Femtio nyanser av frihet: Kapitel 17-18

Saras kommentarer:

Jag skrev att i förra boken hade vi alldeles för många sidospår, de tar inte riktigt slut i den här. Problemet med dem här är att det händer så långsamt att det är svårare att skriva de här små sammanfattningarna/kommentarerna om dem. Boken är så utdragen att man skulle kunna hoppa över hälften och ändå komma ut med hela handlingen intakt. Jag läste någonstans att den som redigerade böckerna hade dessa regler att leva efter: 1) det ska gå snabbt, 2) se till att James alltid är nöjd, 3) allt som James vill ha kvar ska stanna kvar. Jag tycker det är roligt att både Bissen och jag flera gånger har kommenterat kring att det inte verkar som den här boken är redigerad allt utan bara har tagits direkt från internet till bokform. Och vi hade rätt! Den har inte genomgått en riktig redigering med röda märken i kanterna, men hela stycken överstrukna eller med stora frågetecken i marginalen. De här böckerna har bara gått igenom en stavningskontroll och ingenting annat.

I alla fall, de där sidospåren jag pratade om: just i de här kapitlen flyttades fokusen från Anas svåra vardag med att leva med en våldsman till att hennes pappa har hamnat på sjukhus. Och eftersom jag är ganska intresserad av sjukvård och har viss koll på medicin (då det är någonting jag har växt upp med då familjemedlemmar jobbar inom just vården och jag har läst ett år på universitet med inriktning just medicin) så tänker jag fokusera på hur Rays sjuktillstånd beskrivs. *host host* Det kommer fram att Rays diafragma tog skada och att de trots att Ray nästan blödde ihjäl och fick hjärtstillestånd så lyckades de rädda mjälten. Bullshit. Om det fanns risk att Ray skulle förblöda på operationsbordet och att han fick hjärtstillestånd skulle kirurgen skita i den där mjälten. En mjälte har inte riktigt samma prioritet som hjärtat under en krissituation. Kanske har James tittat alldeles för mycket på Grey’s Anatomy och tänkte att när filmen blir gjord kan Shonda Rhimes komma in och regissera den scenen. De kanske till och med kan skriva om lite i filmen så scenen utspelar sig på Seattle Grace. Någonting annat är att Ray tydligen flyttade från ett sjukhus till det akutsjukhus han är på nu innan de rättat till den inre blödning han hade, inte ens om han hade läkare med sig i den där helikoptern. Man måste se hitta vart den där inre blödningen är först för att veta om hur man ska agera för att minska dess effekter. Man kan inte bara öppna upp en bröstkorg och sedan säga shit när de väller ut blod. Men vad fanns det för mening med att han skulle flyttas till ett sådant akutsjukhus överhuvudtaget? Hans problem med mjälten och diafragman räknas inte som tillräckligt stort för att han skulle behöva ta sig till ett specialistsjukhus, han hade skador som mindre sjukhus är kapabla att ta hand om också.

Sedan är det läkaren. Han säger att tillståndet för Ray fortfarande är kritiskt och att han inte vet hur det kommer sluta för kära Ray. Han säger att bara Gud kan veta hur hela det här kommer att urarta sig. Man kan inte säga det. Inte ens i skenheliga USA kan en läkare gå så lågt som att säga så. Han ska vara professionell och objektiv och säga att de inte vet någonting om situationen men att de väntar och ser hur kroppen reagerar. Ray är redan i en koma för att hans kropp ska få återhämta sig efter operation, och han bör helt enkelt säga att de väntar och ser hur hans kropp reagerar på det trauma som han utsattes för under hjärtstilleståndet. Om läkaren skulle säga någonting till Ana istället så vore det istället att förbereda henne på att hennes pappa nu kan ha hjärnskador med tanke på den olycka han varit med om och att
han utsattes för stora risker med sitt hjärtstillestånd och blodförlusten. Men chansen att Ray kommer få några bestående hjärnskador är minimala, det vore inte så sexigt om Ana fick en grönsak till pappa, och det är det sexiga som är viktigt i den här boken. 


Mina kommentarer:

Jag vet inte om Christan är allmänt tankspridd i de här två kapitlen eller om han faktiskt bryr sig om Ana. För i de här två kapitlen är han ingen skitstövel. Dessvärre är han så sjukt tråkig att man knappt märker att han är där.

Varvid det gäller ändlös väntan och oro på att tiden ska gå förstår jag inte varför James valde att spola tiden i rasande fart via mail och hintar om sex med leksaker istället för att låta två väldigt tråkiga kapitel fortgå utan något som helst sex. Är inte det här en sexbok? Generellt sett tycker jag att James i den tredje boken har börjat släcka lampan lite väl ofta. Varför? För att lämna fantasin till läsaren så hon slipper göra jobbet? Blev hon tillslut också trött på allt sex eller tog hennes fantasi slut när det här verkligen inte är BDSM på något plan…?

Dessvärre löser sig inte problemet genom att Ana går och undrar varför Christan inte har rört henne på ett och ett halvt dygn. Jisses människa, när blev du också sexmissbrukare *suckar*. Tänk på den stackars mannen, han är redan förvrängd och han är kluven över hur han ska hantera Anas sorg över sin pappa som ligger inlagd. Han kanske har annat att tänka på än att tillfredsställa henne med sexuella fantasier för en gångs skull.

Jag kan inte mycket om medicinska saker, men borde inte, i alla fall José ligga inne för övervakning om han ”fått en smäll i huvudet”, jisses det var en bilolycka. En smäll i huvudet känns inte som om de släpper honom i första taget. Men å andra sidan fungerar ju inte sjuksystemet lika här och där…

[Kapitel 15-16]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 13-14

Saras kommentarer:

Genom Fifty-serien finns det inte mycket mångfald. Det är två mörkhyade karaktärer – Christians tränare som vi faktiskt aldrig får träffa mer än två sekunder i första kapitlet och receptionisten på SIP som inte gör mer än att berätta hur avundsjuk hon är på Anas liv. Det finns inte heller många fler sexualiteter representerade än heterosexualitet. Jo vänta, han som klipper håret på Ana är homosexuell för att han inte ska vara ett hot mot Christian. Men i det här kapitlet kommer det fram att Elliot (Christians bror) är bisexuell. Det är en uppfriskande fläkt men eftersom det faktiskt inte har någon påverkan på handlingen eller hur Elliots karaktär är beskriven så spelar det ingen roll. Det känns nästan som att James bara skrev honom så för att hon skulle kunna kliva upp på en egen piedestal och skrika i hög falsett: hur vågar ni komma här och säga att jag är emot homosexualitet? Huh? Jag har flera av mina karaktärer som är homosexuella! Jag tänker inte gå så långt som att säga att James är homofob, men jag tänker säga så mycket att jag inte tror att hon har speciellt höga tankar om någon annan sexualitet än den som är hetero. Det har skämtats om att Christian skulle vara homosexuell. Ana frågar det i första boken när hon intervjuar honom, hon använder de ryktena som ett vapen för att väja bort två flickor som trånade efter hans uppmärksamhet och just nu skojar de om det och Ana tänker (ordagrant) hur löjligt det vore om Christian vore bög. Ja, för det är ju absolut helt vansinnigt att få för sig att en snygg och rik man vore homosexuell. H-e-r-r-e-g-u-d.

Jag måste säga någonting om pengar igen. Ana köper en klänning för 850 dollar, ett par skor för 1000 dollar och ett litet skithalsband för bara 84 dollar. Omvandlat i vad dollarn står i till den svenska kronan idag så blir det 16 704 kronor. Ursäkta mig men vad är det här? Ana och hennes vänner (nåja) och Christian är i Aspen, och nu ska det villigt erkännas att jag aldrig har varit i Aspen så jag har inte stor koll på hur marknaden ser ut där uppe, men jag har svårt att se hur de säljer kläder och skor som är värda så mycket pengar. Jag kan tänka mig att de priserna finns i typ Milano. En av världens stora modestäder där designers tar hutlösa priser för sina kläder bara för att deras namn broderas in i sömmen, men i Aspen borde kanske hela kostnaden hamna på ungefär hälften? Detta har egentligen ingenting med kapitlet att göra, jag tyckte bara att det var intressant att James tog med riktiga nummer och nämnde priser istället för att bara beskriva ännu mer i detalj hur Ana köpte någonting (för det var superkul att läsa om, verkligen). Men det kan ju också vara så att James återigen ville visa att Ana och Christian har pengar. Ifall vid hade glömt.

Det kommer en scen i kapitel 14 när gruppen är ute och dansar och som många anser vara en scen som visar att Ana är en strong kvinnlig karaktär. Hon dansar nämligen och en man dyker upp bakom henne och dansar med henne, hon tror det är Christian, det är det inte och hon blir därför upprörd och slår till honom när han inte backar undan från henne. Det är absolut jättebra att Ana säger emot när hon står inför någonting som hon är obekväm med. Man tycker kanske att hon då borde begära skilsmässa men jag antar att man inte kan begära alldeles för mycket av den lilla idioten. Men på något sätt går hon istället tillbaka fem steg i kvinnofrågan genom att säga att orsaken till att hon främst inte är intresserad av hans pågående sexuella trakasserier är för att hon är gift. Någon annan äger henne redan. Och, jag
menar, även om hon och Christian inte varit gifta än så vore det kanske alldeles för jobbigt för henne att ha två trakasserier efter sig på samma gång.


Mina kommentarer:

Så Christan har ännu en gång förlorat omdömet genom att tappa självbehärskningen och starta ett slagsmål.

Vad var det om egentligen. Visa att Christan har aggressioner han inte längre kan ta ut i någon slags form av BDSM eller att verkligen inte har självbehärskning efter vad han gjorde i lekrummet? Tydligen har Christan både ADHD och Asberger - våldsam och kontrollbehov.

Såklart att de har en stuga i fjällen och såklart att Elliot ska fria till Kate, för dem har inte heller känt varandra i mer än tre månader! Är det ett sätt för James att få Ana och Christans förhållande att verka normalt?

Jag vet inte vad jag ska säga om de här kapitlen för de åker till fjällen och det händer inget! James lyckas få kapitlen att gå och få dem långa utan att det leder någon vart. Som Sara nämnde i förra boken är detta typiska fanfiction-kapitel utan någon som helst relevant handling. Det här är som sagt ändå en utgiven bok!

Någon som förvånar mig dock är varför Christan låter henne gå på krogen i en, för honom, alldeles för kort klänning och tillåter henne att dricka så mycket som hon gör. Kanske är det för att han kan ha koll på henne? Eller för att han inte vill verka jobbig och oresonlig för sina syskon som han inte kan straffa på något sätt. Det är bara för konstigt. För han blir ju förbannad när någon annan rör ”hans egendom”. Han är inte ens arg på henne. Och han är alltid arg på Ana, allt är alltid hennes fel. Så vad är grejen här?!

[Kapitel 11-12]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 9-10

Saras kommentarer:

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om de här två kapitlen. De är nästan sorgliga och det är svårt att skriva om någonting som varken roar en eller gör en upprörd. De här kapitlen bara är, inte för att det inte händer någonting i dem men de bara är lite skrämmande. Jag ska ta det från början.

Ana vill gå ut med Kate för att ta en drink. Christian vill inte att hon ska vara utanför lägenheten och bli arg på henne och flyger hem från sin resa till New York för att kunna skälla på henne då hon inte gjorde som hon blev tillsagd, då hon gick ut och tog en drink med sin väninna. Jack bröt sig in i lägenheten och Ana var inte hemma. Hon hittade honom medvetslös på golvet när hon klev innanför dörrarna och hon försöker vända hela argumentet till att om Ana varit hemma hade någonting kunnat hända henne och därför är hennes ”överträdelse” inte så farlig. Det är dock inte det som är problemet här. Problemet är att Christian har regler för sin fru och att han förväntar sig att hon ska följa dem.

Christian kommer som sagt hem från New York och istället för att ta hand om sin hustru som varit med om någonting dramatiskt sätter han sig i en fåtölj med ett glas whiskey och tittar på henne medan hon sover. När Ana vaknar och ser honom säger han att han är skapligt förbannad och säger att han vill slå henne. Inte piska lite i lekrummet för att de är inne i BDSM, utan han vill slå henne. 

Nästa morgon kliver Christian in i duschen och Ana följer efter honom. Och han säger nej till henne. Istället för att tvinga sig på honom så som han gör med henne backar hon undan och tror att han nu aldrig mer kommer vilja ha henne. Vad är det med de här människorna och att hantera krissituationer? En beväpnad man bröt sig in i deras hus och allt de kan tänka på är att ha sex eller att misshandla den andre.

Så vad ska jag mer säga om det här? Att det hela slutar med att Christian har väntat hemma hela dagen medan Ana har varit på jobbet? Att under den tid han har varit hemma så har han jobbat på en plan för att på bästa sätt hämnas mot henne för att hon inte gjorde som han sade? Jag har flera gånger sagt att Ana är i ett våldsförhållande och jag kommer troligtvis att säga det flera gånger, men när det blir så svart och vitt som i de här två kapitlen så går det från att vara tjat till att vara så otäckt att håren reser sig på armarna. Och det värst är att jag vet att det här inte är någonting emot det kapitel som kommer nästa gång …


Mina kommentarer:

Så Christan är rysligt förbannad på Ana för att hon gick ut och drack några drinkar med sin bästa vän Kate. Lyssna på det. Hur idiotiskt låter det inte? Vi viste redan att Christan är ett kontrollfreak men här får vi verkligen ut fulla vidden av det. Borde han inte vara glad över att Ana inte var i hans lägenhet när Jack Hyde gör inbrott i den, beväpnad och allt. Det hade såklart blivit en mer spännande historia om James hade beslutat sig för att låta Ana stanna hemma. Men återigen skulle det bli för dramatiskt och ohanterligt för James att kunna skildra.

Ana är såklart riktigt förbannad på Christan också eftersom hon får reda på saker av Kate, ökad övervakning och så vidare. Det verkar bli allt tydligare att de gift sig endast för att försäkra Christan om att hon inte ska gå och träffa någon annan och att Ana mer eller mindre är hans ägodel nu.

Jag fattar inte heller varför han inte vill att hon ska jobba. Jag trodde Christan var feminist med tanke på alla välgörenhetsgrejer han håller på med. Helst låter det som om han skulle vilja låsa in henne i lägenheten för att aldrig ta sig ut.

Och så kommer han med sina ständiga hot. Jag fattar inte. Och nu när hon kommer hem försöker han bräcka henne med sexbedrifter genom att sätta på sig jeansen som han har med sina undergivna i lekrummet… jisses.

Ana, spring!

[Kapitel 7-8]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 5-6

Saras kommentarer:

Vi måste prata om elefanten i rummet. Och med elefanten menar jag Ana. Ana som tydligen är stor och tjock som en elefant och hur är det möjligt att Christian fortfarande kan vilja vara tillsammans med henne då hon är så jäkla fet. Eller vänta nu. Ana är inte fet, vad är det här? I två böcker nu har jag läst om hur lite hon äter och att hon bara har aptit på ’inte mat’. Den som säger att hon är fet är Christian när han på ett väldigt charmigt sätt säger att hon har gått upp i vikt (vilket vi som läst boken tre gånger vet är för att hon är gravid och det är på det här väldigt diskreta och smarta sättet vi får aningar om det). MAN SÄGER INTE TILL NÅGON MED EN ÄTSTÖRNING ATT DE HAR GÅTT UPP I VIKT. Eller ner i vikt. Eller någonting som har att göra med vikt överhuvudtaget såvida man inte är en läkare eller en psykolog och det är ens patient man pratar med. Och jag vet att det inte är skrivet att Ana har en ätstörning men bevisen talar lite för sig själva här. Och det som irriterar mig mest är att Christian sedan har mage att komma med kommentaren om att hon har gått upp i vikt när det är han som har tjatat om henne att äta hela tiden. Det ska vara en söt liten mening och den ska på något sätt visa att Christian kommer älska henne även om hon nu skulle se ut som en val. Men ja, hon gör ju inte det och för bara två kapitel sedan fick vi en grundlig genomgång hur snygg Ana tycker hon själv är så det finns ingenting att oro sig över. Ana är fortfarande den mest perfekta kvinnan som finns på alla sätt och vis. Vänta nu, jag hade en poäng med allt det här. Just det. MAN SÄGER INTE TILL NÅGON MED EN ÄTSTÖRNING ATT DE HAR GÅTT UPP I VIKT. Du är ett jäkla rövhål Christian Grey.

Christian och Ana hamnar sedan i en biljakt. Japp. Den romantiska boken har en biljakt också. Det är som en bondscen. Fast utan alla spänning. Jag vet inte riktigt hur det fungerar med att vara en chef för ett stort företag som är värt flera miljarder, men Christian har i alla fall som vi vet säkerhetsvakter med sig vart han än går och åker. De är inte riktigt i bilen när denna biljakt startar men de är i bilen bakom. Jag skulle vilja göra en liten notis om att de kanske varit bättre på sitt jobb de där säkerhetsvakterna om de faktiskt befunnit sig i samma bil som de människor de skulle vakta men, som sagt, vad vet jag. Tips bara till nästa gång med tanke på att det i alla fall har varit två försök på Christians liv just nu. Det är i alla fall på grund av dessa vakter som biljakten blir så ointressant. Vad kan hända när man har övervakning med sig? Ingenting eller i alla fall inte mycket. Vad skulle chauffören i den andra bilden ha gjort? De bara åkte runt på motorvägen och sedan försvann bilen utan minsta spår. Det värsta är också att nästan tio sidor användes för denna biljaktsscen. Tio hela sidor som kunde ha varit oskrivna.

Så till det sista i de här kapitlen. De har … äntligen … analsex. Och det är … skrivet … med bara ellips … för det är … oh … så sensuellt. Eller tjatigt. Eller så visar det att James inte har en aning om vad hon skriver om eftersom Christian stoppar in analpluggen där. Kanske hade James ingen fantasi eller så var det här bara en ställning hon och hennes make inte provat ännu.


Mina kommentarer:

I kapitel 5 får vi följa en biljakt. Ana, som kör *suck*, börjar fundera på att de är uppe i hundratjugo. Jag vet inte hur fort man får köra på amerikanska motorvägar när det är glestrafikerat men Ana undrar ju över sitt körkort. Hundratjugo är standardhastighet på motorväg i Sverige och eftersom Ana är orolig över att de ska bli stoppade av polisen i den hastigheten kan hon varken vara bekant med hastigheten eller tillåtet att köra den.

De har vidare sex i bilen och Ana påstår att biljakten var upphetsande. Hur kan den varit det när hon just brutit ihop och gråtit efter att adrenalinet avtagit? Jag är inte helt med på den punkten. Något jag vidare tänkte på eftersom de har sex i bilen var att Christans bil måste vara väldigt nersölad av sperma eftersom de inte använder kondom. Det är faktiskt något James uteslutit helt ur historien. Något som det i Crossfire-serien skrivs mycket om.

Det pratas mycket i början av boken om att Ana är omättlig på sex och att hon föreslår ”snuskigt knulleri”, sex med piskor eller något annat och i vissa fall säger även Christan nej till henne. Är detta ett sätt för James att försöka få oss att tro att Ana börjar tycka om det jag just nämnde eller att hon blivit sexmissbrukare? Jisses.

Något som James är väldigt dålig på och något som jag har stört mig på en längre tid är känslan för att bygga upp någon slags stämning inte verkar finnas. Jag tror jag nämnde det i samband med andra boken. Allt händer ”plötsligt”. Hon blir ”plötsligt upphetsad”, ”plötsligt lugn”, ”plötsligt spänd” och ”plötsligt förväntansfull”. Finns det inget annat sätt att precentera känslor, vad hände med stämningen?

[Kapitel 3-4]

Femtio nyanser av frihet: kapitel 1-2

Då har vi kommit in på tredje och "sista" boken, ni har väl inte missat E L James lansering av "Fifty shades of Grey: Grey". Där vi får hela första boken från Christans perspektiv. Den kommer att kunna köpas på svenska någon gång i augusti.
Som sagt kanske det lite konstigt ut ett tag tills vi är i fas med datum och kapitel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Saras kommentarer:

Ana och Christian gifter sig. Det är det kapitel ett och två i denna (tack och lov!) sista del handlar om. Eller, kanske handlar inte de två första kapitlen om deras bröllop, det hänvisas snarare till i små korta tillbakablickar som är ack så frustrerande. Om jag vill läsa en romantisk bok så vill jag fan ha med bröllopet i slutet. I en värld där flickors lyckliga slut räknas som den dag hon gifter sig, ja då vill jag läsa om det även i Anas fall. Men istället kastas man direkt till smekmånaden medan Ana bara ligger och drömmer tillbaka till sitt bröllop (som känns som en exakt kopia av fjärde Twilight. Det är verkligen superlikt!) och man ska tro att det är fint och helt makalöst. Men jag är en sådan som tycker om bröllop. Jag älskar bröllop, och detta säger jag utan minsta ironi. Jag har pinterest-mappar fyllda inspiration till bröllop, jag har tittat på brudklänningar och småsnyftar varje gång någon gifter sig på TV eller i film. Bröllop gör mig glad och att då bli snuvad på den stund som kunde ha fått Fifty serien att i alla fall känns lite fin gör mig tjurig. Men, kanske hade jag blivit arg av en annan orsak om bröllopet faktiskt varit med. Jag hade kanske betedd mig som en hycklare och påpekat att Ana och Christian inte känner varandra men redan har gift sig och att det känns som han har tvingat in henne i ett äktenskap med alla sin kontrollfetischer. Så kanske är det bara bra att det inte kom med något riktigt bröllop i den här serien, då skulle jag kanske ha blivit ledsen över det istället.

De diskuterar även någonting annat i de här kapitlen som är ganska intressant. Pengar. Christians pengar. Som han nu säger även är Anas pengar för de är ju gifta och delar allting lika och blah, blah, blah. Det som är intressant är det där med äktenskapsförordet och om att Christian inte vill att Ana ska skriva under ett. Ett äktenskapsförord brukar oftast innebära att det men tar med sig in i ett äktenskap är det man tar med sig om man sedan skiljer sig också. James behandlar det som om det vore en dålig sak att skriva under (hon är dock inte ensam om det eftersom nästan all media gör det, om det är en rik man som gifter sig med en ung kvinna så är det oftast mannens föräldrar som vill att kvinnan ska skriva under – vilket händer i Fifty också då det är Christians pappa som kommer med förslaget). Ja, ett äktenskapsförord kan vara till skydd för ena partner vad det gäller ekonomiskt, men det kan gynna de båda i frågor gällande: varför man skiljs, vart man ska bo när skilsmässan gått igenom, vad man får ta med sig från äktenskapet beroende på hur många år man har varit tillsammans och så vidare. Ett äktenskapsförord kan förhindra stora och kostsamma skilsmässor och bråk mellan parterna. 

Men det där med pengarna. Christian ska ha oerhört mycket pengar. Massor av pengar. Så mycket att om han dör så kommer världsekonomin att hamna i obalans. Det ska då vara en skillnad mellan Christian och Ana – Ana som säger att hon kommer från en arbetsfamilj och därför inte har någonting i bagaget. Det är verkligen så som det beskrivs. Att Ana ska vara fattig. Ursäkta mig. *host host harkel harkel* Ana är inte fattig. Hon kommer från en familj som verkar ha kunnat ge henne mat på bordet och kläder på kroppen, hon har ett jobb och bor med sin vän som hon inte behöver betala hyra till. Hon kanske inte är så snuskigt rik som Christian men det finns väldigt många människor som skulle ha någonting att säga emot Anas syn på hennes ekonomi. Jag kan dock inte säga att Christians syn på ekonomin är mycket bättre. När Ana visar förvirrade känslor mot sin nyvunna rikedom så säger han bara att man vänjer sig vid att vara rik. Nej. Ditt lilla rövhål. Man ska inte vänja sig vid att vara rik. Om man skänker pengar till välgörenhetsgalor, försöker stoppa svälten i Afrika och är så miljömedveten som du ska vara så vänjer man sig inte vid att ha pengar. Man gör någonting nyttigt med dem. Man använder och förvaltar dem så att de gör gott istället för att samlas på hög så att man själv kan hyra båtar av kronprinsessor från Europa. Och du, Christian Grey, ska vara hjälten i den här boken så du ska veta sådant. Skäms. (Och ännu värre är det att han också flera gånger har sett ner på de som inte har så mycket pengar som han. Men ursäkta mänskligheten då för att hon inte har slagit sig in på telekommunaktionsmarknaden som du har gjort då. Ursäkta oss så himla mycket.)

Oh, och slutet har någonting och göra med kiss. Det känns knepigt att det jobbades in sig i denna glamourösa värld som James försöker bygga upp. Men det är inte det mest knepiga med det. Det som är knepigt är hur Ana är bunden med höger hand till höger fot och vänster hand till vänster fot, hon är kissnödig och har en världsskakande orgasm. Och hon kissade inte på sig. Det är det knepiga.


Mina kommentarer:

Då har vi övergått till sista boken, Femtio nyanser av frihet (Fifty shades freed). Första och andra kapitlet är någon slags blandning av deras bröllop och minnen från saker däremellan, typ bråk om äktenskapsförord, skvallerblaskor och tiotusenmetersklubben. Nästan som om James inte tyckte det var nödvändigt att ha med det trotts att hon slaviskt knutit ihop första och andra boken. Hon tyckte helt enkelt att bröllopet verkade oväsentligt.

Allt börjar med detta eviga tjat om min och din och ingens *suck*. Jag trodde vi lämnade det efter bröllopet?

Något som stör mig är sexscenen i kapitel 2 där Christian handfängslar Ana för att hon slängt av sig sin bikiniöverdel. Det är ett direkt hot och bestraffning med alkohol inblandat och hon gråter! Inte riktigt okej känner jag speciellet inte när hon säger sluta. Det kvittar om Christan påstår att hon inte menar det, här man ett sluta så slutar man för helvete! Jag undrar om James tyckte att det var ett smart budskap att förmedla till den unga publik som faktiskt läser böckerna. Såväl som det käns som att James förmedlar ett budskap som i princip låter ’om-jag-står-ut-med-den-obehagliga-känslan-kanske-det-blir-skönare?’. Hur trögt låter inte det!? Det hjälper inte James heller att Ana ”försöker ta in njutningen trotts att jag är helt borta”. Jävla våldtäkt.

Jag har tidigare nämnt i samband med bok två att ord som angrepp, tvång, våldsamt och attack inte är bra ord att använda i sexuella och intima sammanhang, ändå finns de där.

Ana påstår att ”hon fullständigt litar på honom”. Varför är min fråga? Vad har Christan någonsin gjort för att hon ska lita på honom så mycket? Hon säger dessutom att Christan skrämmer henne! Hur kan man lita på någon som skrämmer en!?

[Femtio nyanser av mörker: kapitel 21-22]