Gott nytt år! - 2016

Så gick allt med rasande fart och vi är redan framme i första januari.

Jag tror jag aldrig har varit på ett riktigt lyckat Nyår, jag skulle nästan kunna säga att det är lite överskattat. Men vad är ett lyckat nyår? Då man super ner sig? Till bringar det med vänner?

Det är fint, visst. O det enda jag är intresserad av är att äta god mat, ha trevligt och se raketerna, strax efter tolvslaget kan jag gå och lägga mig. O det är precis vad jag gjorde det här nyåret. Det räcker för mig.

Varje nyår förväntar jag mig att något dramatiskt ska hända med mig. Jag vet inte vad. Att livet ska ta en vändning, att jag ska få uppleva nya fantastiska saker eller att jag ska vara annorlunda, en annan bättre människa, någon helt annan från den jag är. Men det tycks aldrig hända och det är väl mitt eget fel.
Men Nyår ger mig en så konstig känsla. Som att något borde avslutas och något helt annat borde starta, förutom det gamla och det nya året.

Kanske är jag knäpp eller helt enkelt lat och bekväm.

2016 blir året jag tar en examen och får en yrkestitel samt året då jag fyller 25 år. Resten lämnar jag åt slumpen.

The Hunger Games: Mockingjay Part 2

Förra helgen tog jag med mig syrran på bio för att se sista delen av Hunger Games. Sååååå spännande! Varit pepp på det här sedan jag läste ut boken i våras.

En eventuellt liten spoiler
Men jag vet inte om det var bara för att jag viste vad som skulle hända som jag tyckte att det blev lite tråkigt. Eller kanske för att man verkligen inte hade koll på vilka som dog. Det var lite som "Quantum of solace", det exploderade och smällde med bränder och vapen men vem jagade vem egentligen och vem dog egentligen...

Men det blev väl lite som alla andra filmer som valt att dela sista delen i två. Den första blir bara någon slags uppbyggnad för att slutligen fullkomligt explodera slutet i fejset på en.

Jag kommer ändå att köpa filmboxen när den kommer ut eftersom de faktiskt är fantastiska^^

Hem

Idag har jag flyttat hem. Alla saker rakt in i bilen och hem 30 mil. Packa upp... hur ska jag få plats med alla saker...? tagit hem min 1.20 säng samt ett större skrivbord... det börjar bli trångt i rummet... och i garderoben, nu känns det nästan lika trångt som innan jag skaffade klädstången...

Jisses...

Hur var det md dem där 8 månaderna...

Som sagt, det här gick bra i ungefär 8 månader...!
För nu har jag också blivit uppsagd och ska flytta ut!
Jag har en del tyckanden och tänkanden om hur allt har skötts med allt det där men det är inget jag kommer att dela med mig av här.

Efter ett hetsigt månadsskifte och stökig vecka med småbarn känns det som det kvittar. Det känns bara skönt att komma härifrån just nu. Jag vill bara åka hem och lämna det här stället.

Tur i oturen att jag har så mycket praktik som jag har ändå.

8 månader senare...

Folk håller på att flytta ut och tillbaka in. Det känns lite deprimerande.
Karro och Richard byts ut mot en familj med småbarn. Vad hände med mitt motto att bo med likasinnade...? Såna som jag, lite roliga människor man kan umgås med?
Nej nej, det här gick bra i ungefär 8 månader...

På fredag har vi metodövning, känner mig lite lost till det men det blir säkert bra. Kommande prov i protetik, också lost. Jag kan nog behandlingsgången hyffsat och det är nog viktigast.

Känner mig lite opepp och orolig inombords på grund av alla flytter och skolan och allt. Jag vill påstår att det löser sig men just nu känns det bara träligt.

Läppstift och nagellacks-kris

Dagens irritation och i-landsproblem: Att produkter som påstås finnas i butik för två veckor sedan fortfarande inte finns i butik.

Alltså, jag har spanat in läppstift och nagellack ett bra tag som jag funderar på att köpa. På nätet, yes. Men i butik, nej! Sedan när ville jag köpa läppstift eller nagellack på nätet utan att ha tittat på hur färgen ser ut i verkligheten?!
Och varför då dröjer det två veckor för dem att få ut det i butik? Inte första gången jag varit med om detta då jag verkligen velat ha sakerna NU. Inte ens säkert att de kommer nästa vecka heller och jag förstår inte vad problemet är. Hur svårt kan det vara att ha produkten i butik på rätt datum?

Är inte detta förlust för alla?!

http://www.isadora.com/se/news/matt-lips-nails/

Norskt på Bokmässan

I lördags tog jag mig ner till bokmässan i Göteborg. En resa genom hela landet på mindre än 24 timmar och då mellanlandat för att äta och sova hemma. Tillsammans med Sara utforskade jag än en gång svenska mässans lokaler och allt vad det har att erbjuda med massa förlag och utställare!

Kändisar får man se också: Leif Mannerström, Agneta Sjödin, Paulo Roberto, Per Moberg, Björn Hellberg, David Lagercrantz, GW, Fredrik Reinfeldt, Edward Blom med fru och barn, Ebba von Sydow, Rickard Söderberg och så glömde jag säkert någon ;)

Jag brukar köpa på mig kokböcker. Dock var detta inte ett bra år för kokböckerna. Istället fick jag med mig de två första böckerna ur den norska trilogin Korpringarna som jag har spanat in ett bra tag, Odinsbarn och Röta. Böckerna har rötter i nordisk mytologi så jag hoppas att det är något för mig!

Maleficent

Igår tog jag mig tid att titta på Maleficent. Haft den i mina ägor ett tag.

Jag förstår inte varför jag låter bli att titta på Disneys filmer och låter dem ligga och samla damm i typ ett år innan jag ser dem. De senaste gångerna har jag varit skeptisk till Disneys filmer och varje gång har jag blivit positivt överraskad! Jäkla skit! I hemlighet tycker jag dessutom att Disneyfilmer är lite läskiga...

Jag har dessutom varit skeptisk till konceptet att Disney gör nyproduktioner på deras gamla klassiker... jag kanske måste omvärdera saker och ting där...

Hur som helst, en del av mig ville nog inte se den för att den verkade grymt läskig! Gillar inte riktigt huvudbonaden tillsammans med de där spetsiga kindbenen och de grymt röda läpparna...
Lite av det där läskiga försvann när hon inte var fullt så creepy i början.

Jag är så sjukt överraskad över att jag tycket att den var grymt bra! Gillade dessutom konceptet med att hon förvandlade korpen till människa!
Måste dessutom säga att det var sjukt konstigt att se Imelda Staunton (spelar Umbridge i HP) som en av de goda féerna.

http://www.imdb.com/title/tt1587310/

EcoTools

Föra veckan fick jag hem ett sätt med ögonskuggsborstar och en stor puderborste från EcoTools!

Jag har sedan innan ett vardagssätt och en foundationborste därifrån som jag älskar! Köpte mitt första sätt i Ullared faktiskt och tog en vild chansning när jag köpte dem eftersom jag inte hade en aning om vad det var ens.
Jag tror inte att jag sett dem i butik här i Sverige utan de går nog bara att köpa via nätet. Det jag fick hem förra veckan köpte jag från eleven.se, men vet att de även går att få tag på på nordicfeel.se, cocopanda.se, och nelly.se.

Jag fick i alla fall chansen att testa dem under veckan och gud vad bra de är! Precis som mina tidigare borstar är de så mjuka och lätta att jobba med! Jag har inte tidigare lagt energi på att skaffa fler än två ögonskuggsborstar så jag blev glatt överraskad! Fördelen med den jag fick hem var att de var i så olika storlekar! Superbra!

 

 

Ett plus för alla miljöfantaster är väl att de är återvunnet aluminium och skaften av bambu. Ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre om det. Jag köpte dem för att de verkade bra och inte för miljöns skull.

 

Hur som helst hade jag nog önskat att det stått på hemsidan att de var i typ resestorlek med inte alltför långa skaft, något som jag i och för sig inte tänkte så mycket på medan jag målade med dem.

Något annat som är synd är att man inte kan beställa från EcoTools.com eftersom penslarna dessutom är mer än dubbelt så dyra i Sverige.

 

I övrigt sjukt nöjd!

Back to School

Jag är tillbaka i plugget sedan tre veckor tillbaka och känner äntligen entusiasmen komma tillbaka!
Vi har redan tentat av ett ämne i veckan och ännu ett i nästa vecka. Vidare kommer vi att gå in på Oral Hälsa!
Något jag ser fram emot så mycket att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen! Metodövningar är inplanerade och kul ska det bli då vi ska börja peta i varandras munnar igen! xP

Just nu är jag bara lite lätt stressad då jag insåg att jag inte har många dagar på mig att plugga till Röntgenprovet vi har på onsdag!
Röntgen är ett knepigt ämne där jag inte riktigt vet vad jag ska fokusera på att lära mig.

Vi hade i alla fall idag en föreläsning om beteenden, service och kommunikation. Så intressant! Riktigt bra dag!

IsaDora Grand Volume Lash Styler

Jag vet inte om jag någonsin sagt att jag är ett stort fan av IsaDoras produkter?

Tycker deras saker är så otroligt roliga, jag vet inte varför.
Jag älskar deras läppstift och det är nog också mina favoriter bland allt de har.
Kajalpennorna är också sjukt bra! Jag har använt deras kajalpennor sedan jag typ började använda smink.
Något annat som är kul är att de alltid kommer ut med inspiration varje årstid och nya produkter, när jag var yngre brukade jag samla på mig broschyrer.
Något som också förvånat mig är hur snabba de är på att släppa och inkludera nya trender i sitt sortiment.

Hur som helst så kom de för ett tag sedan med en ny mascara, "Grand Volume Lash Styler". Det var ett tag sedan jag använde en mascara från IsaDora då jag använt mig av Maybellines "Volum' Express One by One" och "Great Lash" så nu tycket jag det var dags att prova något annat. Samtidigt kom den här ut på marknaden och när jag såg en recension av den så var jag bara tvungen att ha den.

Och vet ni vad! Grymmaste mascaran ever! Blev så sjukt chockad av hur mycket volym den gav. Bara så nöjd! Borsten är specialformad för att ge extra mycket färg och separera, därav de två sidorna på borsten. Kolla in beskrivningen av den på hemsidan! http://www.isadora.com/se/news/grand-volume-lash-styler/

Det lilla tråkiga med den är att den nog inte fungerar för folk med ganska korta fransar. Mina är kortare på ena ögat och där blev inte resultatet fullt så snyggt som andra ögat.
Mascara är som parfym, det är individuellt hur en mascara funkar på dig och på någon annan.

Åter till Cold Mountain

Förra helgen såg jag "Åter till Cold Mountain" (Imdb).

Även och jag tyckte filmen var bra kan jag inte påstå att det hände särskilt mycket. Visst folk mördades ungefär varannan minut men det var lika betydelselöst och kallblodigt som i "Django Unchained"
Däremot, av någon outgrundlig anledning, kände jag mig lite gråtmild och lusten att bryta ihop smög sig på onödigt ofta. Men det var utdraget, sådär som att man bara sitter och väntar på att filmen ska ta slut och man kan inte riktigt sitta still för att det bara gå liiiite för sakta och tradigt fram i handlingen.


(Aningen snudd på spoiler)
När jag väl kom till slutet blev jag bara trött då det inte bara kunde avsluta det med att alla levde lyckliga i alla sina dagar, och det vet jag inte om det hände ens eftersom jag struntade i att titta på de sista tjugo minutrarna eftersom jag blev lite less på det. Ännu en film som föll i stöpet för mitt tålamod.

En kort sammanfattning ;P

Jag har varit sååå dålig på att uppdatera senaste terminen/månaderna förutom alla inlägg om fifty *suck*. I helgen ramlade nya boken "Grey - Femtio nyanser enligt Christian" ner i brevlådan. Jag och Sara har börjat tjuvläsa men det kommer garanterat att komma upp recensioner senare.

Så skiftet juli/augusti har och kommer att fyllas av fler äventyr!
Jag har hunnit med att besöka Cypern en vecka med familjen och Tallinn med Sara. Åker på söndag ner till Göteborg för att gå på Liseberg med Mathilda och planerar en visit på Astrid Lindgrens värld.
Jag har även hunnit med Shakespeares "En midsommarnattsdröm" och några visiter på lokala orter och ställen.

Snart är det även dag att åka tillbaka till Uppsala för att påbörja andra terminen och börja repetera lite innan skolstart. Känns bra! Längtar dock till pengarna från CSN i slutet av augusti, väl efterlängtade!

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 25 och Epilogen

Saras kommentarer:

Det är över! Herregud! Serien är klar och dessa små sammanfattningar/tankar/allmänt tjat och överdrivet fula skämt och övertolkningar är äntligen klara. Nu är det ju så att Meyer James har skrivit om första boken från Edwards Christians perspektiv. Den har det självklara namnet Midnight Sun Grey och jag och Bissen ska naturligtvis skriva om den boken också, men det kommer ske lite annorlunda än hur vi har gjort nu och förhoppningsvis ske lite mer smidigt. Nej juste, jag måste tillbaka till den här boken nu. Fan.

Christan berättar för Ana hur Mrs Robinson hjälpte honom att få kontroll över hans liv genom att göra så han inte hade någon kontroll alls. Hmm, ja. Han var hennes undergivna och det hjälpte honom genom hans tonår, en tid då han kände sig missförstådd och ensam. Jag är inte psykolog, men om jag hade fått Christian som patient under den tiden tror jag att jag hade gett honom diagnosen ”tonåring”. Och om det nu var så att han mådde bättre av att vara en undergiven, varför började han sedan vara dominant? Om han tyckte om att släppa kontrollen då, varför är han så kontrollbenägen när han blir äldre att han spårar sin frus telefon och inte låter henne kliva utanför dörren utan att han måste ge ett godkännande först. Är det för att den här boken inte varit lika sexig om det varit så att Ana faktiskt haft någon erfarenhet av sex innan de träffades och Christian tränade upp henne att vara sin dominant istället? Skulle boken ha blivit bättre då? Troligtvis, för den skulle då kanske ha en chans att faktiskt vara en bok som stötte kvinnor på samma sätt som den hävdar att den gör. Och nu säger jag inte att den förtrycker kvinnor genom att Ana är undergiven, det jag säger är att det är en bok som inte lär kvinnor mer än att penis brukar gå in i vaginan i heterosexuella förhållanden. Ana gör inga nya upptäckter och hon lär inte känna sig själv eller sin kropp bättre genom sitt förhållande med Christian.

Och så kommer epilogen. Och allting är perfekt. Ja, inte skrivet då. Meningarna har fortsatt att vara urusla genom hela boken och jag vet inte om hela trilogin var skriven i en sittning men James har inte förbättrats något, så epilogen är fylld av en inre gudinna och vaga positioner när de har sex. Det är så härligt att jag slipper läsa om det här för ett tag nu. Epilogen visar att den lilla prick som Ana bar på var en son och under hans födsel tuggade Christian lugnt upp hennes moderkaka för att få ut den lilla rackaren. Och trots att det var en son så bestämde de sig för att blanda ihop deras mödrars namn – Grace och Carla – så barnet heter nu Garla. Nej, men det kunde ha hänt. Det som istället händer är att Ana har ett akut kejsarsnitt och de döper sonen till Ted. Men min version var mycket med likt någonting som Christian skulle kunna göra för att vara säker på att hans kontroll över Ana var total. Nu för deras andra barn förväntar jag mig att han bara gör det hemma i deras egna sjukrum komplett med onödiga skalpeller istället för på sjukhuset där läkaren kan ha någonting att säga till om det hela. Det är klart, om det är gynekologen som är där så kommer hon troligtvis att heja på.

Och det är så det hela slutar. Med att Ana och Christian har en son och är gravida igen med en dotter så att de blir en perfekt liten familj. De bor i ett stort hus och Ana jobbar kvar på sitt bokförlag trots att Christian vill kedja fast hemma i köket. Oh. Kärleken i den här boken börjar
sippra från sidorna nu (eller så är det bara mina tårar) och det är med stort nöje jag stänger den och tvingar in den där kärleken igen. Ha det bra Anastasia Steele, jag hatar dig med stor passion och jag hoppas att din inre gudinna även gör sig påmind i Christians perspektiv. Som i att allting vi nyss läst var en tolkning att det var den inre gudinnan som var den riktiga personen och det var du som var i hennes huvud och allting som hänt bara var i din fantasi.


Mina kommentarer:

Äntligen!

Boken är utläst och vad kan jag säga. Sista kapitlet var nog ett tamt försök att försöka avsluta boken. Eller hade James ångest över vilket scenario hon skulle välja. En öppen Christan, sex i lekrummet eller en visit vid huset för att inte glömma bort att de skulle flytta, eller? (I epilogen får man reda på att de fortfarande har kvar lägenheten i Escala, varför?)

Något som fick mig och tänka över den här bokserien var när Ana gör i ordning för att vara Christans undergivna. Var hele den här bokserien någon slags förhandlingszon och den tillslut leder till kompromissen att Christan ska vara mer öppen och Ana hans undergivna ibland… Jag vet inte.

Jag säger inget om epiloger. Epiloger är till för att visa en tid efter själva boken och jag antar att James hade med det för att visa att Christan klarade av att bli pappa, men vem gör inte det när det väl kommer till kritan. Epiloger är till för att berätta vad som hände sen, efter. I James fall hålla fast vid den kontrollerande bilden av Christan vilket jag kan tycka faller samman lite. Eller att bevisa för läsaren att de faktiskt kunde bli lyckliga tillsammans… jisses.

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 21-22

Saras kommentarer:

Christian var inte glad över att han ska bli pappa för det som hände i hans barndom med hans egen mamma. Och ja, det går inte att komma undan det faktum att det som hände honom var så hemskt och otäckt att det borde lämna mentala ärr (de mentala ärren är trots allt förklaringen till varför han håller på med BDSM eftersom man tydligen behöver vara lite psykiskt instabil för att syssla med det i den här serien), men han har också sagt att han lagt flera tusentals dollar på psykologer för att få hjälp. Bissen har flera gånger i sina små redovisningar sagt att man inte kan få hjälp innan man vill ha hjälp, och det här stödjer hennes teori om att Christian faktiskt inte vill bli bättre. Han har gått igenom så pass mycket nu att han borde veta bättre än att reagera som han gjorde när Ana sade åt honom att han var gravid, speciellt när han också såg att hon var upprörd över det hela. Christian och Ana bråkar om det dagen efter när Christian har varit ute och supit sig full med Mrs Robinson och Ana har sovit i lekrummet, för om det är någonting de här människorna inte klarar av så är att ha en faktisk konversation med varandra. Tänk så mycket de skulle kunna lösa om de bara var tillräckligt bekväma med varandra för att faktiskt prata med den andre. Men det går såklart inte. Istället försöker Christian ha sex med henne, för han vet inte hur man gör någonting annat. Jag undrar hur han har affärsmöten, ligger han med alla där också? Ana säger i alla fall nej till sexet och kan någon gissa vad Christian gör? Jo, han hotar henne naturligtvis. Han säger att Ana är hans fru, och även om det inte är utskrivet så tyder det på att hon bör göra som han vill för hon bär en ring på fingret. Det har varit ett återkommande tema i den här boken, att förväxla äktenskap med ägandeskap. Ana fortsätter att vägra och Christian säger att även om hon skriker så kommer ingen att höra henne. *host* Betyder det att all personal i huset är dova och hela tiden har Ana och Christian kommunicerat med dem genom teckenspråk utan att det har skrivit ut? Eller betyder det bara att Christian betalar dem så bra att de inte reagerar på att han torterar sin fru?

Men så till drama. Det visar sig att det här med att vara gravid med ens fångvaktares barn inte var tillräckligt mycket drama utan Jack Hyde var tvungen att komma tillbaka för att öka spänningen lite. Och lyssna på det här: han har kidnappat Mia och vill ha 5 miljoner dollar från Ana för att han ska släppa henne fri. Jack Hyde är dum i huvudet. 1) varför vill ha bara ha 5 miljoner dollar? Det är Christian Greys pengar, be om det tiodubbla minst. 2) varför vänder han sig till Ana för pengarna? Jag vet att det var på grund av henne som han fick sparken (nåja, det var mest på grund av att han våldförde sig på henne så det var hans fel, men i enligt hans logik så var det hennes fel), men hade det inte varit mer effektivt att vända sig direkt till Christian? 3) Ana säger att hon inte har tillgång till så mycket pengar trots att Christian har sagt flera gånger att alla hans pengar är hennes också. Så ursäkta mig men, Christian Grey ljög och här är beviset för det då Ana inte ens kan gå in på banken och ta ut dem pengarna innan Christian måste ringas upp för att dubbelkolla om det är okej att hon gör det. För de delar allting lika.

Christian får i det här fallet spela Bella när Ana säger till honom att hon vill göra slut med honom. Hon gör det för att han inte ska bli skadad nu när Jack har ett sådant järngrepp över henne. Ungefär som Edward gjorde när lusten efter blod blev alldeles för stark att kontrollera
för honom. Oh Twilight, när ska du sluta bryta dig in i de här böckerna? Det börjar bli tjatigt. Det hela sluter i alla fall med att Ana lämnar över pengarna till Jack, han sparkar till henne och innan hon blir medvetslös kommer Christian och räddar henne.

Mina kommentarer:

Så Ana blir utpressad av Jack Hyde. Hur egentligen är det ens möjligt för honom att åstadkomma? För det första har Christan inte dragit ner på säkerheten vilket betyder att alla i familjen Grey borde ha livvakter som vaktar dem dygnet runt. Deras telefoner borde vara avlyssnade och i pågående utredning där Jack nekades borgen borde han inte kunna vara ute på fri fot. Det här stör mig. James kan inte ha gjort särskilt stora efterforskningar på kidnappning och utpressning samt häktningsregler särskilt inte när allt är väldigt regelboksaktigt.

Och när blev det här en kriminalroman? Och en dålig sådan. Det här ska ju tydligen vara klimaxet i bok tre och det är lite tamt. Eller ska detta få Christan och ändra sig ännu mer för att han tror att Ana har lämnat honom? Och för att slippa allt gripande däckar hon och lägligt nog lyckas hon skjuta Jack innan hon försvinner i mörker. Jisses.

Vidare till banken, aldrig att någon får ut pengar utan sin legitimation! Även om direktören ringer upp ens make.

Borde jag säga något om grälet de haft. Hum, Ana hade ingen rätt att snoka i hans telefon. Christan har ingen rätt att använda sig av förförelse mot henne för att de ska sluta bråka. Men Ana gör nog ändå en hyffsad utskällning av honom…

[Kapitel 19-20]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 17-18

Saras kommentarer:

Jag skrev att i förra boken hade vi alldeles för många sidospår, de tar inte riktigt slut i den här. Problemet med dem här är att det händer så långsamt att det är svårare att skriva de här små sammanfattningarna/kommentarerna om dem. Boken är så utdragen att man skulle kunna hoppa över hälften och ändå komma ut med hela handlingen intakt. Jag läste någonstans att den som redigerade böckerna hade dessa regler att leva efter: 1) det ska gå snabbt, 2) se till att James alltid är nöjd, 3) allt som James vill ha kvar ska stanna kvar. Jag tycker det är roligt att både Bissen och jag flera gånger har kommenterat kring att det inte verkar som den här boken är redigerad allt utan bara har tagits direkt från internet till bokform. Och vi hade rätt! Den har inte genomgått en riktig redigering med röda märken i kanterna, men hela stycken överstrukna eller med stora frågetecken i marginalen. De här böckerna har bara gått igenom en stavningskontroll och ingenting annat.

I alla fall, de där sidospåren jag pratade om: just i de här kapitlen flyttades fokusen från Anas svåra vardag med att leva med en våldsman till att hennes pappa har hamnat på sjukhus. Och eftersom jag är ganska intresserad av sjukvård och har viss koll på medicin (då det är någonting jag har växt upp med då familjemedlemmar jobbar inom just vården och jag har läst ett år på universitet med inriktning just medicin) så tänker jag fokusera på hur Rays sjuktillstånd beskrivs. *host host* Det kommer fram att Rays diafragma tog skada och att de trots att Ray nästan blödde ihjäl och fick hjärtstillestånd så lyckades de rädda mjälten. Bullshit. Om det fanns risk att Ray skulle förblöda på operationsbordet och att han fick hjärtstillestånd skulle kirurgen skita i den där mjälten. En mjälte har inte riktigt samma prioritet som hjärtat under en krissituation. Kanske har James tittat alldeles för mycket på Grey’s Anatomy och tänkte att när filmen blir gjord kan Shonda Rhimes komma in och regissera den scenen. De kanske till och med kan skriva om lite i filmen så scenen utspelar sig på Seattle Grace. Någonting annat är att Ray tydligen flyttade från ett sjukhus till det akutsjukhus han är på nu innan de rättat till den inre blödning han hade, inte ens om han hade läkare med sig i den där helikoptern. Man måste se hitta vart den där inre blödningen är först för att veta om hur man ska agera för att minska dess effekter. Man kan inte bara öppna upp en bröstkorg och sedan säga shit när de väller ut blod. Men vad fanns det för mening med att han skulle flyttas till ett sådant akutsjukhus överhuvudtaget? Hans problem med mjälten och diafragman räknas inte som tillräckligt stort för att han skulle behöva ta sig till ett specialistsjukhus, han hade skador som mindre sjukhus är kapabla att ta hand om också.

Sedan är det läkaren. Han säger att tillståndet för Ray fortfarande är kritiskt och att han inte vet hur det kommer sluta för kära Ray. Han säger att bara Gud kan veta hur hela det här kommer att urarta sig. Man kan inte säga det. Inte ens i skenheliga USA kan en läkare gå så lågt som att säga så. Han ska vara professionell och objektiv och säga att de inte vet någonting om situationen men att de väntar och ser hur kroppen reagerar. Ray är redan i en koma för att hans kropp ska få återhämta sig efter operation, och han bör helt enkelt säga att de väntar och ser hur hans kropp reagerar på det trauma som han utsattes för under hjärtstilleståndet. Om läkaren skulle säga någonting till Ana istället så vore det istället att förbereda henne på att hennes pappa nu kan ha hjärnskador med tanke på den olycka han varit med om och att
han utsattes för stora risker med sitt hjärtstillestånd och blodförlusten. Men chansen att Ray kommer få några bestående hjärnskador är minimala, det vore inte så sexigt om Ana fick en grönsak till pappa, och det är det sexiga som är viktigt i den här boken. 


Mina kommentarer:

Jag vet inte om Christan är allmänt tankspridd i de här två kapitlen eller om han faktiskt bryr sig om Ana. För i de här två kapitlen är han ingen skitstövel. Dessvärre är han så sjukt tråkig att man knappt märker att han är där.

Varvid det gäller ändlös väntan och oro på att tiden ska gå förstår jag inte varför James valde att spola tiden i rasande fart via mail och hintar om sex med leksaker istället för att låta två väldigt tråkiga kapitel fortgå utan något som helst sex. Är inte det här en sexbok? Generellt sett tycker jag att James i den tredje boken har börjat släcka lampan lite väl ofta. Varför? För att lämna fantasin till läsaren så hon slipper göra jobbet? Blev hon tillslut också trött på allt sex eller tog hennes fantasi slut när det här verkligen inte är BDSM på något plan…?

Dessvärre löser sig inte problemet genom att Ana går och undrar varför Christan inte har rört henne på ett och ett halvt dygn. Jisses människa, när blev du också sexmissbrukare *suckar*. Tänk på den stackars mannen, han är redan förvrängd och han är kluven över hur han ska hantera Anas sorg över sin pappa som ligger inlagd. Han kanske har annat att tänka på än att tillfredsställa henne med sexuella fantasier för en gångs skull.

Jag kan inte mycket om medicinska saker, men borde inte, i alla fall José ligga inne för övervakning om han ”fått en smäll i huvudet”, jisses det var en bilolycka. En smäll i huvudet känns inte som om de släpper honom i första taget. Men å andra sidan fungerar ju inte sjuksystemet lika här och där…

[Kapitel 15-16]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 13-14

Saras kommentarer:

Genom Fifty-serien finns det inte mycket mångfald. Det är två mörkhyade karaktärer – Christians tränare som vi faktiskt aldrig får träffa mer än två sekunder i första kapitlet och receptionisten på SIP som inte gör mer än att berätta hur avundsjuk hon är på Anas liv. Det finns inte heller många fler sexualiteter representerade än heterosexualitet. Jo vänta, han som klipper håret på Ana är homosexuell för att han inte ska vara ett hot mot Christian. Men i det här kapitlet kommer det fram att Elliot (Christians bror) är bisexuell. Det är en uppfriskande fläkt men eftersom det faktiskt inte har någon påverkan på handlingen eller hur Elliots karaktär är beskriven så spelar det ingen roll. Det känns nästan som att James bara skrev honom så för att hon skulle kunna kliva upp på en egen piedestal och skrika i hög falsett: hur vågar ni komma här och säga att jag är emot homosexualitet? Huh? Jag har flera av mina karaktärer som är homosexuella! Jag tänker inte gå så långt som att säga att James är homofob, men jag tänker säga så mycket att jag inte tror att hon har speciellt höga tankar om någon annan sexualitet än den som är hetero. Det har skämtats om att Christian skulle vara homosexuell. Ana frågar det i första boken när hon intervjuar honom, hon använder de ryktena som ett vapen för att väja bort två flickor som trånade efter hans uppmärksamhet och just nu skojar de om det och Ana tänker (ordagrant) hur löjligt det vore om Christian vore bög. Ja, för det är ju absolut helt vansinnigt att få för sig att en snygg och rik man vore homosexuell. H-e-r-r-e-g-u-d.

Jag måste säga någonting om pengar igen. Ana köper en klänning för 850 dollar, ett par skor för 1000 dollar och ett litet skithalsband för bara 84 dollar. Omvandlat i vad dollarn står i till den svenska kronan idag så blir det 16 704 kronor. Ursäkta mig men vad är det här? Ana och hennes vänner (nåja) och Christian är i Aspen, och nu ska det villigt erkännas att jag aldrig har varit i Aspen så jag har inte stor koll på hur marknaden ser ut där uppe, men jag har svårt att se hur de säljer kläder och skor som är värda så mycket pengar. Jag kan tänka mig att de priserna finns i typ Milano. En av världens stora modestäder där designers tar hutlösa priser för sina kläder bara för att deras namn broderas in i sömmen, men i Aspen borde kanske hela kostnaden hamna på ungefär hälften? Detta har egentligen ingenting med kapitlet att göra, jag tyckte bara att det var intressant att James tog med riktiga nummer och nämnde priser istället för att bara beskriva ännu mer i detalj hur Ana köpte någonting (för det var superkul att läsa om, verkligen). Men det kan ju också vara så att James återigen ville visa att Ana och Christian har pengar. Ifall vid hade glömt.

Det kommer en scen i kapitel 14 när gruppen är ute och dansar och som många anser vara en scen som visar att Ana är en strong kvinnlig karaktär. Hon dansar nämligen och en man dyker upp bakom henne och dansar med henne, hon tror det är Christian, det är det inte och hon blir därför upprörd och slår till honom när han inte backar undan från henne. Det är absolut jättebra att Ana säger emot när hon står inför någonting som hon är obekväm med. Man tycker kanske att hon då borde begära skilsmässa men jag antar att man inte kan begära alldeles för mycket av den lilla idioten. Men på något sätt går hon istället tillbaka fem steg i kvinnofrågan genom att säga att orsaken till att hon främst inte är intresserad av hans pågående sexuella trakasserier är för att hon är gift. Någon annan äger henne redan. Och, jag
menar, även om hon och Christian inte varit gifta än så vore det kanske alldeles för jobbigt för henne att ha två trakasserier efter sig på samma gång.


Mina kommentarer:

Så Christan har ännu en gång förlorat omdömet genom att tappa självbehärskningen och starta ett slagsmål.

Vad var det om egentligen. Visa att Christan har aggressioner han inte längre kan ta ut i någon slags form av BDSM eller att verkligen inte har självbehärskning efter vad han gjorde i lekrummet? Tydligen har Christan både ADHD och Asberger - våldsam och kontrollbehov.

Såklart att de har en stuga i fjällen och såklart att Elliot ska fria till Kate, för dem har inte heller känt varandra i mer än tre månader! Är det ett sätt för James att få Ana och Christans förhållande att verka normalt?

Jag vet inte vad jag ska säga om de här kapitlen för de åker till fjällen och det händer inget! James lyckas få kapitlen att gå och få dem långa utan att det leder någon vart. Som Sara nämnde i förra boken är detta typiska fanfiction-kapitel utan någon som helst relevant handling. Det här är som sagt ändå en utgiven bok!

Någon som förvånar mig dock är varför Christan låter henne gå på krogen i en, för honom, alldeles för kort klänning och tillåter henne att dricka så mycket som hon gör. Kanske är det för att han kan ha koll på henne? Eller för att han inte vill verka jobbig och oresonlig för sina syskon som han inte kan straffa på något sätt. Det är bara för konstigt. För han blir ju förbannad när någon annan rör ”hans egendom”. Han är inte ens arg på henne. Och han är alltid arg på Ana, allt är alltid hennes fel. Så vad är grejen här?!

[Kapitel 11-12]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 9-10

Saras kommentarer:

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om de här två kapitlen. De är nästan sorgliga och det är svårt att skriva om någonting som varken roar en eller gör en upprörd. De här kapitlen bara är, inte för att det inte händer någonting i dem men de bara är lite skrämmande. Jag ska ta det från början.

Ana vill gå ut med Kate för att ta en drink. Christian vill inte att hon ska vara utanför lägenheten och bli arg på henne och flyger hem från sin resa till New York för att kunna skälla på henne då hon inte gjorde som hon blev tillsagd, då hon gick ut och tog en drink med sin väninna. Jack bröt sig in i lägenheten och Ana var inte hemma. Hon hittade honom medvetslös på golvet när hon klev innanför dörrarna och hon försöker vända hela argumentet till att om Ana varit hemma hade någonting kunnat hända henne och därför är hennes ”överträdelse” inte så farlig. Det är dock inte det som är problemet här. Problemet är att Christian har regler för sin fru och att han förväntar sig att hon ska följa dem.

Christian kommer som sagt hem från New York och istället för att ta hand om sin hustru som varit med om någonting dramatiskt sätter han sig i en fåtölj med ett glas whiskey och tittar på henne medan hon sover. När Ana vaknar och ser honom säger han att han är skapligt förbannad och säger att han vill slå henne. Inte piska lite i lekrummet för att de är inne i BDSM, utan han vill slå henne. 

Nästa morgon kliver Christian in i duschen och Ana följer efter honom. Och han säger nej till henne. Istället för att tvinga sig på honom så som han gör med henne backar hon undan och tror att han nu aldrig mer kommer vilja ha henne. Vad är det med de här människorna och att hantera krissituationer? En beväpnad man bröt sig in i deras hus och allt de kan tänka på är att ha sex eller att misshandla den andre.

Så vad ska jag mer säga om det här? Att det hela slutar med att Christian har väntat hemma hela dagen medan Ana har varit på jobbet? Att under den tid han har varit hemma så har han jobbat på en plan för att på bästa sätt hämnas mot henne för att hon inte gjorde som han sade? Jag har flera gånger sagt att Ana är i ett våldsförhållande och jag kommer troligtvis att säga det flera gånger, men när det blir så svart och vitt som i de här två kapitlen så går det från att vara tjat till att vara så otäckt att håren reser sig på armarna. Och det värst är att jag vet att det här inte är någonting emot det kapitel som kommer nästa gång …


Mina kommentarer:

Så Christan är rysligt förbannad på Ana för att hon gick ut och drack några drinkar med sin bästa vän Kate. Lyssna på det. Hur idiotiskt låter det inte? Vi viste redan att Christan är ett kontrollfreak men här får vi verkligen ut fulla vidden av det. Borde han inte vara glad över att Ana inte var i hans lägenhet när Jack Hyde gör inbrott i den, beväpnad och allt. Det hade såklart blivit en mer spännande historia om James hade beslutat sig för att låta Ana stanna hemma. Men återigen skulle det bli för dramatiskt och ohanterligt för James att kunna skildra.

Ana är såklart riktigt förbannad på Christan också eftersom hon får reda på saker av Kate, ökad övervakning och så vidare. Det verkar bli allt tydligare att de gift sig endast för att försäkra Christan om att hon inte ska gå och träffa någon annan och att Ana mer eller mindre är hans ägodel nu.

Jag fattar inte heller varför han inte vill att hon ska jobba. Jag trodde Christan var feminist med tanke på alla välgörenhetsgrejer han håller på med. Helst låter det som om han skulle vilja låsa in henne i lägenheten för att aldrig ta sig ut.

Och så kommer han med sina ständiga hot. Jag fattar inte. Och nu när hon kommer hem försöker han bräcka henne med sexbedrifter genom att sätta på sig jeansen som han har med sina undergivna i lekrummet… jisses.

Ana, spring!

[Kapitel 7-8]

Femtio nyanser av frihet: Kapitel 5-6

Saras kommentarer:

Vi måste prata om elefanten i rummet. Och med elefanten menar jag Ana. Ana som tydligen är stor och tjock som en elefant och hur är det möjligt att Christian fortfarande kan vilja vara tillsammans med henne då hon är så jäkla fet. Eller vänta nu. Ana är inte fet, vad är det här? I två böcker nu har jag läst om hur lite hon äter och att hon bara har aptit på ’inte mat’. Den som säger att hon är fet är Christian när han på ett väldigt charmigt sätt säger att hon har gått upp i vikt (vilket vi som läst boken tre gånger vet är för att hon är gravid och det är på det här väldigt diskreta och smarta sättet vi får aningar om det). MAN SÄGER INTE TILL NÅGON MED EN ÄTSTÖRNING ATT DE HAR GÅTT UPP I VIKT. Eller ner i vikt. Eller någonting som har att göra med vikt överhuvudtaget såvida man inte är en läkare eller en psykolog och det är ens patient man pratar med. Och jag vet att det inte är skrivet att Ana har en ätstörning men bevisen talar lite för sig själva här. Och det som irriterar mig mest är att Christian sedan har mage att komma med kommentaren om att hon har gått upp i vikt när det är han som har tjatat om henne att äta hela tiden. Det ska vara en söt liten mening och den ska på något sätt visa att Christian kommer älska henne även om hon nu skulle se ut som en val. Men ja, hon gör ju inte det och för bara två kapitel sedan fick vi en grundlig genomgång hur snygg Ana tycker hon själv är så det finns ingenting att oro sig över. Ana är fortfarande den mest perfekta kvinnan som finns på alla sätt och vis. Vänta nu, jag hade en poäng med allt det här. Just det. MAN SÄGER INTE TILL NÅGON MED EN ÄTSTÖRNING ATT DE HAR GÅTT UPP I VIKT. Du är ett jäkla rövhål Christian Grey.

Christian och Ana hamnar sedan i en biljakt. Japp. Den romantiska boken har en biljakt också. Det är som en bondscen. Fast utan alla spänning. Jag vet inte riktigt hur det fungerar med att vara en chef för ett stort företag som är värt flera miljarder, men Christian har i alla fall som vi vet säkerhetsvakter med sig vart han än går och åker. De är inte riktigt i bilen när denna biljakt startar men de är i bilen bakom. Jag skulle vilja göra en liten notis om att de kanske varit bättre på sitt jobb de där säkerhetsvakterna om de faktiskt befunnit sig i samma bil som de människor de skulle vakta men, som sagt, vad vet jag. Tips bara till nästa gång med tanke på att det i alla fall har varit två försök på Christians liv just nu. Det är i alla fall på grund av dessa vakter som biljakten blir så ointressant. Vad kan hända när man har övervakning med sig? Ingenting eller i alla fall inte mycket. Vad skulle chauffören i den andra bilden ha gjort? De bara åkte runt på motorvägen och sedan försvann bilen utan minsta spår. Det värsta är också att nästan tio sidor användes för denna biljaktsscen. Tio hela sidor som kunde ha varit oskrivna.

Så till det sista i de här kapitlen. De har … äntligen … analsex. Och det är … skrivet … med bara ellips … för det är … oh … så sensuellt. Eller tjatigt. Eller så visar det att James inte har en aning om vad hon skriver om eftersom Christian stoppar in analpluggen där. Kanske hade James ingen fantasi eller så var det här bara en ställning hon och hennes make inte provat ännu.


Mina kommentarer:

I kapitel 5 får vi följa en biljakt. Ana, som kör *suck*, börjar fundera på att de är uppe i hundratjugo. Jag vet inte hur fort man får köra på amerikanska motorvägar när det är glestrafikerat men Ana undrar ju över sitt körkort. Hundratjugo är standardhastighet på motorväg i Sverige och eftersom Ana är orolig över att de ska bli stoppade av polisen i den hastigheten kan hon varken vara bekant med hastigheten eller tillåtet att köra den.

De har vidare sex i bilen och Ana påstår att biljakten var upphetsande. Hur kan den varit det när hon just brutit ihop och gråtit efter att adrenalinet avtagit? Jag är inte helt med på den punkten. Något jag vidare tänkte på eftersom de har sex i bilen var att Christans bil måste vara väldigt nersölad av sperma eftersom de inte använder kondom. Det är faktiskt något James uteslutit helt ur historien. Något som det i Crossfire-serien skrivs mycket om.

Det pratas mycket i början av boken om att Ana är omättlig på sex och att hon föreslår ”snuskigt knulleri”, sex med piskor eller något annat och i vissa fall säger även Christan nej till henne. Är detta ett sätt för James att försöka få oss att tro att Ana börjar tycka om det jag just nämnde eller att hon blivit sexmissbrukare? Jisses.

Något som James är väldigt dålig på och något som jag har stört mig på en längre tid är känslan för att bygga upp någon slags stämning inte verkar finnas. Jag tror jag nämnde det i samband med andra boken. Allt händer ”plötsligt”. Hon blir ”plötsligt upphetsad”, ”plötsligt lugn”, ”plötsligt spänd” och ”plötsligt förväntansfull”. Finns det inget annat sätt att precentera känslor, vad hände med stämningen?

[Kapitel 3-4]

Femtio nyanser av frihet: kapitel 1-2

Då har vi kommit in på tredje och "sista" boken, ni har väl inte missat E L James lansering av "Fifty shades of Grey: Grey". Där vi får hela första boken från Christans perspektiv. Den kommer att kunna köpas på svenska någon gång i augusti.
Som sagt kanske det lite konstigt ut ett tag tills vi är i fas med datum och kapitel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Saras kommentarer:

Ana och Christian gifter sig. Det är det kapitel ett och två i denna (tack och lov!) sista del handlar om. Eller, kanske handlar inte de två första kapitlen om deras bröllop, det hänvisas snarare till i små korta tillbakablickar som är ack så frustrerande. Om jag vill läsa en romantisk bok så vill jag fan ha med bröllopet i slutet. I en värld där flickors lyckliga slut räknas som den dag hon gifter sig, ja då vill jag läsa om det även i Anas fall. Men istället kastas man direkt till smekmånaden medan Ana bara ligger och drömmer tillbaka till sitt bröllop (som känns som en exakt kopia av fjärde Twilight. Det är verkligen superlikt!) och man ska tro att det är fint och helt makalöst. Men jag är en sådan som tycker om bröllop. Jag älskar bröllop, och detta säger jag utan minsta ironi. Jag har pinterest-mappar fyllda inspiration till bröllop, jag har tittat på brudklänningar och småsnyftar varje gång någon gifter sig på TV eller i film. Bröllop gör mig glad och att då bli snuvad på den stund som kunde ha fått Fifty serien att i alla fall känns lite fin gör mig tjurig. Men, kanske hade jag blivit arg av en annan orsak om bröllopet faktiskt varit med. Jag hade kanske betedd mig som en hycklare och påpekat att Ana och Christian inte känner varandra men redan har gift sig och att det känns som han har tvingat in henne i ett äktenskap med alla sin kontrollfetischer. Så kanske är det bara bra att det inte kom med något riktigt bröllop i den här serien, då skulle jag kanske ha blivit ledsen över det istället.

De diskuterar även någonting annat i de här kapitlen som är ganska intressant. Pengar. Christians pengar. Som han nu säger även är Anas pengar för de är ju gifta och delar allting lika och blah, blah, blah. Det som är intressant är det där med äktenskapsförordet och om att Christian inte vill att Ana ska skriva under ett. Ett äktenskapsförord brukar oftast innebära att det men tar med sig in i ett äktenskap är det man tar med sig om man sedan skiljer sig också. James behandlar det som om det vore en dålig sak att skriva under (hon är dock inte ensam om det eftersom nästan all media gör det, om det är en rik man som gifter sig med en ung kvinna så är det oftast mannens föräldrar som vill att kvinnan ska skriva under – vilket händer i Fifty också då det är Christians pappa som kommer med förslaget). Ja, ett äktenskapsförord kan vara till skydd för ena partner vad det gäller ekonomiskt, men det kan gynna de båda i frågor gällande: varför man skiljs, vart man ska bo när skilsmässan gått igenom, vad man får ta med sig från äktenskapet beroende på hur många år man har varit tillsammans och så vidare. Ett äktenskapsförord kan förhindra stora och kostsamma skilsmässor och bråk mellan parterna. 

Men det där med pengarna. Christian ska ha oerhört mycket pengar. Massor av pengar. Så mycket att om han dör så kommer världsekonomin att hamna i obalans. Det ska då vara en skillnad mellan Christian och Ana – Ana som säger att hon kommer från en arbetsfamilj och därför inte har någonting i bagaget. Det är verkligen så som det beskrivs. Att Ana ska vara fattig. Ursäkta mig. *host host harkel harkel* Ana är inte fattig. Hon kommer från en familj som verkar ha kunnat ge henne mat på bordet och kläder på kroppen, hon har ett jobb och bor med sin vän som hon inte behöver betala hyra till. Hon kanske inte är så snuskigt rik som Christian men det finns väldigt många människor som skulle ha någonting att säga emot Anas syn på hennes ekonomi. Jag kan dock inte säga att Christians syn på ekonomin är mycket bättre. När Ana visar förvirrade känslor mot sin nyvunna rikedom så säger han bara att man vänjer sig vid att vara rik. Nej. Ditt lilla rövhål. Man ska inte vänja sig vid att vara rik. Om man skänker pengar till välgörenhetsgalor, försöker stoppa svälten i Afrika och är så miljömedveten som du ska vara så vänjer man sig inte vid att ha pengar. Man gör någonting nyttigt med dem. Man använder och förvaltar dem så att de gör gott istället för att samlas på hög så att man själv kan hyra båtar av kronprinsessor från Europa. Och du, Christian Grey, ska vara hjälten i den här boken så du ska veta sådant. Skäms. (Och ännu värre är det att han också flera gånger har sett ner på de som inte har så mycket pengar som han. Men ursäkta mänskligheten då för att hon inte har slagit sig in på telekommunaktionsmarknaden som du har gjort då. Ursäkta oss så himla mycket.)

Oh, och slutet har någonting och göra med kiss. Det känns knepigt att det jobbades in sig i denna glamourösa värld som James försöker bygga upp. Men det är inte det mest knepiga med det. Det som är knepigt är hur Ana är bunden med höger hand till höger fot och vänster hand till vänster fot, hon är kissnödig och har en världsskakande orgasm. Och hon kissade inte på sig. Det är det knepiga.


Mina kommentarer:

Då har vi övergått till sista boken, Femtio nyanser av frihet (Fifty shades freed). Första och andra kapitlet är någon slags blandning av deras bröllop och minnen från saker däremellan, typ bråk om äktenskapsförord, skvallerblaskor och tiotusenmetersklubben. Nästan som om James inte tyckte det var nödvändigt att ha med det trotts att hon slaviskt knutit ihop första och andra boken. Hon tyckte helt enkelt att bröllopet verkade oväsentligt.

Allt börjar med detta eviga tjat om min och din och ingens *suck*. Jag trodde vi lämnade det efter bröllopet?

Något som stör mig är sexscenen i kapitel 2 där Christian handfängslar Ana för att hon slängt av sig sin bikiniöverdel. Det är ett direkt hot och bestraffning med alkohol inblandat och hon gråter! Inte riktigt okej känner jag speciellet inte när hon säger sluta. Det kvittar om Christan påstår att hon inte menar det, här man ett sluta så slutar man för helvete! Jag undrar om James tyckte att det var ett smart budskap att förmedla till den unga publik som faktiskt läser böckerna. Såväl som det käns som att James förmedlar ett budskap som i princip låter ’om-jag-står-ut-med-den-obehagliga-känslan-kanske-det-blir-skönare?’. Hur trögt låter inte det!? Det hjälper inte James heller att Ana ”försöker ta in njutningen trotts att jag är helt borta”. Jävla våldtäkt.

Jag har tidigare nämnt i samband med bok två att ord som angrepp, tvång, våldsamt och attack inte är bra ord att använda i sexuella och intima sammanhang, ändå finns de där.

Ana påstår att ”hon fullständigt litar på honom”. Varför är min fråga? Vad har Christan någonsin gjort för att hon ska lita på honom så mycket? Hon säger dessutom att Christan skrämmer henne! Hur kan man lita på någon som skrämmer en!?

[Femtio nyanser av mörker: kapitel 21-22]