Till att börja med: det är första boken vi talar om här.
Jag trodde, handen på hjärtat, att jag skulle tycka den var bra. (I ärlighetens namn igen, jag gillar sex och den lilla överdoserade människan som alltid misstolkar allt...) Jag har inte läst många böcker i mitt liv men tydligen tillräckligt många för att SE att det här inte är en bra skriven bok.
För att börja med språket. Översättningen kanske gör en del av det dåliga med det men det GÅR att göra en bra översättning! Det görs i princip varje dag, egentligen skulle inte det kunna vara ett skäl för det dåliga språket. I övrigt låter inte denna bok seriös när man läser den, dessutom gillar inte jag jag-forms grejen. Varför skriver man en bok i jag-form? För att läsaren ska känna att det verkligen ÄR jag? Går det inte lika bra med tredje person?
Sedan när behövde man beskriva Christians utseende på VARJE sida...? Jag säger som Sara: "Vi glömde liksom inte bort det från förra sidan...". Hur som helst verkar beskrivningen av utseendet vara en utfyllnad vid varje sida eller tanke... hade hon brist på idéer? Varje gång Christians hår nämns får jag dessutom en bild av Justin Timberlake framför mig. Inte så roande.
Allt ska alltid beskrivas i minsta detalj. Inget utrymme lämnas för egna tankar och idéer eller frågor.
Något som sedan frustrerar mig: Varför envisas hon med att träffa honom?! (Jag har tjuvläst lite längre fram) och undrar varför man utsätter sig för sådan förnedring... Ana tänker förvisso själv i dessa banor men i alla fall. Dessutom blir hon förbannad på honom hela tiden... Varför går hon inte!
Och sedan när fick hon diagnosen personlighetsstörning?! Man har inte ett jag, ett undermedvetet och en inre gudinna... Vad är det här med inre gudinna egentligen? (det får mig att tänka på antiken).
Jag tror på ett jag...(det är ju jag liksom) och ett undermedvetet (som kan nå oss i ett medvetslöst tillstånd, typ sömn) men den inre gudinnan... är det något slags sätt att stärka Anas självkänsla?
Till slut undrar jag hur det kan vara så här tråkigt att läsa om sex?! Man blir inte ens LITE upphetsad... och till detta vill jag tillägga att till och med jag anser MIG skriva bättre än hon gör!
Jag skulle kunna skriva lite till här men det blir så himla långt!
Följ istället Sara på hennes twitter: spokfarare, där hon lägger upp kommentarer vartefter vi kommer vidare i boken och småskratta åt de uppenbara kommentarerna som definierar boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar