lördag 26 juli 2014

Fifty Shades of Grey: Official Trailer

Eftersom denna storm inte undgår någon och jag har har blivit lite löjligt besatt i något som inte ens är bra, vore det bara larvigt om jag inte postade Fifty Shades of Grey trailern. Den har ju tyvärr fått en egen kategori här på bloggen, hur lågt det än är i min smak.




Titta även in på den Svenska officiella sidan: http://www.fiftyshadesofgreymovie-intl.com/se/

Jag har inget creed att ge denna trailer då jag referera tillbaka till mitt första intryck av den: Riktigt B.
De hade inget att komma med, seg story och repliker så smöriga att de smälte fortare i solsken än något annat.
Jag måste dock erkänna att de kan ha att göra med att den första versionen jag såg hade de klippt bort de flashiga sexscenerna i slutet... en så kallad "dagversion".
Jag måste också bekänna mig med att ju mer man tittar på den desto mer gillar jag den. Jag hoppas i alla fall att filmen blir bra i slutändan, då det verkar som att den kommer att bli över förväntan då de sagt att de skulle skära ner med hänsyn till den yngre publiken.

Creed till Beyonce också som har gjort soundtracket till filmen i en omgjort version av "Crazy in love"

söndag 20 juli 2014

Ett kommentatorsprojekt: Fifty Shades of Grey Kapitel 1-2

Jag vet inte varför vi fick för oss att göra det här igen! Kanske berodde det på att jag, av någon anledning, stoppade in och skapade en kategori vid namn Fifty Shades of Grey här på bloggen. Befängt. Någonstans under förra gången vi läste verkade det sätta sig i hjärnan. Gräva ner sig som maskar i jorden och omöjligt att bli av med. Nåja, kanske blev det så att man blev en gnutta besatt trotts att det är så pinsamt dåligt.
Tanken är i alla fall att vi ska försöka kommentera kapitlen här.

Sara kommenterar:

Att börja läsa om den här boken känns redan som ett litet äventyr. För, vi vet redan vad som kommer att hända, hur karaktärerna kommer att utvecklas (inte alls eller inte tillräckligt mycket för att man ska bli nöjd) och hur förhållandet mellan dem alla kommer att urarta sig. Hittills är bara två kapitel lästa och jag kan redan nu känna att den här andra gången lär ta mer på mina krafter än vad den första ens hade en chans att göra.

För det första så känns det som jag vill nämna några ord kring den där intervjun. Den måste vara en av de värsta som någonsin getts. Det börjar med att Katherine (Kate) inte kan göra intervjun för att hon har drabbats av influensan. Men saken är den att hon nämner att hon har kämpat för att få sig en liten pratstund med Mr. Grey i nio månader (NIO MÅNADER! Det är kanske inte bara Christian som borde kolla upp sina manier), och det känns som att efter en sådan lång tid av tjat och gnat så borde inte influensan få stå i vägen. Ta en Ipren och en Panodil, beställ en jäkla taxi till Seattle och utför den där intervjun själv! Jesus, du hade kunnat skicka en annan från tidningen men istället väljer du att skicka oerfarna (och att använde ordet oerfaren här var med flit) Ana. Hon som inte ens kan yttra en mening utan att snubbla över orden. Det nämns i första kapitlet men jag tänker nämna det i alla fall, varför tog inte Ana fem minuter åt att typ googla Christian Grey eller Grey Enterprises? Hon gick till ett av de mest framgångsrika företagen i USA och valde att inte kolla upp någonting först? I och för sig verkar ju Ana faktiskt lära sig vad ett mail är senare i boken så kanske borde man inte vara för hård mot henne, men Kate? Hon som journalist borde kunna ha gett Ana en genomgång av sin research inför intervjun, jag menar, det här var ju tydligen en viktig intervju … tyvärr också en tråkig intervju.

Punkt nummer två: Anastasia Steele. Jag VET att hon är baserad på Bella Swan men jag tycker kanske att James borde ha tagit sig någon frihet med sin karaktär när hon skickade iväg sitt manus till förlaget för att bli publicerad. Problemet med denna basering är att medan Bella är en ungdomskaraktär (det rättfärdigar inte hennes beteenden genom sin egen serie men det gör att man kan förstå dem) medan Ana är en karaktär i en vuxen bok, inte minst en erotisk vuxenbok vars marknadsföring har gått ut på att sex säljer. Så medan Bella bara är naiv i sina beslut så blir Ana outhärdligt korkad. Jag är säker på att osäkerheten som Ana känner finns inom många kvinnor, men vid tjugotvå års ålder bör man kunna hantera den bättre och ha kommit längre i sin mentalitet än hos en sjuttonåring. Redan vid det första kapitlet framställs Ana som kyskheten själv och TEMAT FÖR BOKEN ÄR FORTFARANDE SEX! Jag vet inte om jag kan poängtera det mer, men hade inte det här blivit en mycket bättre bok om inte Ana varit så oskuldsfull och försiktig? Om Ana betett sig som en kvinna istället för som ett barn så kunde den här boken kanske faktiskt ha blivit den psykologiska, romantiska lilla berättelse som James säkert hoppades på först.

Så har vi Christian Grey. Två kapitel lästa och allt jag vet om honom är hur han ser ut (och att han har tendenser till dålig humor). För om det är någonting som nämns om honom är hur snygg han är. Att han har långa fingrar, att hans ögon är gråa och, oh, glömde jag säga att han är otroligt sexig? Som en adonis från forna Grekland. För att inte vara helt brutal så måste jag kanske komma ihåg att han är baserad på Edward Cullen, och han har ju om möjligt faktiskt ännu mindre personlighet. Men jag är i alla fall glad att vi i två kapitel nu har lärt oss att Christian Grey ser bra ut, och att han redan beter sig hotfullt mot de män som vågar närma sig hans Anastasia. Oh, och juste. Han är inte heller bög. För det var det värsta som han kunde bli tillfrågad. Det värsta. Någonsin.

För att summera upp de här två kapitlen: det är en dålig början då ingenting intressant faktiskt händer. James försöker lura i oss att Christian som handlar är någonting sexigt och farligt medan sanning är att det mest känns utdraget och lite pinsamt att läsa. Det är som en snuskig liten fantasi som författaren egentligen inte tänkte dela med sig av till någon.


Bissen kommenterar:

I första kapitlet skickar Kate iväg Ana på intervjun utan en gnutta med information! Hur kan man missa att skicka med det och varför tänkte inte Ana på det tidigare än när hon kommer fram? Hade hon ingen telefon så hon kunnat kolla på vägen? Angående den resan btw. Den ska ta tre timmar. Varför åker man så man kommer en kvart innan? Vill man inte hinna käka eller nått? Ta det lugnt? Hade hon åkt tidigare kanske hon hade kunnat hitta något ställa och googla honom på?

Jag har aldrig riktigt förstått det där med klumpiga karaktärer. Folk är inte såna! Tell me if I'm wrong! Man snubblar inte in på kontoret, vad fanns det att snubbla på...?

Efter det sitter hon och ältar hur snygg han är och hur ung han är. So what?! Ungt folk har väl startat företag...? Facebook någon? Nej vi glömde visst. Lika dant som vi glömde hur fantastiskt snygg Christian är så att vi på varje sida måste upprepa det.
Alltså, både under och efter intervjun lägger James så mycket energi på att undra "vad var det där?" och "varför har han den här inverkan på mig" att det inte blir bra. All denna upprepning får en att tröttna och undra om hon inte bara kan spotta fram vad det nu är (som vi ju alla vet vid det här laget).

Det känns som om James försöker få Christian att framstå som en porslinsdocka i ett dockhus. Allt är perfekt. Hans tänder, kostymen, byggnaden, möblerna...blondiner. På tal om blondinerna. James råkade nog lägga för mycket av Anas tankar på det med och man tröttnar på att höra om varför han bara har anställt blonda personer.


Jag måste bara nämna lördagen då Christian besöker Clayton's. Sedan när har man "käckt hårruffs" och hur ser hon över disken att han har kängor på sig? Hon märkte ju uppenbarligen inte att han kom in förren han var framför henne, på andra sidan disken! Och välmanikyrerade naglar...?? behöver jag säga mer...


Hur som helst, en del saker får en att ställa frågor i den här boken. José och det undermedvetna presenteras även i kapitel två.



Tips på fanfictionhttps://www.fanfiction.net/s/10414770/1/Software-Complications