Folk håller på att flytta ut och tillbaka in. Det känns lite deprimerande.
Karro och Richard byts ut mot en familj med småbarn. Vad hände med mitt motto att bo med likasinnade...? Såna som jag, lite roliga människor man kan umgås med?
Nej nej, det här gick bra i ungefär 8 månader...
På fredag har vi metodövning, känner mig lite lost till det men det blir säkert bra. Kommande prov i protetik, också lost. Jag kan nog behandlingsgången hyffsat och det är nog viktigast.
Känner mig lite opepp och orolig inombords på grund av alla flytter och skolan och allt. Jag vill påstår att det löser sig men just nu känns det bara träligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar