Femtio nyanser av frihet: kapitel 1-2

Då har vi kommit in på tredje och "sista" boken, ni har väl inte missat E L James lansering av "Fifty shades of Grey: Grey". Där vi får hela första boken från Christans perspektiv. Den kommer att kunna köpas på svenska någon gång i augusti.
Som sagt kanske det lite konstigt ut ett tag tills vi är i fas med datum och kapitel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Saras kommentarer:

Ana och Christian gifter sig. Det är det kapitel ett och två i denna (tack och lov!) sista del handlar om. Eller, kanske handlar inte de två första kapitlen om deras bröllop, det hänvisas snarare till i små korta tillbakablickar som är ack så frustrerande. Om jag vill läsa en romantisk bok så vill jag fan ha med bröllopet i slutet. I en värld där flickors lyckliga slut räknas som den dag hon gifter sig, ja då vill jag läsa om det även i Anas fall. Men istället kastas man direkt till smekmånaden medan Ana bara ligger och drömmer tillbaka till sitt bröllop (som känns som en exakt kopia av fjärde Twilight. Det är verkligen superlikt!) och man ska tro att det är fint och helt makalöst. Men jag är en sådan som tycker om bröllop. Jag älskar bröllop, och detta säger jag utan minsta ironi. Jag har pinterest-mappar fyllda inspiration till bröllop, jag har tittat på brudklänningar och småsnyftar varje gång någon gifter sig på TV eller i film. Bröllop gör mig glad och att då bli snuvad på den stund som kunde ha fått Fifty serien att i alla fall känns lite fin gör mig tjurig. Men, kanske hade jag blivit arg av en annan orsak om bröllopet faktiskt varit med. Jag hade kanske betedd mig som en hycklare och påpekat att Ana och Christian inte känner varandra men redan har gift sig och att det känns som han har tvingat in henne i ett äktenskap med alla sin kontrollfetischer. Så kanske är det bara bra att det inte kom med något riktigt bröllop i den här serien, då skulle jag kanske ha blivit ledsen över det istället.

De diskuterar även någonting annat i de här kapitlen som är ganska intressant. Pengar. Christians pengar. Som han nu säger även är Anas pengar för de är ju gifta och delar allting lika och blah, blah, blah. Det som är intressant är det där med äktenskapsförordet och om att Christian inte vill att Ana ska skriva under ett. Ett äktenskapsförord brukar oftast innebära att det men tar med sig in i ett äktenskap är det man tar med sig om man sedan skiljer sig också. James behandlar det som om det vore en dålig sak att skriva under (hon är dock inte ensam om det eftersom nästan all media gör det, om det är en rik man som gifter sig med en ung kvinna så är det oftast mannens föräldrar som vill att kvinnan ska skriva under – vilket händer i Fifty också då det är Christians pappa som kommer med förslaget). Ja, ett äktenskapsförord kan vara till skydd för ena partner vad det gäller ekonomiskt, men det kan gynna de båda i frågor gällande: varför man skiljs, vart man ska bo när skilsmässan gått igenom, vad man får ta med sig från äktenskapet beroende på hur många år man har varit tillsammans och så vidare. Ett äktenskapsförord kan förhindra stora och kostsamma skilsmässor och bråk mellan parterna. 

Men det där med pengarna. Christian ska ha oerhört mycket pengar. Massor av pengar. Så mycket att om han dör så kommer världsekonomin att hamna i obalans. Det ska då vara en skillnad mellan Christian och Ana – Ana som säger att hon kommer från en arbetsfamilj och därför inte har någonting i bagaget. Det är verkligen så som det beskrivs. Att Ana ska vara fattig. Ursäkta mig. *host host harkel harkel* Ana är inte fattig. Hon kommer från en familj som verkar ha kunnat ge henne mat på bordet och kläder på kroppen, hon har ett jobb och bor med sin vän som hon inte behöver betala hyra till. Hon kanske inte är så snuskigt rik som Christian men det finns väldigt många människor som skulle ha någonting att säga emot Anas syn på hennes ekonomi. Jag kan dock inte säga att Christians syn på ekonomin är mycket bättre. När Ana visar förvirrade känslor mot sin nyvunna rikedom så säger han bara att man vänjer sig vid att vara rik. Nej. Ditt lilla rövhål. Man ska inte vänja sig vid att vara rik. Om man skänker pengar till välgörenhetsgalor, försöker stoppa svälten i Afrika och är så miljömedveten som du ska vara så vänjer man sig inte vid att ha pengar. Man gör någonting nyttigt med dem. Man använder och förvaltar dem så att de gör gott istället för att samlas på hög så att man själv kan hyra båtar av kronprinsessor från Europa. Och du, Christian Grey, ska vara hjälten i den här boken så du ska veta sådant. Skäms. (Och ännu värre är det att han också flera gånger har sett ner på de som inte har så mycket pengar som han. Men ursäkta mänskligheten då för att hon inte har slagit sig in på telekommunaktionsmarknaden som du har gjort då. Ursäkta oss så himla mycket.)

Oh, och slutet har någonting och göra med kiss. Det känns knepigt att det jobbades in sig i denna glamourösa värld som James försöker bygga upp. Men det är inte det mest knepiga med det. Det som är knepigt är hur Ana är bunden med höger hand till höger fot och vänster hand till vänster fot, hon är kissnödig och har en världsskakande orgasm. Och hon kissade inte på sig. Det är det knepiga.


Mina kommentarer:

Då har vi övergått till sista boken, Femtio nyanser av frihet (Fifty shades freed). Första och andra kapitlet är någon slags blandning av deras bröllop och minnen från saker däremellan, typ bråk om äktenskapsförord, skvallerblaskor och tiotusenmetersklubben. Nästan som om James inte tyckte det var nödvändigt att ha med det trotts att hon slaviskt knutit ihop första och andra boken. Hon tyckte helt enkelt att bröllopet verkade oväsentligt.

Allt börjar med detta eviga tjat om min och din och ingens *suck*. Jag trodde vi lämnade det efter bröllopet?

Något som stör mig är sexscenen i kapitel 2 där Christian handfängslar Ana för att hon slängt av sig sin bikiniöverdel. Det är ett direkt hot och bestraffning med alkohol inblandat och hon gråter! Inte riktigt okej känner jag speciellet inte när hon säger sluta. Det kvittar om Christan påstår att hon inte menar det, här man ett sluta så slutar man för helvete! Jag undrar om James tyckte att det var ett smart budskap att förmedla till den unga publik som faktiskt läser böckerna. Såväl som det käns som att James förmedlar ett budskap som i princip låter ’om-jag-står-ut-med-den-obehagliga-känslan-kanske-det-blir-skönare?’. Hur trögt låter inte det!? Det hjälper inte James heller att Ana ”försöker ta in njutningen trotts att jag är helt borta”. Jävla våldtäkt.

Jag har tidigare nämnt i samband med bok två att ord som angrepp, tvång, våldsamt och attack inte är bra ord att använda i sexuella och intima sammanhang, ändå finns de där.

Ana påstår att ”hon fullständigt litar på honom”. Varför är min fråga? Vad har Christan någonsin gjort för att hon ska lita på honom så mycket? Hon säger dessutom att Christan skrämmer henne! Hur kan man lita på någon som skrämmer en!?

[Femtio nyanser av mörker: kapitel 21-22]