Varför skrev jag mitt förra inlägg på engelska...??
Det kändes bra! Varför kändes det bra... saker känns bättre på engelska... jag vet inte varför.
Ibland brukar jag föra dialog med mig själv på engelska... räknas jag som konstig då?
Gör någon annan det?
Förmodligen gör många fler det än de vill erkänna, jag skulle vilja tro att det i alla fall...
Jag pladdrar... jag vet inte varför...
fredag 28 februari 2014
torsdag 27 februari 2014
Prologue
Did I say that I was writing on a new fanfic? I didn´t did I...
Well, since I finished my last one I thought that "What the hell, write another one!"
(Like I don´t have anything else to do... because I haven´t...)
Well, since I finished my last one I thought that "What the hell, write another one!"
(Like I don´t have anything else to do... because I haven´t...)
Anyway, since I am so nice I will post my prologue so you can read it... if you want.
Prolog
”Sabina, du
gör mig nervös!”, hon höll hårt i hans handled och släpade honom längs
hotellkorridoren. I hennes andra hand dinglade den svarta handväskan. Vad
skulle hon säga, hur skulle han reagera? Han ville inte det här. Han hade sagt
det själv när hon frågat. ”Det skulle inte funka, du kan inte tvinga mig att
välja… jag VILL inte välja”, exakt så hade han sagt, hon kom ihåg det som om
det var igår. Så var det inte, i själva verket hade hon frågat på skoj men han
hade tagit det högst seriöst. Och nu, nu var hon själv förvirrad. Hon hade
gråtit över det, varit förbannad och osäker. Men hon kunde inte, hon kunde inte
genomföra det. Det kändes grymt.
Han snubblade över sina egna fötter när han inte kunde ta ut stegen ordentligt efter henne. Han kanske inte behövde välja, det kanske inte behövde vara så brutalt som det lät. Hon skulle väl kunna vara med bandet ändå? Hon vägrade göra det här utan honom. Det gick inte bara.
”Snälla Sabina, jag har en intervju, jag måste förbereda mig”, kved han men hon svarade inte på hans vädjan. Hon fiskade upp nyckelkortet till deras rum och det pep till i låset. De klev in och hon började stappla runt i rummet. Nervositeten sköljde över henne. Hon kände sig varm och händerna klibbade mot varandra när hon satte ihop dem.
”Men snälla du”, började han. ”Nu får du ta och lugna ner dig”, fortsatte han när hon dragit händerna genom håret ett par gånger för mycket. Hon tog ett djupt andetag. Han kom fram till henne, tog ett mjukt tag om hennes handled och fiskade in henne intill sig. Hans värme kändes behaglig och hon såg upp i hans bruna varma ögon. Hon lugnade sig en aning, men hennes mörkt blå ögon sprutade av oro och ängslan.
”Så, vad är det?”, sa han lugnande, men hon kände på sig att han var näst intill lika nervös som hon. Sabina blundade och svalde.
”Jag…”, han nickade uppmanande. ”Du måste vara med mig på det här, jag kan inte göra det utan dig!”, det tjocknade i hennes hals och ögonen tårades.
”Du behöver inte oroa dig! Jag älskar dig”, viskade han till henne. Men själv undrade hon om han fortfarande skulle göra det efter bomben hon just skulle släppa. ”Seså, berätta nu”, han strök hennes båda armar och hon fick böja ordentligt på nacken för att se hans ansikte. Han var ovanligt lång och hon ovanligt kort vilket inte förbättrade saken.
”Vi… jag…”, hon blundade och knep ihop ögonen innan hon fortsatte. ”Jag är gravid”, sa hon snabbt och öppnade ögonen, stirrandes ner i golvet. Hon kände hur hans grepp om henne försvann och när hon såg upp på honom hade han backat bort från henne och landat i sängen. Han såg tomt ut i luften och hon undrade vad han tänkte.
”Säg något, snälla”, viskade hon och tog ett steg mot honom. Han vred sakta upp huvudet och såg på henne.
”Jag vet inte vad jag ska säga”, sa han lågt. Sabina kände hur tankarna började snurra i huvudet.
”Lämna mig inte”, viskade hon nästan ohörbart medan hon pillade på fransarna till schalen hon hade på sig.
”Vad sa du?”, frågade han och reste sig från sängen. Tystnaden spred sig i rummet.
”Det var bara det att du har sagt att du inte kan välja, mellan musiken och ett barn, och jag kan inte göra det här själv och jag var på väg att ta bort det men när jag kom dit kunde jag inte göra det och nu…”, hon snyftade till och tårarna rann som vattenfall ner för kinderna på henne. ”… och nu vill jag inte att du ska lämna mig för att du inte tror att du klarar båda sakerna och…”, nu hyperventilerade hon och hennes lilla kropp skakade värre än någonsin. Han gick fram till henne där hon stod med händerna för ansiktet och grät. Sabina kände hur hennes kropp omslöts av hans varma armar och kramade om henne hårt. Han satte ansiktet mot hennes huvud, drog in hennes doft och kysste henne på hjässan.
”Jag kommer inte att lämna dig”, viskade han mot hennes huvud. ”Vi klarar det här tillsammans, vi löser det”, fortsatte han och hon såg upp på honom. Hans läppar formades till ett leende.
”Är det säkert?”, frågade hon fast hon inte behövde och han nickade.
”Det är säkert.”, hans bruna ögon log mot henne och han böjde sig ner för att kyssa hennes mjuka läppar. ”Vi kommer bli en jättefin liten familj”, sa han och skrattade till och deras ögon möttes.
”Du ska bli pappa Tom”, sa hon tyst och han nickade.
Han snubblade över sina egna fötter när han inte kunde ta ut stegen ordentligt efter henne. Han kanske inte behövde välja, det kanske inte behövde vara så brutalt som det lät. Hon skulle väl kunna vara med bandet ändå? Hon vägrade göra det här utan honom. Det gick inte bara.
”Snälla Sabina, jag har en intervju, jag måste förbereda mig”, kved han men hon svarade inte på hans vädjan. Hon fiskade upp nyckelkortet till deras rum och det pep till i låset. De klev in och hon började stappla runt i rummet. Nervositeten sköljde över henne. Hon kände sig varm och händerna klibbade mot varandra när hon satte ihop dem.
”Men snälla du”, började han. ”Nu får du ta och lugna ner dig”, fortsatte han när hon dragit händerna genom håret ett par gånger för mycket. Hon tog ett djupt andetag. Han kom fram till henne, tog ett mjukt tag om hennes handled och fiskade in henne intill sig. Hans värme kändes behaglig och hon såg upp i hans bruna varma ögon. Hon lugnade sig en aning, men hennes mörkt blå ögon sprutade av oro och ängslan.
”Så, vad är det?”, sa han lugnande, men hon kände på sig att han var näst intill lika nervös som hon. Sabina blundade och svalde.
”Jag…”, han nickade uppmanande. ”Du måste vara med mig på det här, jag kan inte göra det utan dig!”, det tjocknade i hennes hals och ögonen tårades.
”Du behöver inte oroa dig! Jag älskar dig”, viskade han till henne. Men själv undrade hon om han fortfarande skulle göra det efter bomben hon just skulle släppa. ”Seså, berätta nu”, han strök hennes båda armar och hon fick böja ordentligt på nacken för att se hans ansikte. Han var ovanligt lång och hon ovanligt kort vilket inte förbättrade saken.
”Vi… jag…”, hon blundade och knep ihop ögonen innan hon fortsatte. ”Jag är gravid”, sa hon snabbt och öppnade ögonen, stirrandes ner i golvet. Hon kände hur hans grepp om henne försvann och när hon såg upp på honom hade han backat bort från henne och landat i sängen. Han såg tomt ut i luften och hon undrade vad han tänkte.
”Säg något, snälla”, viskade hon och tog ett steg mot honom. Han vred sakta upp huvudet och såg på henne.
”Jag vet inte vad jag ska säga”, sa han lågt. Sabina kände hur tankarna började snurra i huvudet.
”Lämna mig inte”, viskade hon nästan ohörbart medan hon pillade på fransarna till schalen hon hade på sig.
”Vad sa du?”, frågade han och reste sig från sängen. Tystnaden spred sig i rummet.
”Det var bara det att du har sagt att du inte kan välja, mellan musiken och ett barn, och jag kan inte göra det här själv och jag var på väg att ta bort det men när jag kom dit kunde jag inte göra det och nu…”, hon snyftade till och tårarna rann som vattenfall ner för kinderna på henne. ”… och nu vill jag inte att du ska lämna mig för att du inte tror att du klarar båda sakerna och…”, nu hyperventilerade hon och hennes lilla kropp skakade värre än någonsin. Han gick fram till henne där hon stod med händerna för ansiktet och grät. Sabina kände hur hennes kropp omslöts av hans varma armar och kramade om henne hårt. Han satte ansiktet mot hennes huvud, drog in hennes doft och kysste henne på hjässan.
”Jag kommer inte att lämna dig”, viskade han mot hennes huvud. ”Vi klarar det här tillsammans, vi löser det”, fortsatte han och hon såg upp på honom. Hans läppar formades till ett leende.
”Är det säkert?”, frågade hon fast hon inte behövde och han nickade.
”Det är säkert.”, hans bruna ögon log mot henne och han böjde sig ner för att kyssa hennes mjuka läppar. ”Vi kommer bli en jättefin liten familj”, sa han och skrattade till och deras ögon möttes.
”Du ska bli pappa Tom”, sa hon tyst och han nickade.
onsdag 26 februari 2014
Because I can
Igår kväll pillade jag lite med min telefon. Tyckte att samsungs bakgrund var lite tråkig så jag spexade till det lite. Man blir så glad varje gång man tittar på telefonen.
(Samtidigt kan jag ju passa på att säga att jag köpte mig en ny (telefonen alltså) för ganska exakt en månad imorgon) Tyvärr får jag stå ut med att snyggingen har en klocka i pannan... men jag tycker den passar där :)
(Btw, ljusfläcken är en funktion i telefonen :P)
Casanova
När vi var i Venedig i sommras var mitt mål att åka där ifrån med en mask. Köpte denna och dekorerade min vägg med den.
En orginal, handmålad venitiansk mask. Formen på den är också Casanovas orginal.
Femtio nyanser av...
Har man börjat på något ska man göra klart det. Lämna aldrig något halvfärdigt.
Det är mitt motto. Sen... hur lång tid det tar är en annan sak ;P
Detsamma gäller serier. Jag fick första boken i julklapp 2012 och när Sara var i Ullared passade hon på att köpa de två sista böckerna billigt till mig.
Till saken hör att jag inte har läst första boken än xP Men hela serien ska jag ha!
Det är mitt motto. Sen... hur lång tid det tar är en annan sak ;P
Detsamma gäller serier. Jag fick första boken i julklapp 2012 och när Sara var i Ullared passade hon på att köpa de två sista böckerna billigt till mig.
Till saken hör att jag inte har läst första boken än xP Men hela serien ska jag ha!
fredag 21 februari 2014
Trevliga möten!
Den här veckan har jag träffat lite folk.
I tisdags träffade jag Emelie för en fika som var sjukt trevligt! Dagen där på gick jag upp tidigt för att bli upphämtad av Sara. Vi åkte ut till karlsby och Sara fotade medan jag bar frukosten vi hade med oss. En härlig dag i onsdags också, vi pratade mest om böcker!
I tisdags träffade jag Emelie för en fika som var sjukt trevligt! Dagen där på gick jag upp tidigt för att bli upphämtad av Sara. Vi åkte ut till karlsby och Sara fotade medan jag bar frukosten vi hade med oss. En härlig dag i onsdags också, vi pratade mest om böcker!
Uppskattad Musik
Det här är låtar som jag... inte tycker är mina favoritlåtar just nu, men de låtar som jag uppskattar mest just nu. Låter kanske konstigt och jag tycker ju att de såklart är bra!
De flesta med musikvideo!
onsdag 19 februari 2014
Mitt fotofjasko, men en fin tavla!
Hej!
Min tanke var att jag skulle ha lagt upp en bild på julklappen jag fick av Sara i julas.
Det var en tavla. Hon hade förstorat upp en asbra bild som någon av oss tog under Tokio Hotel-konserten i Göteborg. Satt in den i en svart ram och gud vad snyggt det blev.
Tanken var ju att ni skulle ha fått en bild men jag lyckades inte att få någon bra pga alla speglingar:
min skugga, lampan, blixten, suddigt, de andra tavlorna... det gick helt enkelt inte när man har en simpel digitalkamera som jag har.
Den hänger i fotändan av sängen så jag kan titta på den när jag somnar och när jag vaknar. Underbart!
Min tanke var att jag skulle ha lagt upp en bild på julklappen jag fick av Sara i julas.
Det var en tavla. Hon hade förstorat upp en asbra bild som någon av oss tog under Tokio Hotel-konserten i Göteborg. Satt in den i en svart ram och gud vad snyggt det blev.
Tanken var ju att ni skulle ha fått en bild men jag lyckades inte att få någon bra pga alla speglingar:
min skugga, lampan, blixten, suddigt, de andra tavlorna... det gick helt enkelt inte när man har en simpel digitalkamera som jag har.
Den hänger i fotändan av sängen så jag kan titta på den när jag somnar och när jag vaknar. Underbart!
torsdag 13 februari 2014
Byrokrati...
Jag tror att alla någon gång har förbannat sig över vilket jävla kontrollland vi lever i egentligen! Sverige må vara bra men denna helvetiska byrokrati vi lever i!
Arbetsförmedlingen har nu kommit på den smart idén att skaffa ett ungdomsrum. Där finns jobb utdraget från af:s hemsida uppsatt på en vägg. Meningen är att man ska gå dit, skriva upp vilka jobb man ska söka så mailar de hem annonserna till en... för att kontrollera att man söker jobb. Det är väl inget som säger att för att jag får jobb mailat till mig att jag söker dem...???
Så mycket papper som jag har skickat in denna vecka bara för att allt ska kollas sjuttioelva gånger...
Arbetsförmedlingen har nu kommit på den smart idén att skaffa ett ungdomsrum. Där finns jobb utdraget från af:s hemsida uppsatt på en vägg. Meningen är att man ska gå dit, skriva upp vilka jobb man ska söka så mailar de hem annonserna till en... för att kontrollera att man söker jobb. Det är väl inget som säger att för att jag får jobb mailat till mig att jag söker dem...???
Så mycket papper som jag har skickat in denna vecka bara för att allt ska kollas sjuttioelva gånger...
söndag 9 februari 2014
Fart på Fanfic
Jag somnade sent igår kväll, sista gången jag tittade på klockan var den halv 1 och så vaknade jag vid 8 i morse. Nu resulterar det i att jag är trött och min hjärna är uttömd.
Jag har nämnligen skrivit på min fanfic jag haft på gång i över ett år. ÄNTLIGEN har jag kommit igång igen! Jag tror att jag nästan är klar med den också. Ett par kapitel till bara.
Jag kan ärligt och hederligt säga att jag är riktigt jäkla nöjd med den den här gången!
Och till detta får ni ett litet smakprov ur sjunde kapitlet! :)
(Caroline är min huvudperson)
”Jag som hade räknat med lite ledigt”, han satte sig på sängkanten.
”Jag vet, älskling, men turnén är snart slut och då kan vi vara tillsammans hela tiden, ni får ju ledigt efter det, eller hur”
”Joo…”
”Kom igen, jag hjälper dig att packa”, hon sträckte ut en hand till honom. Han tog den inte. Hon gick fram och satte sig bredvid honom. Han såg ledsamt på henne. Hon hade också räknat med att de skulle få vara lite tillsammans utanför den instängda bussen och lite tid själva men så blev inte fallet. Caroline viste att det var viktigt för dem att få ut PR.
”Men… om du vill kan jag ge dig en försmak på vad du får när du kommer tillbaka och turnén är över”, hon strök honom i nacken och kysste honom på halsen.
”Mm… Jag har inte tid, jag måste packa…”, han blundade och Caroline andades i hans öra. Han gjorde inget motstånd när hon satte sig gränsle över honom och kysste honom ner över nyckelbenet. Bill stönade lågt. Hon drog av honom hans t-shirt och vidare ner för att knäppa upp hans byxor.
”Hinner jag med det här?”, fick han fram mellan de lustfyllda suckarna och drog ner dragkedjan på hennes klänning
”Klart du gör”, Han småskrattade, tog ett tag runt henne och reste sig. Han la ner henne på sängen och drog av henne klänningen. Hans varma händer smekte hennes kropp och han kysste hennes hals. De rullade runt och Caroline fick av honom byxorna…
Jag har nämnligen skrivit på min fanfic jag haft på gång i över ett år. ÄNTLIGEN har jag kommit igång igen! Jag tror att jag nästan är klar med den också. Ett par kapitel till bara.
Jag kan ärligt och hederligt säga att jag är riktigt jäkla nöjd med den den här gången!
Och till detta får ni ett litet smakprov ur sjunde kapitlet! :)
(Caroline är min huvudperson)
Caroline
”Jag som hade räknat med lite ledigt”, han satte sig på sängkanten.
”Jag vet, älskling, men turnén är snart slut och då kan vi vara tillsammans hela tiden, ni får ju ledigt efter det, eller hur”
”Joo…”
”Kom igen, jag hjälper dig att packa”, hon sträckte ut en hand till honom. Han tog den inte. Hon gick fram och satte sig bredvid honom. Han såg ledsamt på henne. Hon hade också räknat med att de skulle få vara lite tillsammans utanför den instängda bussen och lite tid själva men så blev inte fallet. Caroline viste att det var viktigt för dem att få ut PR.
”Men… om du vill kan jag ge dig en försmak på vad du får när du kommer tillbaka och turnén är över”, hon strök honom i nacken och kysste honom på halsen.
”Mm… Jag har inte tid, jag måste packa…”, han blundade och Caroline andades i hans öra. Han gjorde inget motstånd när hon satte sig gränsle över honom och kysste honom ner över nyckelbenet. Bill stönade lågt. Hon drog av honom hans t-shirt och vidare ner för att knäppa upp hans byxor.
”Hinner jag med det här?”, fick han fram mellan de lustfyllda suckarna och drog ner dragkedjan på hennes klänning
”Klart du gör”, Han småskrattade, tog ett tag runt henne och reste sig. Han la ner henne på sängen och drog av henne klänningen. Hans varma händer smekte hennes kropp och han kysste hennes hals. De rullade runt och Caroline fick av honom byxorna…
”Vi ses på
torsdag”, Bill kysste henne innan klev ut genom dörren. ”Och tack”, han
blinkade till. Hon såg honom gå genom korridoren och vek av mot hissarna.
”Såå, äntligen ensamma”, Caroline vände sig om och såg Tom stå lutad mot sin dörrkarm till hotellrummet med armarna i kors.
”Hum! Som om det skulle vara nått exceptionellt?” hon vände in i rummet igen.
”Vad var det om?” frågade han nyfiket och svansade in i rummet efter henne. Han verkade ha lagt märke till den obäddade och stökiga sängen.
”Aha”, fick han hur sig och pekade på sängen. ”Det har visst gått vilt till här”.
”Ska du säga, jag håller mig till en och inte tre personer per natt i alla fall”, Caroline flinade åt honom. Hon klev in i badrummet och bytte om till den svarta korta morgonrocken i siden. Hon hörde Toms röst genom badrumsdörren.
”Vi tänkte gå ut och ta nått och dricka, ska du med?”
”Njää, jag stannar här och ser om jag hittar någon film”, hon klev ur badrummet och Tom stirrade på henne.
”Ok, som du vill, du vet inte vad du missar”, han flinade. Caroline tog en kudde från sängen och slog honom med den. Hon tog ett grepp om Toms arm och ledde honom till dörren.
”Jag tror vi har pratat färdigt med varandra Tom”, sa hon och petade honom i bröstet.
”Som du vill”, han ryckte på axlarna, lutade sig fram och viskade i hennes öra.
”Bara så du vet så ser du förjävligt sexig ut i den där”, han tog tag i kanten vid axeln på morgonrocken innan han drog sig tillbaka. Caroline flinade och såg på honom. De bruna ögonen borrade sig in i henne. Hon ställde sig på tå för att nå upp till hans öra och viskade.
”Att du vågar säga det”, hon avslutade med en lustfylld utandning alldeles för nära hans öra. Hon hörde hur han stannade upp i andningen och rös till.
”Men nu är det dags för dig att gå”, Caroline öppnade dörren och petade honom en en gång i bröstet och hon fick nästan knuffa ut honom ur rummet.
”Vi ses snart”, Tom drog sitt finger över hennes nyckelben och alldeles för långt ner i hennes V-ringning på morgonrocken.
”Såå, äntligen ensamma”, Caroline vände sig om och såg Tom stå lutad mot sin dörrkarm till hotellrummet med armarna i kors.
”Hum! Som om det skulle vara nått exceptionellt?” hon vände in i rummet igen.
”Vad var det om?” frågade han nyfiket och svansade in i rummet efter henne. Han verkade ha lagt märke till den obäddade och stökiga sängen.
”Aha”, fick han hur sig och pekade på sängen. ”Det har visst gått vilt till här”.
”Ska du säga, jag håller mig till en och inte tre personer per natt i alla fall”, Caroline flinade åt honom. Hon klev in i badrummet och bytte om till den svarta korta morgonrocken i siden. Hon hörde Toms röst genom badrumsdörren.
”Vi tänkte gå ut och ta nått och dricka, ska du med?”
”Njää, jag stannar här och ser om jag hittar någon film”, hon klev ur badrummet och Tom stirrade på henne.
”Ok, som du vill, du vet inte vad du missar”, han flinade. Caroline tog en kudde från sängen och slog honom med den. Hon tog ett grepp om Toms arm och ledde honom till dörren.
”Jag tror vi har pratat färdigt med varandra Tom”, sa hon och petade honom i bröstet.
”Som du vill”, han ryckte på axlarna, lutade sig fram och viskade i hennes öra.
”Bara så du vet så ser du förjävligt sexig ut i den där”, han tog tag i kanten vid axeln på morgonrocken innan han drog sig tillbaka. Caroline flinade och såg på honom. De bruna ögonen borrade sig in i henne. Hon ställde sig på tå för att nå upp till hans öra och viskade.
”Att du vågar säga det”, hon avslutade med en lustfylld utandning alldeles för nära hans öra. Hon hörde hur han stannade upp i andningen och rös till.
”Men nu är det dags för dig att gå”, Caroline öppnade dörren och petade honom en en gång i bröstet och hon fick nästan knuffa ut honom ur rummet.
”Vi ses snart”, Tom drog sitt finger över hennes nyckelben och alldeles för långt ner i hennes V-ringning på morgonrocken.
fredag 7 februari 2014
Fangirl
Igår kom Sara hit på eftermiddagen.
Så himmla kul hade vi!
Låt mig då förklara att denna eftermiddag bestod mest av fniss och komentarer och känslan att vara 17 igen. Hon hade nämligen tait med sig Tokio Hotels senaste konsertinspelning: Humanoid City.
Vi satt alltså och fangirlade hela eftermiddagen, fnittrade och skrattade, klagade över dåliga och slarvigt skrivna fanfics, dreglade och drömde oss bort till Tokio Hotel-land!
Tokio Hotel - Sonnensystem
Så himmla kul hade vi!
Låt mig då förklara att denna eftermiddag bestod mest av fniss och komentarer och känslan att vara 17 igen. Hon hade nämligen tait med sig Tokio Hotels senaste konsertinspelning: Humanoid City.
Vi satt alltså och fangirlade hela eftermiddagen, fnittrade och skrattade, klagade över dåliga och slarvigt skrivna fanfics, dreglade och drömde oss bort till Tokio Hotel-land!
Tokio Hotel - Sonnensystem
One republic - Counting Stars
Låt mig kalla mig själv lite efter om det nu är så i detta fall.
I morse såg jag musikvideon till denna grymma låt!
Jag kunde inte sluta att faccineras av de superbra effekterna de gjort i den, dammet i taket, handrörelserna och grymmt bra klippt och redigerat!
I morse såg jag musikvideon till denna grymma låt!
Jag kunde inte sluta att faccineras av de superbra effekterna de gjort i den, dammet i taket, handrörelserna och grymmt bra klippt och redigerat!
onsdag 5 februari 2014
Those eyes and that smile!
Ni trodde väl inte att jag glömt bort min lille prins från Tyskland??
De är på G med en ny skiva som jag hoppas vi inte behöver vänta så mycket längre på!
Så länge får jag nöja mig med att dregla och drömma mig bort. Han finns alltid att titta på!
En vit sådan!
Denna beställde jag i måndags och i tisdags fick jag reda på att det tar upp till fem veckor att få den.
Den beställs från Danmark och fraktas därifrån vecka 9...
Stör mig att det tar längre tid, hade behövt rensa och flytta om i garderoben.
Den beställs från Danmark och fraktas därifrån vecka 9...
Stör mig att det tar längre tid, hade behövt rensa och flytta om i garderoben.
Men fin är den!
måndag 3 februari 2014
Byrå beställd!
Jag beställde en byrå idag. En vit sådan.
Det enda stället jag har och förvara saker på är i min garderob. Eftersom bristen på förvaring börjar sina bestämde jag att det var det bästa alternativet. Det rent av väller ur garderoben. Och det finns allt möjligt i den, allt från kläder (givetvis), till presentpapper, fotoalbum, tavelramar, smink och smycken...
Det blir bra hoppas jag, så får vi se om det tillkommer en fåtölj till det hela!
Det enda stället jag har och förvara saker på är i min garderob. Eftersom bristen på förvaring börjar sina bestämde jag att det var det bästa alternativet. Det rent av väller ur garderoben. Och det finns allt möjligt i den, allt från kläder (givetvis), till presentpapper, fotoalbum, tavelramar, smink och smycken...
Det blir bra hoppas jag, så får vi se om det tillkommer en fåtölj till det hela!
Nystart på bloggen
Det kanske är dags att ta upp det här... bloggandet igen.
Det var ju ett tag sedan. Men jag tänkte ta det här som en...nystart, antar jag. Synd att jag inte kan behålla bloggen OCH rensa sidan från maj förra året...
Jag har ändrat om lite, inte värst mycket men det får vara så länge. Skrev lite nytt under "Om mig"-fliken.
Som det står där börjar 2014 inte med glitter och glamour.
Bara för att jag jag vill, uppdaterar jag er om vad som hände under förra året.
- Jag blev "kickad" från polisen när vi bytte chef.
- Fred och jag tågluffade i europa: Rjeka, Budapest, Wien, Füssen, Venedig, Milano, Nice, Paris och hem.
- Logopedbesöket satte min Dyslexi på papper.
- Flyttade till Trollhättan till Fred
-Pluggade Antikhistoria på Göteborgs universitet och klarade mig igenom!
- 2014: avslutade studierna, flyttade hem, blev arbetslös, blev singel och fattig.
Och där är vi nu.
Det var ju ett tag sedan. Men jag tänkte ta det här som en...nystart, antar jag. Synd att jag inte kan behålla bloggen OCH rensa sidan från maj förra året...
Jag har ändrat om lite, inte värst mycket men det får vara så länge. Skrev lite nytt under "Om mig"-fliken.
Som det står där börjar 2014 inte med glitter och glamour.
Bara för att jag jag vill, uppdaterar jag er om vad som hände under förra året.
- Jag blev "kickad" från polisen när vi bytte chef.
- Fred och jag tågluffade i europa: Rjeka, Budapest, Wien, Füssen, Venedig, Milano, Nice, Paris och hem.
- Logopedbesöket satte min Dyslexi på papper.
- Flyttade till Trollhättan till Fred
-Pluggade Antikhistoria på Göteborgs universitet och klarade mig igenom!
- 2014: avslutade studierna, flyttade hem, blev arbetslös, blev singel och fattig.
Och där är vi nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)