Så jag hatade Tokio Hotel vid det här laget. Jag tyckte att medlemmarna såg förjävliga ut. Bill och Tom var dem jag störde mig mest på, de såg båda androgyna ut, den ena mer än den andra. Jag minns att jag tyckte Bill såg ut som en levande mangafigur och Tom en pytteliten tanig kille i enorma kläder som bara försökte dölja sig. Jag minns att varje gång jag såg Bill tänkte jag ”var fan är kurvorna”, innan jag kom på att han skulle ju faktiskt inte ens ha några. Men på något sett var de ändå tilltalande och attraktiva, speciellt Tom, han skulle dessutom bli min första kändiscrush. Det var på ett konstigt sett jag inte kunde förklara.
Sen vet jag inte hur det gick till. Om det var för att Issa lyssnade på dem och jag hörde dem då och då eller om hon pratade om dem eller om det var jag själv som gav dem en andra chans undermedvetet, för jag skulle absolut inte lyssna på tysk musik.
Men helt plötsligt satt jag som klistrad och sökte information och pumpade in fakta i huvudet. Jag var fast och kunde inte sluta prata eller tänka på dem.
Photooshoot Zimmer 483 (2007)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar