I Uppsala

Så nu sitter jag på mitt 11 kvadrats rum och grubblar. Jag fryser trots att elementet är på max och när man lägger handen på det känns det inte alls så varmt som jag skulle vilja att det var.

Det finns inte mycket att göra på en liten yta som denna. Jag har kollat på datorn och tv:n (som jag för övrigt har fyran och sexan på...)
Det känns lite ensamt. Inte för att jag inte varit själv hemma det senaste året fram till sent på em men då har man alltid kunnat se fram emot att få prata lite med någon eller i alla fall ha ett fysiskt sällskap bredvid en i fåtöljen eller soffan. Eller äta mat tillsammans och prata om dagen.

Här har alla sina dörrar stängda även om jag har min öppen.

Här i köket finns två hopvikbara plaststolar och ett litet bord. Man äter själv utan en tidning att bläddra i och ensamheten liksom trycker sig på. Det är jävligt trångt i kylskåpet och i frysen har jag en låda som redan är full fast det ligger fyra saker i den.
Att ha ett ordentligt utrustat kök verkar inte finnas på kartan då kastrullerna saknar lock, stekspadar existerar inte, köksknivar som sliter sönder ens grönsaker och diverse saker är trasiga. (Jag planerar att skaffa ett eget köksgeråd...)

Tydligen är det såhär det är att bo ensam. Men när man bor själv finns det inte andra som har sina prylar på allt spejs där jag är. När man bor själv kan jag ha ett trevligt kök med mina saker och ett ordentligt bord när jag kan vara, för jag gillar att vara i köket. I badrummet är det inte någon annans tappade hårstrån eller tandkrämsrester i handfatet som jag måste städa upp.

Men allt är lugnt. Jag ska göra klart min utbildning. Det kommer bli bra.