Medias inverkan:
Bilder, jag började spara bilder på dem som aldrig förr. Jag passerade 100 sträcket, jag passerade 500, och då hade jag ändå delat upp och gjort ett invecklat mappsystem för varje medlem i bandet, ett antal undermappar och komplicerade resonemang om vilken bild som skulle placeras var. Min mapp med Tom passerade snabbt gränsen för 1000 bilder. Jag började samla allt: Photoshopade bilder, suddiga bilder, HQ-bilder, scans, printscreens, screenshots, ALLT. Jag blev mer och mer inbiten, tittade på miljoner videos på Youtube.
Jag kunde inte låta bli att få ett brett flin på läpparna varje gång jag såg en tillräckligt skarp bilder på Tom, en skarp rörlig bild så satt jag och hoppade i stolen av lycka och blev tårögd och det här var ändå på datorn. Kan ni tänka er min reaktion när jag såg dem på TV första gången.
Första gången på TV. Jag skulle kolla på en musikgala där de skulle närvara, ”den gyllene stämgaffeln” på en tysk kanal. När jag slår på tvn och bläddrar fram tar det inte mer än någon minut innan jag ser pyttelite av Bills spretiga hår i en stor folkmassa, jag tror inte att det var en sekund knappt. Ni vill inte veta hur jag reagerade. Jag kan säga att mamma satt nervös i soffan på andra sidan bordet och sa ”andas, ta djupa andetag”, smått hysteriskt då jag hyperventilerade och grät och hon trodde att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Efter det bytte hon kanal.
Bilder, jag började spara bilder på dem som aldrig förr. Jag passerade 100 sträcket, jag passerade 500, och då hade jag ändå delat upp och gjort ett invecklat mappsystem för varje medlem i bandet, ett antal undermappar och komplicerade resonemang om vilken bild som skulle placeras var. Min mapp med Tom passerade snabbt gränsen för 1000 bilder. Jag började samla allt: Photoshopade bilder, suddiga bilder, HQ-bilder, scans, printscreens, screenshots, ALLT. Jag blev mer och mer inbiten, tittade på miljoner videos på Youtube.
Jag kunde inte låta bli att få ett brett flin på läpparna varje gång jag såg en tillräckligt skarp bilder på Tom, en skarp rörlig bild så satt jag och hoppade i stolen av lycka och blev tårögd och det här var ändå på datorn. Kan ni tänka er min reaktion när jag såg dem på TV första gången.
Första gången på TV. Jag skulle kolla på en musikgala där de skulle närvara, ”den gyllene stämgaffeln” på en tysk kanal. När jag slår på tvn och bläddrar fram tar det inte mer än någon minut innan jag ser pyttelite av Bills spretiga hår i en stor folkmassa, jag tror inte att det var en sekund knappt. Ni vill inte veta hur jag reagerade. Jag kan säga att mamma satt nervös i soffan på andra sidan bordet och sa ”andas, ta djupa andetag”, smått hysteriskt då jag hyperventilerade och grät och hon trodde att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Efter det bytte hon kanal.
Sverige-besöket skivsignering (2007)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar