Saknad definieras oftast som en längtan efter någon eller något. En längtan som kan bli olidlig. Något som skiljer saknad från andra känslor är att den kanske inte är djup, snarare stark kanske passar bättre.
Men vad skulle anledningen då vara till en kanske olidlig eller stark saknad? Kanske för en djup kärlek till någon eller något. Att uppleva enormt stor och stark saknad för tex en person kan plåga en något enormt och frågan är varför det påverkar oss så fruktansvärt mycket.
Man skulle kunna fråga sig om saknad är ett behov människor har. Varför skulle det inte vara det? Vad händer när man inte tillfredsställer det? Skulle det vara så att saknad kan föra oss till döden, självskadebeteende eller depression? Jag skulle sätta ett ja på den frågan. För mig låter det som ett behov, men ni får bilda er egen uppfattning. Om det är ett behov kan man jämföra det med tex hunger, ett behov som för oss till döden om vi inte tillfredsställer det.
Ett behov att vara med någon, känna samhörighet, vara nära någon eller rent biologiskt: tillfredsställa och balansera oxytocinet i kroppen.
Hur det än är så kommer alla att sakna någon eller något i sina liv. Alla har förmodligen redan gjort det, och förmodligen innan du ens kunde gå, krypa, prata eller något av alla de sakerna. Men ju äldre man blir desto mer inser man vad saknad egentligen är och vad man egentligen saknar. Ibland kan man inte göra något åt den, ibland kan man det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar