måndag 8 februari 2010

Excitement is anywhere but home

Som rutin gick jag upp i morse som vanligt, vaknade i min egen säng, gick ut till köket och tog fram det välbekanta flingpaketet, åt min minimala frukost, velade bland kläderna för att till sist gå ut i 6 minus och gå den välbekanta vägen på 40 minuter till skolan istället för att vakna upp i ett rum med fem anndra personer, vänta på sin tur i badrummet, välja mellan två par byxor och tre linnen, för att sedan knalla ner till en matsal och äta hårda ihåliga mackor med hårt smör och marmelad innan man samlades utanför dörren i 10 plusgrader och sol.

Här står det på ett papper vad vi har framför oss och lektionerna pågår som vanligt med genomgångar och uppgifter och det mest spännande vi ser kanske är en insekt eller att solen överhuvudtaget skulle sticka fram genom ett tjockt grått molntäcke.
För ett par dagar sedan var allt spännande. Varje gång man lämnade byggnaden som skulle föreställa vårt vandrarhem såg man nya saker. Storslagna byggnader och antika skulpturer gick inte att undvika, kyrkor i enormt format och äntligen var vi i staden vi läst om i två år och äntligen fick vi se delar av det gamla mäktiga, oslagbara Romarriket.