Våga och vinn

Jag har en bekännelse att göra, tror jag. Ganska ofta har jag stört mig på folk bara för att jag är lite små avundsjuk på dem.

I morse när jag satt vid datorn och läste lite bloggar kom jag fram till varför en liten gnista agg och avundsjuka fanns där, till och med för folk jag inte känner. Det hör ihop med något annat jag tänkt på tidigare i veckan också. Rädsla. Avundsjukan för att andra gör saker jag inte vågar och min egen rädsla för att ta risker. Kanske rädsla för ansvar och egna beslut, konsikvenser och risker. Rädsla för att göra fel.

Man ska kanske inte alltid spela på säkra kort bara för att man vet hur det kommer att bli. Man måste väl våga channsa antar jag.