Det där med Fanfiction

Jag har märkt att alldeles för få människor vet vad fanfiction eller fanfic är.

Kanske är det så att folk helt enkelt inte har grävt ner sig till den låga nivån av nördighet som jag befinner mig på?
Jag skulle vilja påstå att man måste vara ett riktigt stort fan av något för att veta vad det är. Man måste ha besökt forum, och inte bara tittat runt lite utan verkligen varit inne i kategorin "fanfic" och läst.

Vad är då en fanfic?
En fanfic är noveller skrivna av amatörer (oftast fans) baserat på, redan existerande material som bla böcker och manga, men även film, artister och kändisar.
Det brukar oftast förekommande publiceras på hemsidor inriktade på fics eller på forum för en speciell kändis, grupp eller fenomen.

Svenska wikipediasidan för fanfic: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fanfiction

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Första gången jag började läsa fanfic var jag någon stans i trettonårsåldern. Självklar var den inriktad på Harry Potter ;P

Jag tror inte att det var därför som jag själv började skriva fic med det var då jag började läsa.

Jag vet inte vad som fick mig att skriva, och jag tror inte ens att det var jag som kom på idén att börja skriva.

 

Hur som helst sitter jag med fyra färdiga och en håller på att jobbas för fullt på.

Det är ett sätta att utveckla sig själv på, i alla fall för mig som har ett kasst ordförråd och får sitta och leta synonymer. För även om jag har kasst ordförråd och inte läser böcker (som för övrigt säkert skulle ge mig mer utveckling i skrivandet) så tycker jag att jag skriver bra. Jag är stolt över att kunna säga att jag verkligen inte skriver sämst av alla och myllret av fics som finns där ute.

 

För det är så att det är mer sällsynt att hitta en bra som är värd att bli läst än alla miljoner dåliga som finns där ute i cyberrymden.

 

Glömde jag också att säga att det inte känns socialt accepterat att skriva fanfic. Det känns som om man får en töntstämpel på sig varje gång man berättar det. Samtidigt får man reaktionen "Jaha! Gud vad kul!"

Jag känner mig kluven i den frågan.