Jag har fått börja sätta klockan på mornarna, jag sover bara fruktansvärt dåligt annars. Dessutom är det ju jobbtider snart så det kanske är bra och vänja in sig lite.
Men jag tänkte på en sak i morse angående det här med att gå upp på morgonen.
Jag antar att många likt mig gick upp vid halv sju kanske till och med sex på morgonen för att fixa allt innan skolan. Jag har alltid, under hela min skolgång gått upp mellan halv sju och sju. I tretton år har jag pallrat mig upp på morgonen, samma tid, ätit likadan frukost, tagit samma klädrunda, och tagit samma väg till skolan.
Frågan är då, förutom att allt låter fruktansvärt trist, varför har jag inte, under tretton år, vant in kroppen att gå upp tidigt. Alltid lika trött. Visst att man vänjer sig en del men alltid ligga kvar och snooza för att man är trött. Tretton år är jävligt länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar