Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt kap 13-14

Sara kommenterar:

Twilight gav upphov till hela den där idén med att föräldrar är värdelösa. Bellas mamma var en toka som bara hittade på äventyr och levde livet medan Bellas pappa inte gjorde någonting och var den mest odugliga mannen i hela universum. Om inte Bella varit där hade han aldrig fått lasagne vartannat kapitel. Det är någonting som många andra ungdomsböcker har apat efter, så är föräldrar inte döda så är de i alla fall sådana idioter att de inte tjänar något syfte i alla fall. Detta fenomen kom även med till vuxenlitteraturen i det här fallet. FÖR VI HAR VÄL INTE GLÖMT ATT FIFTY ÄR EN FANFIC PÅ TWILIGHT VA? Vi borde göra en lista över vilka karaktärer som representerar vilka. Jag ska snart börja läsa orginalficen och så snart jag tagit mig en bit i den ska jag baske mig göra ett eget inlägg om det! Tillbaka till föräldrarna så undrar jag lite varför de är där. Detta är som sagt en bok för vuxna, en ålder där föräldrar inte är en så stor del av ens liv som när man var sjutton. Just Anas föräldrar är med för att Ana ska verka om möjligt ännu mer oskyldig. Man får inte ens veta någonting om Anas biologiska pappa. Han var kanske den som kom med sjöfolksgenen, så vad vi vet så är han väl helt enkelt till havs.

I kapitel 13 får vi reda på kontraktet mellan Christian och Ana inte är lagligt bindande. Det har alltså ingen makt över någon av dem. Problemet är att Christian tycker att hans Eddie är viktigare än lagen och fortfarande trycker på detta kontrakt. Trots att det inte alltså inte kan ge honom någon som helst egentlig makt så försöker han fortfarande övertala Ana om att det har det. Jag kan till viss del förstå varför det där kontraktet är nödvändigt. I början av ett sådant intimt förhållande som BDSM ändå är så kan man behöva hjälp och ha någonting att förhålla sig till. Kontraktet i Fifty är överdrivet och skrivit för BDSM för puckon då allt som står i det egentligen handlar om hur Christian på bästa sätt ska kunna få ha övertaget över Ana på så många sätt som möjligt. Kontraktet i Fifty skulle kanske inte heller störa mig så mycket om det inte var för att Christian i nästa andetag säger att sådana här förhållanden handlar om ärlighet och tillit. Hans kontrakt och ärlighet går inte ihop eftersom nästan varenda mening i det är en lögn. Men, han lär ju säga nästan vad som helst för att få Ana att skriva på. Hon är ju så att säga, ett ganska lätt offer. Hon kommenterar till och med själv att han använder sex för att utnyttja henne och få henne att göra vad han vill.

Hon gör i alla fall nästan som han vill. För hon har en orgasm utan hans tillstånd. Men den skedde i sömnen så det var inte heller så att hon gjorde någonting direkt mot hans vilja. Ana hade i kapitel 14 en sexdröm som fick henne att gå av som en nyårsafton. Det tragiska med det hela är dock att Ana aldrig tidigare upplevt detta. För till skillnad från andra som aldrig upplevt det så är inte Ana asexuell, hennes sexdröm handlar istället om hennes uppvaknande. Hennes sexuella uppvaknande som heter Christian Grey. För hennes dröm handlade såklart om Christian och om hur han piskade henne. Det mest tragiska med den här scenen är inte Anas brist på sexuella fantasier, det är att det hela ger bilden av att man först upptäcker dem när den perfekta partnern kommer in i bilden. Under hela Anas liv har hon alltså aldrig varit så attraherad av någon att hon aldrig dagdrömt om en pojke. Hon kände aldrig fjärilar i magen och aldrig vaknade hon med blöta trosor. Gick Ana från att vara fyra år till 65? Hoppade hon över allt det där som de borde ha tagit upp med en i skolan? Eller finns det riktiga människor där ute som är så naiva att de inte ens vågar tänka på pojken de gillar och vad man skulle vilja göra med dem? Inte ens i tonåren? Det tjatas ju väldigt mycket om dessa hormoner i den här boken och kanske borde det diskuteras lite om innebörden av dem också. Det var dessa hormoner som fick oss att vakna upp. Det var dessa hormoner som fick oss att titta på pinsamma filmer i femte klass om hur barn blir till, och några år senare stå och titta på när biologiläraren trädde kondomer på gurkor och bananer och göra studiebesök till ungdomsmottagningen. Dessa hormoner fick oss till och med att gå till skolsyster och försöka smyga ner en av de där kondomerna i jeansfickan. Det var de hormonerna som fick oss att inse att sex var någonting mer än dessa pinsamma minnen hos nämna biologilärare och bultande hjärtan.

Men inte Ana. Hon kände aldrig något av det där. För hon vaknade upp när Christian Grey piskade henne med ett spö på klitoris. 

Bissen kommenterar:

Egentligen har jag inte mycket att säga om de här två kapitlen. De består endast av tråkig dialog och jag förundras ännu en gång över hur James kan ha fått den publicerad. Å andra sidan fick hon ju inte det eftersom det var en självpublikation.

Jag gillar inte att boken är skriven utan uppehåll. Att allt sker dag efter dag, frukost till läggdags. Man hinner inte ta sig tid att stanna upp i boken och reflektera över vad som egentligen händer. Detta märks tydligt under examensdagen då Christian nämner för Ray att Ana och han har känt varandra ”ett par veckor”, när det i själva verket är två veckor sedan hon intervjuade honom och det var senast helgen innan som hon söp ner sig, spydde över hans skor och han närmast stal hennes oskuld. Jag skämtar inte här. Håller man koll på dagarna vet man att från det att hon super ner sig till examensdagen är det sex dagar! Befängt egentligen.

Jag känner jag jag borde säga något om den här middagen på Hotel Heathman där de diskuterar avtalet. Jag vet bara inte vad ska fokusera på. Vi vet alla vad Christian vill och Ana sitter och funderar över om hon är för naiv och oerfaren. Det är klart att hon är. Man kan inte gå från oskuld till att besluta om man ska vara undergiven i ett BDSM-rollspel. Hon vet helt enkel för lite om sex. Christian i sin tur verkar ju inte heller tänka efter när han föreslår det här. Men det viste vi ju redan.

Återigen Anas ovetande. Hon är 21 år och vet inte att man kan ha sex drömmar. Jag kan väl gå med på att hon inte haft någon men att inte veta att man kan ha det, det är bara, jag vet inte, vad lever hon i för värld?

Hur som helst finns det småsaker jag stör mig på i de här kapitlen bara för att det inte händer något. Upprepningarna som kommer genom hela boken. Hur många gånger måste det påpekas att Ana påverkar honom så mycket? Varför får James dem att prata som om de levde på 1800-talet?

Återigen nedvärderingarna och osäkerheten. Hon tycker att det är skrämmande men ändå ska hon ge sig in i en lek hon inte vet något om, och det är ju faktiskt sanningen. Har hon haft sex två gånger? Hon går med på att skriva på avtalet, för vad? Svartsjuka från tjejerna bredvid henne under examensceremonin? Försöker hon bevisa något eller är hon bara dumdristig?

James vill säkerligen få fram Kate som den envisa, frågvisa och snokande människan i Anas liv. Samtidigt kan man börja fundera på hur mycket Kate egentligen bryr sig när Ana påstår att hon lyckades kollra bort Kate när det enda som behövs för att få henne på villovägar är att fråga om något ur Kates privatliv. Ofokuserad och självisk?

[Kapitel 11-12]

Fifty Shades of Grey: Kommentatorsprojekt Uppdatering

Saras kommentarer till kapitel 9 och 10 finns att läsa i min blogg lite längre ner.
Annars via denna länk.

[Kapitel 7-8]

Det närmar sig

Så sent som i veckan insåg jag att det snart är riksdagsval.
Hur nu det går att undvika? Jag antar att jag missade det eftersom jag verkligen inte är intresserad av politik.
När det diskuterades vilt i skolan satt jag och kladdade meningslösa mönster och Tom Kaulitz namn i skrivblocket.
Jag förstår bara inte vitsen med att argumentera för och emot utan utan lösningar. För det var det de gjorde. Och kanske brydde jag mig inte för att de inte heller verkar kunna kompromissa. Men kanske är det det politik står för. Att man inte ska kompromissa och hålla sig till sin idé om ett "perfekt" samhälle.
Jag blir bara så trött och irriterad av att diskutera politik. Kanske för att jag inte är uppdaterad, kanske för att jag inte förstår.

Med detta sagt vill jag inte påstå att man inte ska rösta. För det ska man. Det har jag blivit itutad så länge jag kan minnas.
Hur som helst så är det snart dags att äntra vallokalerna. En andra gång för min del.
Jag antar att första steget är att välja sida och det har jag också gjort. Vilket tar mig ner till partinivå...

Projekt trappen!

Idag är en blåsig dag. På vägen hem från mitt arbetspolitiska program som arbetsförmedlingen har satt mig i var jag på väg att kliva av cykeln. Jag stod närmast still i den lilla stigningen hemåt.
När jag väl kom hem satte jag igång med projekt: renovera trappen. Vilket innebär att jag ska slipa och måla den.
Vi hade en gång heltäckningsmatta i trappen som mina föräldrar bestämde sig för att ta bort för 12 år sedan. Efter att mamma skrapat bort limmet som blev över (för 12 år sedan) har det stått still och nu är det min tur att ta över. (Man väntar till barnen växt upp så de kan ta hand om arbetet ;P)

Jag hoppas bli klar med slipningen i veckan och börja måla nästa. Den ska bli vit.

Ett erkännande

Jag ska erkänna en sak.
Ibland, när jag känner att livet är alltför kasst, jobbigt eller tråkigt, då handlar jag... Det får en på lite bättre humör för ett kort tag. Den senaste tiden har jag handlat alldeles för mycket för att min ekonomi ska orka trycket. Och andra sidan så har jag inga andra nöjen och inga fasta utgifter. (En hemlis, mina fasta utgifter är under 200 kronor/ månad...) Med andra ord har jag det ganska bra. Förutsatt att jag sparar mina pengar. Men oavsett om jag sparar så kan jag lägga ganska mycket på mig själv.

Just nu väntar jag på en order från halens.se med höstens nyheter. Förra veckan inhandlades även en ny väska från accent, även den höstnyhet.

Harry Potter - The Exhibition

För att få in lite annat!För ett tag sedan var jag i Norrköping, inte alltför långt härifrån som tur är! Där besökte jag Harry Potter - The Exhibition. Fy tusan vad det var bra! Jag kan inte bärga mig tills jag någon gång kommer till London för att se The making of Harry Potter!

Såååå underbart! Jag spenderade givetvis alldeles för mycket pengar i shopen och en bra bit över 1000 kronor. Men! Den är ju bara i Sverige en gång! Så ni som inte sett den - se den, om ni har möjlighet!
Jag säger det inte bara för att jag är ett gigantiskt fan, utan för att den är så planerad och välgjord!

Här är sakerna jag fick med mig hem!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt kapitel 9-10

Saras kommentarer:

”I want you to become well acquainted, on first name terms if you will, with my favorite and most cherished part of my body. I’m very attached to this.”

I den engelska versionen av kapitel nio har Christian Grey namngett sin penis. Vi får dock aldrig ett namn på den så jag har beslutat mig för att helt enkelt kalla den för Edward. Smeknamn Eddie.

Det lilla stycket ovan visar också hur bra/sparsam översättningen på boken är. På svenska slipper man många av de mest pinsamma meningarna och den svenska versionen känns nästan nedkortad ibland, som om Jimmy Hofsö inte orkade med mer. Jag tycker också det blev mycket bättre meningsbyggnader och ett rikare ordval i den svenska versionen – vilket inte kan ha varit lätt med tanke på originalmanuset!

Kapitel nio innehåller en ganska känd scen – nämligen en avsugning i ett badkar, men innan jag nämner någonting om det så känner jag att det är någonting annat jag måste prata om. Nämligen, när jag först hörde talas om Fifty så var det genom hela den där fanfiction-från-Twilight samt någonting om en gudinna. Jag fick därför för mig att det skulle vara ett övernaturligt äventyr för ungdomar. Kanske är inte Fifty för ungdomar men jag är inte helt övertygad om den där övernaturliga biten. Det är som sagt den där ganska kända scenen i badkaret som får mig att undra om Ana kanske är en sjöjungfru. De sitter nämligen i ett badkar som är så fullt att vatten rinner över kanten när de sätter sig i det. Jag tror inte att Christian Grey skulle ha ett badkar som är så lågt att det bara når dem till halva låren, därför bör det vara så i alla fall räcka dem minst till midjan eller kanske upp lite över naveln. Det betyder att när Ana suger av Christian så gör hon det under vattnet. Och eftersom hon har en naturlig skicklighet för det hela (*himlar med ögonen*) så slingrar hon tungan runt Eddie och verkar inte behöva luft på hur länge som helst. Slutsats: Ana är en sjöjungfru. Hon är som en väldigt kåt Ariel, men där Ariel inte kan säga någonting så kan inte Ana säga nej.

Andra teorin om badkaret är att Christian helt enkelt häver sig upp på armbågarna och skjuter fram bäckenet åt henne. Liksom viftar med Eddie i hennes ögonhöjd.

Kapitel nio slutar med att Christian binder fast henne i sängen och har sex med henne trots att han lovat att inte röra henne innan hon har läkt tillräckligt. Han lovar slash försöker övertala henne slash försöker köpa henne med löften om att han kan visa henne en helt ny värld. Det hela blir som detta musiknummer från Aladdin.

Och Christians mamma kommer på besök som om det här vore denna ungdomsroman jag trodde det var från början. I kapitel händer ingenting förutom att man får träffa den där mamman i ungefär två sidor innan hon försvinner eftersom hon inte längre fungerar som ”spänning”. De pratar lite om vilken dålig vän José är och hur lite Kate tycker om Christian samt att det nämns någonting om bilar. För precis som i Twilight så spelar bilar en stor roll i periferin och det läggs mycket energi på att diskuteras. Detta tjat om bilar får mig att undra om Fifty kanske skulle kunna passa som bok i en bokklubb för stereotypa män: VI HAR EN BOK OM SEX, SPRIT OCH BILAR! *grottmansläte*

Bissens kommentarer:

Det enda som egentligen är värt att påpeka under de här två kapitlen är avsugningen i badkaret. De här två kapitlen är lika tråkiga som om jag skulle sitta inlåst under en dag.

Under de här två kapitlen agerar Christian mot alla sina principer. Varför vet jag inte men jag luras i alla fall inte av att James försöker få det att låta som om det skulle vara Anas ”fel”. Jag skulle hellre vilja påstå att han återigen drivs av sin extrema sexlust och verkar inte kunna tänka på annat.

Återigen vill jag påpeka att sex inte är någon slags utbildningskurs för att Ana ska kunna bli hans ”sexslav”, som hon själv kallar det. Jag skulle inte vilja påstå motsatsen då han faktiskt vill överösa henne med pengar, kläder och salongsbesök. Jag ska med en gång säga att jag inte läst på om BDSM men känner ändå att en varningsklocka ringer hos mig. Jag tror inte att det är meningen att dominanten ska styra och ställa över den undergivne på det sättet som Christian gör med Ana. Som sagt, rätta mig om jag har fel.

Det faktum att Ana dessutom påpekar flera gånger längre fram i boken att hon känner sig billig tar Christian ingen notis om, vilket är väldigt respektlöst. Och var det inte tillit och respekt som allt egentligen handlar om?

Om jag ska återgå till Christian och hans omvända principer. Varför vaknar han så sent när han alltid är uppe mycket tidigare än alla andra? Varför låter han Ana träffa hans mamma när ingen någonsin fått träffa henne? Var det helt enkelt tillfälligheter i situationer av stress? Varför drar Christian sexskämt om maten när han äntligen har fått som han vill med henne? För mig blir Christian inget mer en man utan hjärna och alldeles för mycket tanke på de nedre regionerna.

I de här kapitlen blir även Ana en förvirring för sammanhanget. För att vara så osäker på sig själv som James vill få henne att framstå är det förundrande hur hon vågar suga av honom i badkaret. Blev hon våghalsig eller sa hennes inre gudinna åt henne att vara ännu slampigare än i köket när hon bestämmer sig för att göra frukost. Jag kan förstå att man inte alltid har en bh på sig, men vad hände med trosorna? Jag är i alla fall mer bekväm i ett par trosor under en gigantisk skjorta än ingenting alls.

Sen kommer då sexet i sovrummet. Vilket blir mer förvirrande, hon påstår att hon känner sig förödmjukad och generad. Hur kan hon då vara så upphetsad? Ännu ett knep för att få oss att tro att Christian är en sexgud?

Jag vet inte vad det är som James vill säga med att Ana inte äter. Det är en sak som är genomgående för hela första boken och nu börjar det bli tjatigt. Vill James försöka framföra ett budskap om att alla unga kvinnor inte bör svälta sig själva för att man är vacker ändå? Om så är fallet vill jag påstå att hon inte lyckats. Det får snarare Ana att verka ha matproblem och på väg in i någon slags anorexi...

[Kapitel 7-8]

Tokio Hotel Rolls Out the Red Carpet!

Jag vet att det har varit en del... förlåt, mycket tjat om Fifty och Christian Grey. Därför, ska jag nu plåga er med en annan obsession från mig!
Om ni inte gillar det här så kan ni se det som ett straff ;)

Tokio Hotel, tvillingarna och G:na är tillbaka! Efter fyra år får vi äntligen lite respons. Något att ta i, ett livstecken. Framsteg till den nya skivan.
Hur som hellst kom trailern till nya Tokio Hotel TV igår! Varje onsdag kan vi nu njuta av att se pojkarna i rutan igen. Något som var så fantastiskt att jag smetade ut mitt smink med gigantiska floder av tårar och mamma satt återigen i fåtöljen och suckade åt mig...
Det trodde jag inte om mig själv efter så lång tid!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt Kapitel 5-6

Här kommer kommentarerna för stundande kapitel.

Sara kommenterar:

När man inser att vem som helst kan publicera en bok. Till och med dem som inte kan skriva.

Det finns en liten regel inom skrivandet som lyder: Show, don’t tell som innebär att man genom händelser, dialog och uttryck som berätta sin historia istället för att bara rakt uppochner berätta vad det är som händer. Detta ger läsaren en bättre inblick i karaktärerna och får dem att känna sig mer involverad i boken. Till exempel, istället för att säga: person x blev rädd, kan man säga: person x bleknade. Detta är någonting som James inte använde sig av eller inte kunde använda särskilt bra. Hon har istället valt att använda sig av konsten att upprepa vart och vartannat ord samt att fylla sina texter med tankar och en sådan insikt i Anas huvud att det känns för nära. Man vill komma en karaktär nära (speciellt en huvudkaraktär) men det betyder inte att man vill veta precis allt. Varenda sak som far genom Anas huvud är nedskrivet och det gör att man snart tröttnar på henne. James berättar för mycket och mystiken är borta. Man får aldrig en chans att skapa en egen uppfattning kring Ana utan allting står alldeles för klart svart på vitt. Man vill som läsare gissa till sig vissa saker, man vill ha mystik och man vill ha komplexa karaktärer. James förstörde det genom att berätta för mycket. Hon visar för lite. Det kommer dock dialoger då hon visar för mycket, då hon kastar ur sig handling som det aldrig ens har nämnts om tidigare. Konsten att skriva handlar om att balansera precis mellan dem båda, och James tippar hela tiden över på den ena sidan av denna osynliga linje.

Jag tänker att sådant skrivande är okej när man skriver fanfiction (eftersom det tyvärr fortfarande finns en viss underton att fanfiction inte ska tas alldeles för allvarligt) eller när man bedriver en blogg. Men när man ska publicera en bok bör man läsa igenom sin text en till tio gånger mer än vad man kan tycka är onödigt för att se till att man får ett så bra resultat som möjligt. En bok är oftast inte någonting som bara en föräldrar och morfar kommer att läsa, det är någonting som kan hamna i händerna på främmande människor och som kan komma att påverka dem – vilket ju är så med fallet med Fifty. Men eftersom Fifty tog vägen genom att publiceras utan att gå genom ett ”riktigt” bokförlag. De första böckerna/utgåvorna var e-böcker från ett förlag i Australien som levde på att bloggar och recensioner och att människor pratade med varandra tillräckligt mycket om boken för att den skulle sprida och sälja. Och jag tror nog att det var det ända sättet som en bok som Fifty skulle kunna släppas. Fortfarande på grund av hur den är skriven och inte på grund av handlingen, Fifty är trots allt långt ifrån den första erotiska boken. Jag har svårt att se en bokagent som hade velat ta på sig det här manuset utan att tänka hur mycket som skulle ha behövts redigerats för att det skulle bli en ordentlig bok men de akter som behövs. För Fifty är också så unikt skrivit att den egentligen inte har en någon början, mitt eller ett slut. Allting bara händer. Om man är riktigt petig så ramlar inte handlingen in förens i bok tre (och om man ska vara lite mindre petig så kan man säga att slutet av tvåan är när serien tar sin början). Men eftersom Fifty pratades så mycket om så köpte ett förlag till slut upp den och då var skadan redan skedd med det språkliga och det är därför vi nu här i Sverige kan sitta med en (eller i mitt fall två) kopior av boken i knäet och markerna med röd penna där det känns så himla fel.

Nu känns det som jag har varit fruktansvärt kritisk här. James har faktiskt lyckats med några små meningar. Hon har fått en viss humor på sitt brittiska lilla sätt, men det är så sällan och kommer så plötsligt att man inte riktigt förstår vad det är som har hänt innan det är försent och skämtet liksom rinner ut i sanden och tas över av tramset igen.

Det här skulle vara ett projekt att kommentera vad som händer i boken också, men jag har precis sagt att Fifty ju inte har någon handling. Och det är jäkligt svårt att kommentera någonting som inte händer.

Bissen kommenterar:

Ana beskrivs hela tiden som den lilla oskyldiga, blyga och tysta personen. Jag undrar var den människan tog vägen. För med tanke på hennes kommentarer i de här kapitlena kan man börja undra om hon verkligen är så bly som hon vill framställas.

Varifrån får man annars utmanande kommentarer som verkar slinka ur hennes mun då och då som tydligen får Christian att ”flämta till” och tydligen verka chokad.
Hon är alldeles för trygg i sig själv mot vad James vill framställa henne som.
Till exempel känner man sig inte trygg av att vakna upp i en okänd omgivning när man var avsvimmad när man kom dit.

Ana tycks inte heller lägga någon större vikt vid att papper behöver skrivas på ”innan han får röra henne igen”. Vid den kommentaren borde hon ana ugglor i mossen men väntar istället villigt på en förklaring. Något som också borde oroa är att hon faktiskt tänker ”vad tänker han göra med mig?”, en känsla man inte borde förtränga? Något som också oroar är att hon inte verkar minsta berörd av att hon måste skriva på ett sekretessavtal, utan gör det gladeligen för att hon ”ändå inte diskutera vad som händer mellan dem”. WHAT?! Alla pratar väl om något? Slå mig i huvudet om jag har fel, men det var det löjligaste jag har hört!

Allt som Christian gör verkar mest vara kontrollerande. Varför får man inte ha blött hår? Han ville kontrollera att hans läderklädsel inte blev förstörd och körde henne till sitt hotell istället för hem till sig… Snarare en ursäkt för att kontrollera att hon var okej. Dessutom kan det inte ha varit särskilt långt till nått av ställena.

Christian verkar ändå försöka vara lite ansvarstagande och förnuftig genom att förvarna henne. Tex att inte skriva på papper hon inte läst osv. Ändå verkar hennes våghalsiga sida (var nu den kom ifrån) ta över.

[Kapitel 3-4]