Trotts att det är snö till jul det här året så känns det inte ett dugg juligt än så länge. Granen kläddes igår, skinkan är färdig gröten är kokad och paketen ligger under granen. Pyntet är klart, godiset är framplockat och det traditionella fruktfatet med annanas, mandariner, äpplen, apelsiner och bananer står på bordet. Misteln är upphängd och jag sitter i soffan på min syrras bärbara och käkar polkagrisar.
Trotts allt det här så får jag ingen julkännsla. Jag måste säga att det känns lite jobbigt.
När vi var och handlade de sista sakerna till julbordet så drog jag upp att julen var ju faktiskt till för att vara tillsammans med familjen och dem man tycker om. Och visst det kommer folk men det känns ändå inte riktigt som jul.
Jag kom att tänka på misteln som jag skrev om för att par rader sedan. Det känns inte som att det är speciellt många som har det hemma. Pappa har försökt att göra en Disney-rosett som gör att den hänger ihop, han lyckades ganska bra faktiskt. Men mistlar är fina, mer folk borde ha dem hemma. Det är en speciell känsla över dem och dem är så fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar