Norge är bra, norge är super och norge är framtiden!

Snart ska jag bege mig av till stan för att träffa arbetsförmedlingen och lämna några cv:n. Jag känner inte riktigt för det, men ibland måste man göra saker man inte vill, jag har inga pengar och jag vill inte ha arbetsförmedlingen på mig som ändå bara är dumma i huvet.

Igår satt jag och tittade runt lite på städer i Norge. Jag och Fred planerar att åka dit och jobba. Jag lovade honom att om han skulle åka dit skulle jag följa med. Jag måste medge att jag gjorde det där löftet med nervositet, men jag ångrar det inte. Jag är fortfarande jättenervös och vi har bara kollat på städer. Å andra sidan kanske det inte är så konstigt.

Jag har aldrig jobbat, jag har ingen erfarenhet av arbetslivet förutom de 4 veckorna vi fick på högstadiet. När jag har varit utomlands har alla andra fått sköta snacket, fast nu är det ju så att svenska och norska nästan är samma sak. Och nu när jag flyttat ner i källaren kan jag inte låta bli att tycka att det är lite ensamt nere i mörkret.

Helt plötsligt ska jag flytta hemifrån, och inte inom Sverige utan till ett annat land. Jag ska skaffa ett jobb i en stad jag knappt känner till och går vilse på gatorna samt att jag inte ens har haft ett jobb, inte ens i Sverige Kan ni förstå att jag känner mig nervös?

Men ju mer jag tar reda på desto intressantare blir det, det finns något konkret att tänka på och inte bara den tomma känslan av att undra vad jag egentligen ska tänka på. Efter att ha sätt mina kära vänners lägenhet i Oslo känns det också genast mycket bättre.

Men löftet jag gav honom i höstas står fast, jag har inte ångrat mig och jag det är ju faktiskt ändå en merit, en kul upplevelse och ett steg ut till något annat, kanske steget ut till det verkliga vuxenlivet. Och dessutom vill jag inte vara utan honom, jag skulle inte stå ut så lång tid.

Jag känner i alla fall att det kommer att lösa sig och bli något bra av, jag har ju Fred. Han får mig att känna mig trygg, han får en att känna en bra kännsla av den där känslan som jag verbalt hatar: Det löser sig.

För i slutändan har jag hört att man ångrar bara det man inte gjorde. Så Norge är bra, Norge är super och Norge är framtiden!