lördag 7 juni 2014

Fifty Shades Darker: En Miniresension

Jag måste bara få ur mig det här någon stans.
Så, Sara och jag har påbörjat och nästan avslutat Fifty Shades Darker.

Jag måste ändå påstå att andra boken är lättare att stå ut med. Den är inte lika grov och det är inte så väldans mycket konstigt sex i den, vanligt sex, det räcker för mig! Christian verkar ändå nååååågot (väldigt lite) resonlig och Ana verkar ändå kunna bli liiiite arg. Dock varar denna ilska endast en kort stund innan Christian verkar röra sig eller le något "fantastiskt sexigt leende". Det bedrövar mig, allt han gör för henne att bli upphetsad, det spelar ingen roll om han sitter på sitt kontor och inte ens tittar på henne eller om han tar på henne, hon blir alltid upphetsad.

E L James vill nog få oss att tro att Christian är någon slags gud... Vilket jag måste påstå får mig att känna att denna bok är något utanför det "normala" och resonliga men främst någon slags konstig illusion av fantasivärld.

Scenen där Leila plötsligt innehar en pistol och står i Anas kök är så otroligt mesig. Inte en enda gång verkar denna pistol hotfull. Hela scenen genomlyser dock att detta ändå är en fanfic, det finns inget professionellt med den.
Christians frieri, det är inget frieri. Det är ett sätt att utöva sitt kontrollbehov över Ana att hon verkligen inte kan lämna honom. Jag förstår inte att hon inte ser det och inte någonstans i boken verkar detta gå upp för henne trotts att allt han gör är kontrollfixerat, det stirrar henne i ansiktet och Ana ser rakt igenom.

Likaså jobbet. Där brast det för mig. Han köper upp företaget för att han ska ha full kontroll över Ana på hennes arbete. Jag har inget att säga om det förutom att det ä jävligt sjukt, kontrollerande och får hela oken att återigen kännas som någon slags fantasivärld som inte existerar.
Något som även uppkommer tidigt i boken är den fruktansvärt kränkande och hor-liknande auktion de har på välgörenhetsbalen/fest. Man auktionerar inte ut kvinnor på en välgörenhetsbal/fest för att se vilka snuskgubbar som bjuder högst.

Trotts allt detta, trotts kränkande baler, kontrollerande uppköp av företag och löjliga försök till hotelser med vapen kan jag komma på mig själv att le. Boken är fortfarande dålig och fruktansvärt dåligt skriven med upprepningar på varje sida och bistra enkelspåriga beskrivningar, ändå sitter jag och småflinar. Jag börjar se fram emot filmen som kommer i början på 2015 och verkar befinna mig i något slags mystiskt stadium som jag känner igen som ett farligt område, som kan leda till något mycket större om jag inte har någon kontroll över. Skillnaden den här gången är att jag inte gillar det!


1 kommentar:

Sara sa...

det finns en särskild plats i helvetet för dem som ler (förutom av förakt) när de läser fifty shades of grey ...