Fanfic

Jag skrev en 34 kapitel lång fanfic, baserad på inget mindre än Tokio Hotel. Grejen var att den inte blev klar heller, det saknas sissodär 6 kapitel.

Här kommer i alla fall ett smakprov från kapitel 30 för den som vill titta på mitt skrivsätt och kika på vad jag skriver. Jag skrev hela ff:n i olika perspektiv.
Terese är min huvudperson som i första kapitlet bryter sitt förhållande med Bill men efter en del händelser kommer hon tillbaka till Tom och Bills lägenhet vilket vi får följa här.

Terese

Hon öppnade försiktigt dörren in till lägenheten som aldrig var låst eftersom den just låg i studion. Hon andades in den bekanta doften av hårspray och herrparfym.

      Hon mindes första gången hon hade gått in här och blev chokad över att det inte alls luktade som hon föreställde sig. Hon tog ett steg in och dörren gled igen bakom henne. Det var en konstig, men skön känsla att komma tillbaka hit efter så lång tid.

      Terese droppade ner sängkläderna innanför dörren och gick nyfiket vidare. Hon gick fram till första dörren. Hon la handen på dörren som för att skuta upp den men tvekade. Ville hon se det här eller skulle hon strunta i det och gå vidare? Hennes nyfikenhet på om han hade förändrat nått eller om det såg ut som vanligt tog över och hon sköt försiktigt upp Bills sovrumsdörr. Sängen var slarvigt bäddad och på byrån mittemot den stod sprayflaskor och ett dussin svarta kajalpennor. En tavla som brukade stå på byrån var nedvippad med bilden mot den träiga ytan. Hon gick fram till den, tvekade men vek upp den. Det stack till i bröstet på henne när hon såg den. Det var två bilder, nästan lite klichéigt, Bill som stod bakom Terese med armarna om henne och log stort och Terese och Bill som kysstes. Båda korten hade Tom förmodligen tagit. Terese la ner tavlan igen och gick ut ur rummet.

      Hon gick vidare och lägenheten delade sig i två rum till höger och vänster. Till höger låg vardagsrummet och till vänster köket. Båda rummen var sig lika. Lite tidningar och diverse saker på borden och några kaffekoppar.

      Hon gick vidare och stannade vid ytligare en dörr, det var Toms sovrum. Det såg ganska exakt ut som Bills rum. Toms säng var dock obäddad och på en lång byrå längs väggen fanns inga sprayburkar eller kajalpennor. På vägen hängde en liten platt-tv och snett under den bredvid byrån stod en svart fåtölj istället för vit som Bill hade. Något som Tom hade men inte Bill var en akustisk gitarr i hörnet. Terese gick fram till Toms byrå. Visst fanns det saker på den men inget likt Bills. Det fanns en stor burk med dreadvax som han hade till sina dreadlocks, några playboytidningar och ett antal gitarrtidningar. Hon rotade runt lite bland alla saker och utspritt över hela byrån låg ett antal kondomförpackningar, Tom verkade inte vara sen med att skylta med sin dåliga vana. Det låg även massvis med plektrum i olika lysande färger och en ask med specialplektrum som var ljusblå med bandets namn och logga. Lite pennor och några papper med något som liknade en melodi.

”Hittar du nått av värde?”, hördes en röst bakom henne och hon ryckte till och tappade plektrumet hon höll i på golvet. Tom stod lutad mot dörrposten med armarna korsade över bröstet.

”Du skrämde mig”, sa Terese skärrat och drog handen genom håret. Tom kom fram till henne och plockade upp det lilla plektrumet från golvet.

”Förlåt, det var inte meningen”, sa han och log. ”Här”, han räckte henne den lilla plastbiten.

”Du har inte funderat på att städa”, sa Terese och syftade på byrån.

”Nää, man vet aldrig när man kan behöva något av det här nästa gång”, det blev en paus. Något som egentligen inte gjorde något. Terese lät ögonen vandra vidare på byrån och liksom Bill hade Tom en ram med två kort i, enda skillnaden var att Toms inte var nerfällt. Hon såg på det. Den här gången stack det inte till i henne. Kanske berodde det på att det inte var Tom hon sårade för några månader sedan och att det inte var han som var hennes ex. Terese tog upp ramen och betraktade det.

”Det där känns som evigheter sedan”, hörde hon Tom säga och hon såg på honom. Han tog ramen från henne och såg på korten på närmare håll.

Tom

Båda korten var på Terese och Tom. Det ena när båda stod på sidan med armarna i kors och försökte utstråla någon form av actionpose men allt hade gått åt pipan och där stod de nu och log fånigt i stället, men han gillade det kortet. På den andra bilden höll de om varandra och log glatt, om ingen viste att det faktiskt var Bill och hon som var tillsammans skulle man kunna tro att det var Terese och Tom som var ett par i stället. Tom ställde ner kortet på byrån igen och la försiktigt armen om Terese. Han var noga med att inte göra för snabba eller hotande rörelser eftersom han inte viste hur mycket hon skulle kunna ta innan det blev för mycket för henne. Det var synd om henne, vad hon hade utsatts för var en hemsk handling han inte kunde förstå.

”Jag har saknat dig”, sa han till sist och såg på henne. Hon såg tillbaka på honom.

”Jag har saknat dig också”, sa hon och la armen om honom också och hon tryckte sig lite närmare honom. Även om Terese hade varit taskig mot honom precis innan hon gick så hade dem två alltid haft en bra relation till varandra.

”Jag är glad att ni gjorde en anmälan åt mig”, sa hon plötsligt tyst. ”Jag tror att det inte hade blivit gjort annars”, Tom hörde hur hennes röst skar sig på slutet.

”Ja, det är ju vår plikt att göra det, förlåt om Bill inte pratade med dig först”, sa han och strök handen längs hennes arm som en tröstande gest.

”Öhm, stör jag?”, hördes en röst från dörren och Terese och Tom såg sig om för att se Bill stå i dörröppningen. Tom blev aningen förvirrad över situationen men släppte inte taget om Terese som hade gömt ansiktet i Toms förstora tröja.

”Du kanske borde gå”, sa han lågt men såg sin bror med förlåtande blick i ögonen. Tom förstod att det måste vara svårt för Bill att se Terese stå i Toms armar och söka tröst och inte i hans. Bill vände blicken mot golvet och nickade svagt och stängde till dörren en aning. Terese såg upp på Tom och viskade ett tack till honom. Terese som nu tagit ett fastare grepp om Tom verkade inte bry sig om hur situationen såg ut för Bill.

      Tom ledde henne till hans säng och satte sig på kanten men Terese släppte inte taget och han hade kvar sin arm runt henne.

”Jag skäms bara så mycket för vad jag har gjort”, hennes röst verkade svagare och han hörde hur hon var nära gråten. ”Bill har säkert mått jättedåligt för att jag lämnade honom och…”, Terese röst bröts.

”Det är inte ditt fel”, sa han tyst och strök henne över ryggen.

”Jo det är det, jag visste ju hur mycket han älskade mig och jag bara kom och”, hon snyftade till högt.

”Nej, du hade ju inte mycket till val eller hur”, sa han sorgset.

”Jo jag kunde ha sagt till er att han hotade mig så kanske det här aldrig hade hänt”, grät hon fram i hans tröja. ”Jag är en riktig idiot som gjorde som han sa!”

”Lyssna på mig nu. Du har inte gjort något fel. Att bli hotad är ingen lätt sak och du gjorde bara det för att du var rädd”

”Men… men”, snörvlade hon.

”Du kan inte göra något åt det nu i alla fall, det som är skett är skett och vi kan inte vrida tillbaka tiden”, sa han bestämt. Han viste att han kanske inte kunde övertala henne till att det inte var hennes fel men det kunde i alla fall vara lite uppmuntrande.

      Terese började lugna ner sig och hon snörvlade inte i hans tröja längre vilket han uppskattade men inte kunde säga till henne.

”Jag slutade aldrig älska Bill”, sa hon tyst och pillade på fållen på hans tröja. ”Men jag skäms så mycket för att jag sårade honom så mycket, jag vill ha tillbaka honom men jag är rädd för vad han ska säga”, hon såg upp på Tom och mötte hans ögon. Han tyckte att det var en aning underlig situation han befann sig i. I filmer ledde såna här saker alltid till att dem två karaktärerna kysstes och det var inte precis det han planerade så han bröt ögonkontakten.

”Du vet att Bill fortfarande älskar dig va, lika mycket som han gjorde innan du lämnade honom. Han måste bara få tid att komma över hela den här baletten”, sa Tom och suckade.

”Gör han?”, sa Terese med lite mer glädje i rösten och Tom nickade till svar. De blev sittandes ett långt tag efter att samtalet avslutats.

”Jag kanske borde gå och lägga mig”, sa Terese till slut och reste sig försiktigt upp. Han följde henne bort till dörren. ”Jag uppskattar verkligen det du gjort för mig idag”, sa hon och såg på honom.

”Ingen fara, du vet att jag alltid finns”, sa han och log och innan hon gick höjde hon handen och la den vid hans nacke, hon fick ställa sig på tå för att nå upp till honom och han böjde sig aningen för att sedan få en mjuk kyss av henne på kinden.