Saras kommentarer:
Det är över! Herregud! Serien är klar och dessa små sammanfattningar/tankar/allmänt tjat och överdrivet fula skämt och övertolkningar är äntligen klara. Nu är det ju så att Meyer James har skrivit om första boken från Edwards Christians perspektiv. Den har det självklara namnet Midnight Sun Grey och jag och Bissen ska naturligtvis skriva om den boken också, men det kommer ske lite annorlunda än hur vi har gjort nu och förhoppningsvis ske lite mer smidigt. Nej juste, jag måste tillbaka till den här boken nu. Fan.
Christan berättar för Ana hur Mrs Robinson hjälpte honom att få kontroll över hans liv genom att göra så han inte hade någon kontroll alls. Hmm, ja. Han var hennes undergivna och det hjälpte honom genom hans tonår, en tid då han kände sig missförstådd och ensam. Jag är inte psykolog, men om jag hade fått Christian som patient under den tiden tror jag att jag hade gett honom diagnosen ”tonåring”. Och om det nu var så att han mådde bättre av att vara en undergiven, varför började han sedan vara dominant? Om han tyckte om att släppa kontrollen då, varför är han så kontrollbenägen när han blir äldre att han spårar sin frus telefon och inte låter henne kliva utanför dörren utan att han måste ge ett godkännande först. Är det för att den här boken inte varit lika sexig om det varit så att Ana faktiskt haft någon erfarenhet av sex innan de träffades och Christian tränade upp henne att vara sin dominant istället? Skulle boken ha blivit bättre då? Troligtvis, för den skulle då kanske ha en chans att faktiskt vara en bok som stötte kvinnor på samma sätt som den hävdar att den gör. Och nu säger jag inte att den förtrycker kvinnor genom att Ana är undergiven, det jag säger är att det är en bok som inte lär kvinnor mer än att penis brukar gå in i vaginan i heterosexuella förhållanden. Ana gör inga nya upptäckter och hon lär inte känna sig själv eller sin kropp bättre genom sitt förhållande med Christian.
Och så kommer epilogen. Och allting är perfekt. Ja, inte skrivet då. Meningarna har fortsatt att vara urusla genom hela boken och jag vet inte om hela trilogin var skriven i en sittning men James har inte förbättrats något, så epilogen är fylld av en inre gudinna och vaga positioner när de har sex. Det är så härligt att jag slipper läsa om det här för ett tag nu. Epilogen visar att den lilla prick som Ana bar på var en son och under hans födsel tuggade Christian lugnt upp hennes moderkaka för att få ut den lilla rackaren. Och trots att det var en son så bestämde de sig för att blanda ihop deras mödrars namn – Grace och Carla – så barnet heter nu Garla. Nej, men det kunde ha hänt. Det som istället händer är att Ana har ett akut kejsarsnitt och de döper sonen till Ted. Men min version var mycket med likt någonting som Christian skulle kunna göra för att vara säker på att hans kontroll över Ana var total. Nu för deras andra barn förväntar jag mig att han bara gör det hemma i deras egna sjukrum komplett med onödiga skalpeller istället för på sjukhuset där läkaren kan ha någonting att säga till om det hela. Det är klart, om det är gynekologen som är där så kommer hon troligtvis att heja på.
Och det är så det hela slutar. Med att Ana och Christian har en son och är gravida igen med en dotter så att de blir en perfekt liten familj. De bor i ett stort hus och Ana jobbar kvar på sitt bokförlag trots att Christian vill kedja fast hemma i köket. Oh. Kärleken i den här boken börjar
sippra från sidorna nu (eller så är det bara mina tårar) och det är med stort nöje jag stänger den och tvingar in den där kärleken igen. Ha det bra Anastasia Steele, jag hatar dig med stor passion och jag hoppas att din inre gudinna även gör sig påmind i Christians perspektiv. Som i att allting vi nyss läst var en tolkning att det var den inre gudinnan som var den riktiga personen och det var du som var i hennes huvud och allting som hänt bara var i din fantasi.
Mina kommentarer:
Äntligen!
Boken är
utläst och vad kan jag säga. Sista kapitlet var nog ett tamt försök att försöka
avsluta boken. Eller hade James ångest över vilket scenario hon skulle välja.
En öppen Christan, sex i lekrummet eller en visit vid huset för att inte glömma
bort att de skulle flytta, eller? (I epilogen får man reda på att de
fortfarande har kvar lägenheten i Escala, varför?)
Något som
fick mig och tänka över den här bokserien var när Ana gör i ordning för att
vara Christans undergivna. Var hele den här bokserien någon slags
förhandlingszon och den tillslut leder till kompromissen att Christan ska vara
mer öppen och Ana hans undergivna ibland… Jag vet inte.
Jag säger inget om epiloger. Epiloger är till för att visa en
tid efter själva boken och jag antar att James hade med det för att visa att
Christan klarade av att bli pappa, men vem gör inte det när det väl kommer till
kritan. Epiloger är till för att berätta vad som hände sen, efter. I James fall
hålla fast vid den kontrollerande bilden av Christan vilket jag kan tycka
faller samman lite. Eller att bevisa för läsaren att de faktiskt kunde bli
lyckliga tillsammans… jisses.
