Lite bristande med uppläggen både här och hos Sara. Vi ber om ursäkt och hoppas på trevlig läsning ändå.
Saras kommentarer:
Låt oss
snabbt nämna någonting om liknelser.
Liknelser är
någonting en författare använder för att stärka upplevelsen i sin berättelse.
Det används för att få ett annat flöde i berättelsen och för att få språket att
verka mer levande. Vissa författare använder det också för att låta mer
poetiska.
Jag tror att
James dock använder det för att öka ordantalet så hon kunde få ihop en hel bok.
Jag vet inte
hur många gånger jag kan läsa om att Ana når solen när hon får en orgasm. Eller
varje gång hon och Christian försöker förklara hur mycket de älskar varandra
genom att berätta att de är som Icarus som flyger för nära den nämnda solen.
Ehum, ja. Icarus – för den som inte vet – flög alldeles för nära solen på grund
av hybris. Högmod. Inte för att han tyckte solen var vacker eller för att han
fascinerades av den och ville lära känna den bättre. Utan för att hans ego var
för stort. Vad säger det om Ana och Christian? Att de älskar den andra för att
de tycker de förtjänar det? Jag kan se hur det fungerar med Christian men med
den ack så deprimerande Ana så känns det som det är fel karaktärsdrag.
Jag läser in
alldeles för mycket i det här, visst gör jag?
Jo. Jo, det
gör jag.
Icarus är
nog snarare bara någonting som James använde som liknelse för att det var det
ända originella hon kunde komma på.
Kapitel 22
rör mest en resa som Ana gör för att besöka sin mamma. Det som är intressant
med den här resan är att alla restider, avståndet mellan städer och hur
flygtrafiken fungerar. Det intressanta är att allting med det stämmer. Jag har
kollat upp lite själv (se hur mycket research jag gör för det här lilla
projektet) och allt det är precis som det ska vara. Det betyder att James har
lagt ner energi på att kolla upp flygtider och titta på kartor. Ska men vara
riktigt petig med det här så kan jag även poängtera att de beskrivningar som är
givna om Christians lägenhet stämmer överens med de ritningar som finns över
Escala, samt att motorvägar till och från de städer paret besöker är sådana som
en GPS borde ge. Detta innebär att James har lagt mycket energi på dessa
detaljer (speciellt flyget och vägarna, James är från England och hennes
historia utspelar sig i USA). Sådana saker spelar ingen roll medan så triviala
saker som grammatik, upprepningar och trovärdiga karaktärer är sådant hon har
passerat utan en tanke. BDSM, sex och det som är poängen med historien är som
nämnt tidigare också ganska snett återgivet. James lade alltså fokus på
motorvägar. I en historia om sex. PRIORITERINGAR!?
Mina kommenarer:
Först och
främst vill jag påpeka relationen Christian och Ana har. Uppenbarligen verkar
relationen mellan dem vara luddig. Med det menar jag att i kapitel tjugoett
nämner Ana att Christian är hennes pojkvän. Jag undrar om Christan vet om det?
Deras kommunikation är så dålig att de inte vet var de står med varandra, eller
vänta, de tror nog var för sig att de vet var de har varandra. Christian ser
henne som en annan undergiven medan Ana kallar honom för sin pojkvän.
Det här med
bristande kommunikation dem emellan går mig på nerverna. Hela kapitel tjugotvå
är en mail-bibel dem emellan. Borde inte Christian vid detta laget veta, han
som är så bra på att handskas med kvinnor, att han skrämmer Ana om hon måste
resa bort eller skriva i ett mail hur hon verkligen känner och tänker? Borde
han inte få en hint när han måste supa henne under bordet för att hon ska öppna
sitt hjärta.
Det här med
mailkontakten. Kanske skulle James ha skurit ner på det eller har hon med det
för att historien på något sätt ska kunna gå framåt? Det enda som Ana gör när
hon inte är med Christan är att maila honom. Man ska aldrig lämna sin karaktär
ensam och är detta ett försök att liksom försöka hindra det från att hända?
Ingen ska försöka slå i oss att Kate har en stark personlighet eller att José
eller framför allt hennes mamma (som vi träffar på i de aktuella kapitlen) har
det.
Anas mamma
är uppenbarligen en kopia av Renee, Bellas mamma i Twilight. Jag kan hänga med
i Twilight, även om Bellas mamma är alldeles för ungdomlig och bekymmersfri.
Anas mamma är snäppet värre. Hon uttrycker sig alldeles för konstigt och har
alldeles för lustiga åsikter. Exempel: ”Män är av en annan ras”. Män är inte av annan ras. Neandertalare var en
annan ras och dog ut för 20 miljoner år sedan! För Anas mamma låter som om hon
lika gärna skulle prata om hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar