Twilight gav
upphov till hela den där idén med att föräldrar är värdelösa. Bellas mamma var
en toka som bara hittade på äventyr och levde livet medan Bellas pappa inte
gjorde någonting och var den mest odugliga mannen i hela universum. Om inte
Bella varit där hade han aldrig fått lasagne vartannat kapitel. Det är
någonting som många andra ungdomsböcker har apat efter, så är föräldrar inte
döda så är de i alla fall sådana idioter att de inte tjänar något syfte i alla
fall. Detta fenomen kom även med till vuxenlitteraturen i det här fallet. FÖR
VI HAR VÄL INTE GLÖMT ATT FIFTY ÄR EN FANFIC PÅ TWILIGHT VA? Vi borde göra en
lista över vilka karaktärer som representerar vilka. Jag ska snart börja läsa
orginalficen och så snart jag tagit mig en bit i den ska jag baske mig göra ett
eget inlägg om det! Tillbaka till föräldrarna så undrar jag lite varför de är
där. Detta är som sagt en bok för vuxna, en ålder där föräldrar inte är en så
stor del av ens liv som när man var sjutton. Just Anas föräldrar är med för att
Ana ska verka om möjligt ännu mer oskyldig. Man får inte ens veta någonting om
Anas biologiska pappa. Han var kanske den som kom med sjöfolksgenen, så vad vi
vet så är han väl helt enkelt till havs.
I kapitel 13
får vi reda på kontraktet mellan Christian och Ana inte är lagligt bindande.
Det har alltså ingen makt över någon av dem. Problemet är att Christian tycker
att hans Eddie är viktigare än lagen och fortfarande trycker på detta kontrakt.
Trots att det inte alltså inte kan ge honom någon som helst egentlig makt så
försöker han fortfarande övertala Ana om att det har det. Jag kan till viss del
förstå varför det där kontraktet är nödvändigt. I början av ett sådant intimt
förhållande som BDSM ändå är så kan man behöva hjälp och ha någonting att
förhålla sig till. Kontraktet i Fifty är överdrivet och skrivit för BDSM för
puckon då allt som står i det egentligen handlar om hur Christian på bästa sätt
ska kunna få ha övertaget över Ana på så många sätt som möjligt. Kontraktet i
Fifty skulle kanske inte heller störa mig så mycket om det inte var för att
Christian i nästa andetag säger att sådana här förhållanden handlar om ärlighet
och tillit. Hans kontrakt och ärlighet går inte ihop eftersom nästan varenda
mening i det är en lögn. Men, han lär ju säga nästan vad som helst för att få
Ana att skriva på. Hon är ju så att säga, ett ganska lätt offer. Hon
kommenterar till och med själv att han använder sex för att utnyttja henne och
få henne att göra vad han vill.
Hon gör i
alla fall nästan som han vill. För hon har en orgasm utan hans tillstånd. Men
den skedde i sömnen så det var inte heller så att hon gjorde någonting direkt
mot hans vilja. Ana hade i kapitel 14 en sexdröm som fick henne att gå av som
en nyårsafton. Det tragiska med det hela är dock att Ana aldrig tidigare
upplevt detta. För till skillnad från andra som aldrig upplevt det så är inte
Ana asexuell, hennes sexdröm handlar istället om hennes uppvaknande. Hennes
sexuella uppvaknande som heter Christian Grey. För hennes dröm handlade såklart
om Christian och om hur han piskade henne. Det mest tragiska med den här scenen
är inte Anas brist på sexuella fantasier, det är att det hela ger bilden av att
man först upptäcker dem när den perfekta partnern kommer in i bilden. Under
hela Anas liv har hon alltså aldrig varit så attraherad av någon att hon aldrig
dagdrömt om en pojke. Hon kände aldrig fjärilar i magen och aldrig vaknade hon
med blöta trosor. Gick Ana från att vara fyra år till 65? Hoppade hon över allt
det där som de borde ha tagit upp med en i skolan? Eller finns det riktiga
människor där ute som är så naiva att de inte ens vågar tänka på pojken de
gillar och vad man skulle vilja göra med dem? Inte ens i tonåren? Det tjatas ju
väldigt mycket om dessa hormoner i den här boken och kanske borde det diskuteras
lite om innebörden av dem också. Det var dessa hormoner som fick oss att vakna
upp. Det var dessa hormoner som fick oss att titta på pinsamma filmer i femte
klass om hur barn blir till, och några år senare stå och titta på när
biologiläraren trädde kondomer på gurkor och bananer och göra studiebesök till ungdomsmottagningen.
Dessa hormoner fick oss till och med att gå till skolsyster och försöka smyga
ner en av de där kondomerna i jeansfickan. Det var de hormonerna som fick oss
att inse att sex var någonting mer än dessa pinsamma minnen hos nämna
biologilärare och bultande hjärtan.
Men inte
Ana. Hon kände aldrig något av det där. För hon vaknade upp när Christian Grey
piskade henne med ett spö på klitoris.
Bissen kommenterar:
Egentligen
har jag inte mycket att säga om de här två kapitlen. De består endast av tråkig
dialog och jag förundras ännu en gång över hur James kan ha fått den
publicerad. Å andra sidan fick hon ju inte det eftersom det var en
självpublikation.
Jag gillar
inte att boken är skriven utan uppehåll. Att allt sker dag efter dag, frukost
till läggdags. Man hinner inte ta sig tid att stanna upp i boken och reflektera
över vad som egentligen händer. Detta märks tydligt under examensdagen då
Christian nämner för Ray att Ana och han har känt varandra ”ett par veckor”,
när det i själva verket är två veckor sedan hon intervjuade honom och det var
senast helgen innan som hon söp ner sig, spydde över hans skor och han närmast
stal hennes oskuld. Jag skämtar inte här. Håller man koll på dagarna vet man
att från det att hon super ner sig till examensdagen är det sex dagar! Befängt
egentligen.
Jag känner
jag jag borde säga något om den här middagen på Hotel Heathman där de
diskuterar avtalet. Jag vet bara inte vad ska fokusera på. Vi vet alla vad
Christian vill och Ana sitter och funderar över om hon är för naiv och
oerfaren. Det är klart att hon är. Man kan inte gå från oskuld till att besluta
om man ska vara undergiven i ett BDSM-rollspel. Hon vet helt enkel för lite om
sex. Christian i sin tur verkar ju inte heller tänka efter när han föreslår det
här. Men det viste vi ju redan.
Återigen
Anas ovetande. Hon är 21 år och vet
inte att man kan ha sex drömmar. Jag kan väl gå med på att hon inte haft någon
men att inte veta att man kan ha det, det är bara, jag vet inte, vad lever hon
i för värld?
Hur som
helst finns det småsaker jag stör mig på i de här kapitlen bara för att det
inte händer något. Upprepningarna som kommer genom hela boken. Hur många gånger
måste det påpekas att Ana påverkar honom så mycket? Varför får James dem att
prata som om de levde på 1800-talet?
Återigen
nedvärderingarna och osäkerheten. Hon tycker att det är skrämmande men ändå ska
hon ge sig in i en lek hon inte vet något
om, och det är ju faktiskt sanningen. Har hon haft sex två gånger? Hon går med
på att skriva på avtalet, för vad? Svartsjuka från tjejerna bredvid henne under
examensceremonin? Försöker hon bevisa något eller är hon bara dumdristig?
James vill
säkerligen få fram Kate som den envisa, frågvisa och snokande människan i Anas
liv. Samtidigt kan man börja fundera på hur mycket Kate egentligen bryr sig när
Ana påstår att hon lyckades kollra bort
Kate när det enda som behövs för att få henne på villovägar är att fråga om
något ur Kates privatliv. Ofokuserad och självisk?
[Kapitel 11-12]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar