades of Grey trailern. Den har ju tyvärr fått en egen kategori här på bloggen, hur lågt det än är i min smak.




Titta även in på den Svenska officiella sidan: http://www.fiftyshadesofgreymovie-intl.com/se/

Jag har inget creed att ge denna trailer då jag referera tillbaka till mitt första intryck av den: Riktigt B.
De hade inget att komma med, seg story och repliker så smöriga att de smälte fortare i solsken än något annat.
Jag måste dock erkänna att de kan ha att göra med att den första versionen jag såg hade de klippt bort de flashiga sexscenerna i slutet... en så kallad "dagversion".
Jag måste också bekänna mig med att ju mer man tittar på den desto mer gillar jag den. Jag hoppas i alla fall att filmen blir bra i slutändan, då det verkar som att den kommer att bli över förväntan då de sagt att de skulle skära ner med hänsyn till den yngre publiken.

Creed till Beyonce också som har gjort soundtracket till filmen i en omgjort version av "Crazy in love"

Ett kommentatorsprojekt: Fifty Shades of Grey Kapitel 1-2

Jag vet inte varför vi fick för oss att göra det här igen! Kanske berodde det på att jag, av någon anledning, stoppade in och skapade en kategori vid namn Fifty Shades of Grey här på bloggen. Befängt. Någonstans under förra gången vi läste verkade det sätta sig i hjärnan. Gräva ner sig som maskar i jorden och omöjligt att bli av med. Nåja, kanske blev det så att man blev en gnutta besatt trotts att det är så pinsamt dåligt.
Tanken är i alla fall att vi ska försöka kommentera kapitlen här.

Sara kommenterar:

Att börja läsa om den här boken känns redan som ett litet äventyr. För, vi vet redan vad som kommer att hända, hur karaktärerna kommer att utvecklas (inte alls eller inte tillräckligt mycket för att man ska bli nöjd) och hur förhållandet mellan dem alla kommer att urarta sig. Hittills är bara två kapitel lästa och jag kan redan nu känna att den här andra gången lär ta mer på mina krafter än vad den första ens hade en chans att göra.

För det första så känns det som jag vill nämna några ord kring den där intervjun. Den måste vara en av de värsta som någonsin getts. Det börjar med att Katherine (Kate) inte kan göra intervjun för att hon har drabbats av influensan. Men saken är den att hon nämner att hon har kämpat för att få sig en liten pratstund med Mr. Grey i nio månader (NIO MÅNADER! Det är kanske inte bara Christian som borde kolla upp sina manier), och det känns som att efter en sådan lång tid av tjat och gnat så borde inte influensan få stå i vägen. Ta en Ipren och en Panodil, beställ en jäkla taxi till Seattle och utför den där intervjun själv! Jesus, du hade kunnat skicka en annan från tidningen men istället väljer du att skicka oerfarna (och att använde ordet oerfaren här var med flit) Ana. Hon som inte ens kan yttra en mening utan att snubbla över orden. Det nämns i första kapitlet men jag tänker nämna det i alla fall, varför tog inte Ana fem minuter åt att typ googla Christian Grey eller Grey Enterprises? Hon gick till ett av de mest framgångsrika företagen i USA och valde att inte kolla upp någonting först? I och för sig verkar ju Ana faktiskt lära sig vad ett mail är senare i boken så kanske borde man inte vara för hård mot henne, men Kate? Hon som journalist borde kunna ha gett Ana en genomgång av sin research inför intervjun, jag menar, det här var ju tydligen en viktig intervju … tyvärr också en tråkig intervju.

Punkt nummer två: Anastasia Steele. Jag VET att hon är baserad på Bella Swan men jag tycker kanske att James borde ha tagit sig någon frihet med sin karaktär när hon skickade iväg sitt manus till förlaget för att bli publicerad. Problemet med denna basering är att medan Bella är en ungdomskaraktär (det rättfärdigar inte hennes beteenden genom sin egen serie men det gör att man kan förstå dem) medan Ana är en karaktär i en vuxen bok, inte minst en erotisk vuxenbok vars marknadsföring har gått ut på att sex säljer. Så medan Bella bara är naiv i sina beslut så blir Ana outhärdligt korkad. Jag är säker på att osäkerheten som Ana känner finns inom många kvinnor, men vid tjugotvå års ålder bör man kunna hantera den bättre och ha kommit längre i sin mentalitet än hos en sjuttonåring. Redan vid det första kapitlet framställs Ana som kyskheten själv och TEMAT FÖR BOKEN ÄR FORTFARANDE SEX! Jag vet inte om jag kan poängtera det mer, men hade inte det här blivit en mycket bättre bok om inte Ana varit så oskuldsfull och försiktig? Om Ana betett sig som en kvinna istället för som ett barn så kunde den här boken kanske faktiskt ha blivit den psykologiska, romantiska lilla berättelse som James säkert hoppades på först.

Så har vi Christian Grey. Två kapitel lästa och allt jag vet om honom är hur han ser ut (och att han har tendenser till dålig humor). För om det är någonting som nämns om honom är hur snygg han är. Att han har långa fingrar, att hans ögon är gråa och, oh, glömde jag säga att han är otroligt sexig? Som en adonis från forna Grekland. För att inte vara helt brutal så måste jag kanske komma ihåg att han är baserad på Edward Cullen, och han har ju om möjligt faktiskt ännu mindre personlighet. Men jag är i alla fall glad att vi i två kapitel nu har lärt oss att Christian Grey ser bra ut, och att han redan beter sig hotfullt mot de män som vågar närma sig hans Anastasia. Oh, och juste. Han är inte heller bög. För det var det värsta som han kunde bli tillfrågad. Det värsta. Någonsin.

För att summera upp de här två kapitlen: det är en dålig början då ingenting intressant faktiskt händer. James försöker lura i oss att Christian som handlar är någonting sexigt och farligt medan sanning är att det mest känns utdraget och lite pinsamt att läsa. Det är som en snuskig liten fantasi som författaren egentligen inte tänkte dela med sig av till någon.

Bissen kommenterar:

I första kapitlet skickar Kate iväg Ana på intervjun utan en gnutta med information! Hur kan man missa att skicka med det och varför tänkte inte Ana på det tidigare än när hon kommer fram? Hade hon ingen telefon så hon kunnat kolla på vägen? Angående den resan btw. Den ska ta tre timmar. Varför åker man så man kommer en kvart innan? Vill man inte hinna käka eller nått? Ta det lugnt? Hade hon åkt tidigare kanske hon hade kunnat hitta något ställa och googla honom på?

Jag har aldrig riktigt förstått det där med klumpiga karaktärer. Folk är inte såna! Tell me if I'm wrong! Man snubblar inte in på kontoret, vad fanns det att snubbla på...?
Efter det sitter hon och ältar hur snygg han är och hur ung han är. So what?! Ungt folk har väl startat företag...? Facebook någon? Nej vi glömde visst. Lika dant som vi glömde hur fantastiskt snygg Christian är så att vi på varje sida måste upprepa det.
Alltså, både under och efter intervjun lägger James så mycket energi på att undra "vad var det där?" och "varför har han den här inverkan på mig" att det inte blir bra. All denna upprepning får en att tröttna och undra om hon inte bara kan spotta fram vad det nu är (som vi ju alla vet vid det här laget).

Det känns som om James försöker få Christian att framstå som en porslinsdocka i ett dockhus. Allt är perfekt. Hans tänder, kostymen, byggnaden, möblerna...blondiner. På tal om blondinerna. James råkade nog lägga för mycket av Anas tankar på det med och man tröttnar på att höra om varför han bara har anställt blonda personer.

Jag måste bara nämna lördagen då Christian besöker Clayton's. Sedan när har man "käckt hårruffs" och hur ser hon över disken att han har kängor på sig? Hon märkte ju uppenbarligen inte att han kom in förren han var framför henne, på andra sidan disken! Och välmanikyrerade naglar...?? behöver jag säga mer...

Hur som helst, en del saker får en att ställa frågor i den här boken. José och det undermedvetna presenteras även i kapitel två.


Tips på fanfiction: https://www.fanfiction.net/s/10414770/1/Software-Complications

Sedan sist

Jag skulle vilja skriva något inspirerande här. Men om sanningen ska fram har det inte hänt något sedan sist. Livet rullar på i någon slags tråkig svävande värld där inget tycks vara fast.

Jag funderade på att läsa en ny bok men jag bävar till och med för tanken på det. Förmodligen kommer det bli som med alla andra böcker: 150 sidor senare tycks sidorna glömmas bort och ett gammalt bokmärke hittas flera år senare i boken.
Syrran pratade förut om vilka böcker hon hade kvar att läsa och jag påpekade att i min bokhylla får man räkna dem jag faktiskt läst, vilket var tre (Harry Potter-böckerna borträknade).
Jag orkar nog helt enkelt inte lägga den energi det tar för mig att läsa.

Härom dagen fick jag även antagningsbeskedet till YH utbildningen som jag sökte i Tranås. Som jag trodde kom jag inte in och spred min ilska över facebook.
Efter alla uppmuntringar om att jag visst skulle bli antagen, hade jag ställt in mig på det, gjort upp en fruktansvärt bra planering över de kommande två åren och började se fram emot att få gör någonting nytt. Börja ett nytt kapitel och få tänka på annat. Men nej! Än en gång sticker antagningsbeskedet mig i ryggen och meddelar mig att jag är 236 reserv till 32 platser.

Mina förhoppningar till antagningen för universitetet är inte ens några förhoppningar och det enda jag kan hoppas på är att de inte fyller platserna. Men det känns osannolikt eftersom de bara är 16 stycken.

Fifty Shades Freed: En recension

SUCK, YES och HURRA!
I torsdags natt vid 00.10 hade jag äntligen förmått mig att läsa ut tredje boken. Under dagen läste jag ut kapitlen och av någon konstig anledning tyckte E L James att det var bra med en epilog och redovisade en hel massa flashbacks istället för en löpande text. Vilket gjorde mig förvirrad då jag hela tiden missade vilket som faktiskt var i nutid och vad som var minnen.
Efter det kom flera sidor utifrån Christians perspektiv. Då inte i nutid utan hans första jul som adopterad (vad har det med hela historien att göra?), hans intervju som Ana gjorde i första boken (deras första möte) och när han släntrar in i järnhandeln hon jobbar på. (Jävla salker!).
Hur som helst måste jag ändå erkänna att det var... fascinerande... att läsa ur hans perspektiv. Kanske beror det på bristen av information om hur han egentligen tänker och fungerar. Jag skulle inte vilja påstå att alla de där nyanserna i hans humör verkligen är många. Han är antingen irriterad eller på den nivån så att man med nöd och näppe står ut med honom, dvs överallt och ingenstans och allmänt påfrestande och störande.

Jag kan inte påstå på något sätt att denna del i serien skulle vara bättre än de andra. För det var den verkligen inte. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den var sämst. Efter att en tanke slagit mig blev jag faktiskt lite irriterad över att det inte händer någonting, (inte för att jag kan påstå att det gjort de i de andra men den här fick mig att reagera).

När vi börjar läsa de första kapitlen har bröllopet varit och de är så när som på två tre dagar klara med smekmånaden. Var försvann tiden? Så mycket som E J James drar ut på allt kan man tänka sig att det helt enkelt skulle bli en extra bok av det. Av det drar jag den oförskämda slutsatsen att hon helt enkelt var för lat för att ägna tid åt det, av orsaken att få ut en del till i serien så fort som möjligt. Kanske hade sista delen bara legat och väntat på att få bli publicerad?
I vilket fall så lämnar de smekmånaden ganska snart och försätter sig i en ganska tråkig vardag där hon på ett tamt sätt försöker bygga upp någon slags spänning i det hela genom en massa sabotage på Christians företag och lägenhet. Jag skulle dock vilja påstå att de här "händelserna" är lite ogenomtänkta. Man kan dessutom från början räkna med vem det är. När de ägt rum rullar livet på som vanligt för den hyperkontrollerande Christian och "envisa" Anastasia. För hon är verkligen inte envis, hon tror att hon är det. Men utan Christian som sätter stopp för hennes egna initiativ tycker Chrisatian att hon är envis.

Jag skulle inte heller vilja påstå att att det hänt något i de andra böckerna heller. Men av någon anledning fick E L James för sig att allt skulle hända i slutet, på de fem sista kapitlen. Försökte hon få till ett spännande slut genom att trycka in en graviditet, en kidnappning och en bilolycka på de sista kapitlen? Christians öppenhet i slutet slutar aldrig att förvåna. Varför denna öppenhet? Ana ställer själv frågan till Christian men svaret verkar luddigt. Det kändes mer som ett lätt sätt att lösa allting på.

Och därmed kommer vi till slutet som kändes som en alldeles för enkel upplösning där allt helt plötsligt föll på plats utan någon som helst ansträngning eller jobb.
I denna del av serien börjar det märkas allt mer att denna är en fanfiction från början.

Tillslut kan jag säga att jag är glad att jag tog mig igenom dem men framför allt att de är över!
Som många redan vet planeras en film till detta som beräknas ha premiär 13:e, 14:e eller 15:e februari 2015. Eftersom de redan håller på att spela in så finns skådespelarna redan tillsatta. Till min och Saras lättnad kan vi säga att skådespelarna ser "normala" ut. Med det menar jag att de inte tillsatt folk som är "gudomligt snygga".

Fifty Shades of Grey Wine Collection

Jag började inse att, trots att jag hackar på Fifty Shades of Grey, så verkar min konstiga besatthet (som jag inte gillar) leta sig ut i mina fingrar till datorns tangentbord.
För det första har jag redan skrivit tre inlägg om jag inte mins fel och det här blir ett fjärde som verkar bli ett bevis för att jag måste blogga om det.

Men jag fick för mig att söka på murchadnise (kringprodukter) till Fifty. Visst att det kommer upp massa sexleksaker, glidmedel, oljor, fastbindnings-prylar och underkläder, men det var ju väntat. Något mindre väntat (fast kanske ändå), två viner! De dricker vin typ jämt så varför inte men ändå!

Kan tycka att det är lite... över gränsen? Allt för att de vet att det ska sälja och allt för pengarna, right?

Fifty Shades of Grey Wine: http://www.fiftyshadeswine.com

Det är två viner, ett rött: Red Satin och ett vitt: White Silk. De kostar 17.99 för en flaska så ca 150 svenska kronor. Återigen för att ta ut pengar för att de kan.
Än verkar det inte som man kan köpa det på systemet och vet inte heller om eller när det kommer i så fall. Det verkar dessutom bara kunna beställas på hemsidan om man bor i USA.

Lördagskvällen

Igår var ett par av mina fina vänner här och firade min förtidiga födelsedag!
Det bjöds på italiensk buffé med massa pasta och tillbehör. Jag älskar italiensk mat och pasta! Jag gillar lätt mat och många medelhavsländer äter mycket ost och grönsaker, rökta skinkor, fisk och dylikt tillsammans med pasta och bröd!
Alla som varit i Italien och ätit pizza vet att pizzan där är sååå mycket mer! Den är mycket lättare och mycket tunnare och såååå mycket godare.

Hur som helst. Vi hade jättetrevligt och åt massa mat och ost och till efterrätt blev det vaniljglass med hemgjord chokladsås och jordgubbar tillsammans med minimaränger. Vaniljglass är den allra godaste glassen måste jag erkänna, hur tråkigt det än låter.

Jag fick även små presenter bestående av en brödbok, muffinsformar och en kökshandduk av Mikaela. Små tvålar och body butter av Amelia och av Sara gavs det en mugg, en chokladgroda och Bertie Botts bönor från Harry Potter: The exibition utställningen i Norrköping.

En lyckad kväll!

Fifty Shades Darker: En Miniresension

Jag måste bara få ur mig det här någon stans.
Så, Sara och jag har påbörjat och nästan avslutat Fifty Shades Darker.

Jag måste ändå påstå att andra boken är lättare att stå ut med. Den är inte lika grov och det är inte så väldans mycket konstigt sex i den, vanligt sex, det räcker för mig! Christian verkar ändå nååååågot (väldigt lite) resonlig och Ana verkar ändå kunna bli liiiite arg. Dock varar denna ilska endast en kort stund innan Christian verkar röra sig eller le något "fantastiskt sexigt leende". Det bedrövar mig, allt han gör för henne att bli upphetsad, det spelar ingen roll om han sitter på sitt kontor och inte ens tittar på henne eller om han tar på henne, hon blir alltid upphetsad.

E L James vill nog få oss att tro att Christian är någon slags gud... Vilket jag måste påstå får mig att känna att denna bok är något utanför det "normala" och resonliga men främst någon slags konstig illusion av fantasivärld.

Scenen där Leila plötsligt innehar en pistol och står i Anas kök är så otroligt mesig. Inte en enda gång verkar denna pistol hotfull. Hela scenen genomlyser dock att detta ändå är en fanfic, det finns inget professionellt med den.
Christians frieri, det är inget frieri. Det är ett sätt att utöva sitt kontrollbehov över Ana att hon verkligen inte kan lämna honom. Jag förstår inte att hon inte ser det och inte någonstans i boken verkar detta gå upp för henne trotts att allt han gör är kontrollfixerat, det stirrar henne i ansiktet och Ana ser rakt igenom.

Likaså jobbet. Där brast det för mig. Han köper upp företaget för att han ska ha full kontroll över Ana på hennes arbete. Jag har inget att säga om det förutom att det ä jävligt sjukt, kontrollerande och får hela oken att återigen kännas som någon slags fantasivärld som inte existerar.
Något som även uppkommer tidigt i boken är den fruktansvärt kränkande och hor-liknande auktion de har på välgörenhetsbalen/fest. Man auktionerar inte ut kvinnor på en välgörenhetsbal/fest för att se vilka snuskgubbar som bjuder högst.

Trotts allt detta, trotts kränkande baler, kontrollerande uppköp av företag och löjliga försök till hotelser med vapen kan jag komma på mig själv att le. Boken är fortfarande dålig och fruktansvärt dåligt skriven med upprepningar på varje sida och bistra enkelspåriga beskrivningar, ändå sitter jag och småflinar. Jag börjar se fram emot filmen som kommer i början på 2015 och verkar befinna mig i något slags mystiskt stadium som jag känner igen som ett farligt område, som kan leda till något mycket större om jag inte har någon kontroll över. Skillnaden den här gången är att jag inte gillar det!

Fjärde gången gillt!

Idag har jag skrivit klart min fjärde fanfic. Nördigt, men jag gillar att vara lite nördig. Den blev lite längre än de andra men så måste det ju vara. En del är längre och en del kortare. Men nu är jag klar vilket känns ganska skönt i nuläget!

Min tanke är ju som sagt att jag ska publicera det här någon stans men just nu verkar alla forum ganska döda. Jag hoppas att de kommer igång lite när de börjar hända lite mer kring bandet. Bara att hoppas på det bästa!
Påbörjar annars ett litet projekt imorgon med Saras hjälp som jag hoppas kunna presentera närmare inom kort.

Här i stan är det annars fullt upp med cykelveckorna och Vättenrundan, lika bra att stanna hemma när stans befolkning fördubblas och trafiken är olidlig.

Inte värt att fira Sveriges Nationaldag!

Sveriges Nationaldag firas den 6 juni, idag. Varför?
Egentligen inte för något om man ska vara krast, kanske valde de just denna dag av en slump, just bara för att tre saker råkar sammanfalla samma dag. Nationaldagen känns som en inkastad dag, bara för att. Visste ni att Sverige var en av de sista länderna att göra nationaldagen till helgdag? Varför? Kanske för att vi försöker vara som alla andra i slutändan.

De här tre sakerna då:
1. Gustav Vasa blev vald till kung.
2. Sverige blev självständigt.
3. 1809 års reform infördes. (som varade fram till 1974)

För det första, Gustav Vasa. Vi skulle lika gärna kunna fira när någon annan blev kung. Men nu är de förmodligen för att Vasa och hans reform av arvet av monarkin och för att han anses som grundare av den svenska nationalstaten...
Att Sverige blir självständigt, jaa, Sverige blev inte självständigt. Låt oss påminna oss själva om att ett land blir självständigt när de varit ockuperade. Låt oss då påpeka fakta: Sverige har aldrig någonsin varit ockuperat. Vi förlorade Norge. Man firar inte för att man förlorar land.
Regeringsformen, samma med den som Gustav Vara, varför inte någon annan regeringsform?

Så, halva Sveriges befolkning vet inte ens varför vi firar Nationaldagen. Den kallades inte ens nationaldag förren på åttiotalet och inte förren 2005 gjordes det till en helgdag. Folk har jobbat på nationaldagen ända fram tills för nio år sedan.
Jag vill inte kalla mig själv bakåtsträvare. Jag ser bara inte vitsen med att fira denna sjätte juni. Våran nationaldag kommer aldrig att bli som tex Norge. Vi firar midsommar som andra firar nationaldagen, varför ska då nationaldagen vara röd och vi tvingas fira något vi inte försår innebörden eller vitsen med?

Druttla runt

Idag säger vi grattis till alla som tar studenten! Själv stod man där för fyra år sedan. Var tog tiden vägen? Synd bara att det regnade på dem här i stan, men det kan man inte göra så mycket åt.

Själv tog jag bilen till brandstation vid halv nio i morse för ett studiebesök. Här har de fått en ny station, en riktigt fin en. Efter det (en timme senare) åkte jag hem igen och kände mig aningen besviken över att jag inte skulle göra något mer.

Därför har jag druttlat runt lite under dagen och försökt sysselsätta mig. Packat upp grejerna från Ullared (där jag var förra fredagen). Strukit och hängt upp gardiner under svordomar för att någon skruvat fast gardinstången så hårt -.-'

Hur som helst, jag vet inte var jag ville komma med det här. Jag försöker frenetiskt få in i huvudet att det är sommar för övrigt för att inte upptäcka i slutet av juli att den snart är över.
Imorgon är planen att skriva ett frustrerat inlägg om varför vi inte borde fira något de kallar "Sveriges nationaldag".