SUCK, YES och HURRA!
I torsdags natt vid 00.10 hade jag äntligen förmått mig att läsa ut tredje boken. Under dagen läste jag ut kapitlen och av någon konstig anledning tyckte E L James att det var bra med en epilog och redovisade en hel massa flashbacks istället för en löpande text. Vilket gjorde mig förvirrad då jag hela tiden missade vilket som faktiskt var i nutid och vad som var minnen.
Efter det kom flera sidor utifrån Christians perspektiv. Då inte i nutid utan hans första jul som adopterad (vad har det med hela historien att göra?), hans intervju som Ana gjorde i första boken (deras första möte) och när han släntrar in i järnhandeln hon jobbar på. (Jävla salker!).
Hur som helst måste jag ändå erkänna att det var... fascinerande... att läsa ur hans perspektiv. Kanske beror det på bristen av information om hur han egentligen tänker och fungerar. Jag skulle inte vilja påstå att alla de där nyanserna i hans humör verkligen är många. Han är antingen irriterad eller på den nivån så att man med nöd och näppe står ut med honom, dvs överallt och ingenstans och allmänt påfrestande och störande.
Jag kan inte påstå på något sätt att denna del i serien skulle vara bättre än de andra. För det var den verkligen inte. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den var sämst. Efter att en tanke slagit mig blev jag faktiskt lite irriterad över att det inte händer någonting, (inte för att jag kan påstå att det gjort de i de andra men den här fick mig att reagera).
När vi börjar läsa de första kapitlen har bröllopet varit och de är så när som på två tre dagar klara med smekmånaden. Var försvann tiden? Så mycket som E J James drar ut på allt kan man tänka sig att det helt enkelt skulle bli en extra bok av det. Av det drar jag den oförskämda slutsatsen att hon helt enkelt var för lat för att ägna tid åt det, av orsaken att få ut en del till i serien så fort som möjligt. Kanske hade sista delen bara legat och väntat på att få bli publicerad?
I vilket fall så lämnar de smekmånaden ganska snart och försätter sig i en ganska tråkig vardag där hon på ett tamt sätt försöker bygga upp någon slags spänning i det hela genom en massa sabotage på Christians företag och lägenhet. Jag skulle dock vilja påstå att de här "händelserna" är lite ogenomtänkta. Man kan dessutom från början räkna med vem det är. När de ägt rum rullar livet på som vanligt för den hyperkontrollerande Christian och "envisa" Anastasia. För hon är verkligen inte envis, hon tror att hon är det. Men utan Christian som sätter stopp för hennes egna initiativ tycker Chrisatian att hon är envis.
Jag skulle inte heller vilja påstå att att det hänt något i de andra böckerna heller. Men av någon anledning fick E L James för sig att allt skulle hända i slutet, på de fem sista kapitlen. Försökte hon få till ett spännande slut genom att trycka in en graviditet, en kidnappning och en bilolycka på de sista kapitlen? Christians öppenhet i slutet slutar aldrig att förvåna. Varför denna öppenhet? Ana ställer själv frågan till Christian men svaret verkar luddigt. Det kändes mer som ett lätt sätt att lösa allting på.
Och därmed kommer vi till slutet som kändes som en alldeles för enkel upplösning där allt helt plötsligt föll på plats utan någon som helst ansträngning eller jobb.
I denna del av serien börjar det märkas allt mer att denna är en fanfiction från början.
Tillslut kan jag säga att jag är glad att jag tog mig igenom dem men framför allt att de är över!
Som många redan vet planeras en film till detta som beräknas ha premiär 13:e, 14:e eller 15:e februari 2015. Eftersom de redan håller på att spela in så finns skådespelarna redan tillsatta. Till min och Saras lättnad kan vi säga att skådespelarna ser "normala" ut. Med det menar jag att de inte tillsatt folk som är "gudomligt snygga".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar