Ju mer jag läser andras bloggar desto deppigare blir jag. Jag börjar fundera på vad min blogg gör för nytta, vad är den till för? Skriver jag för mig eller skrivar jag för någon annan eller kanske skriver jag för att jag vill dela med mig.
För anledningen till att jag blir deppig är att alla gör mig förvirrad, deppig på att alla gör mig så förbannat vilsen. Jag vet att det är fel och säga att alla verkar veta vad de vill men jag kan inte låta bli. Så vilsen att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag vill och det spelar ingen roll om jag tänker, jag har tänkt på vad jag vill i tre år. Jag har fortfarande inte kommit fram till ett svar.
Tankar som, gör jag rätt eller fel, kommer upp i huvudet på mig och det är frågor jag inte kan besvara. Jag har ingen styrka till att tycka och tänka, för jag vet inte vad som är rätt och fel. Jag måste erkänna att läsa bloggar får mig att bli tårögd, det kanske låter överdrivet men det är sanningen. Jag inser hur vilsen jag är och att jag varken vet ut eller in, jag vet inte vad jag själv vill för inombords känns det tomt, tomt på tankar och tomt tyckanden och omdömen
Någon jag inte känner, och den personen är jag.
3 kommentarer:
Jag tror du måste låta dig själv få vara lite vilsen ett tag bissen. Det mesta kan man inte styra över. Gör bara det du känner för, utan att tänka för mycket på konsekvenserna. Släpp garden lite, så kommer du nog hitta det du söker:)
Håller med Amme, men vill utveckla lite. Som jag förstår det så är en stor del av problemet att du inte riktigt vet vad du känner för. Jag känner igen mig själv, och när det kändes på det sättet för mig så ville jag inte göra någonting alls. Jag ville bara ha mer betänketid, men jag insåg också att mer betänketid inte hjälper. Jag kände efter riktigt noga bland de val att göra någonting jag hade, och valde det som kändes minst ångestframkallande. Och det sa mig också något om mig själv. Och kom ihåg att det inte finns rätt eller fel! Du kan göra ett val som kan leda till något fantastiskt eller gå åt skogen, men hur det än går så har du lärt dig något på vägen, om livet och om dig själv. Vet inte om det här hjälpte dig nåt, men vi kan ju snacka mer om det här någon gång :)
Jag vet inte riktigt varför jag inte har läst det här inlägget förens nu, men jag måste få säga att jag känner precis likadant (om jag nu har tolkat dig rätt).
Om det hjälper, så ska du veta att jag inte heller har en aning om något just nu :(
Skicka en kommentar