Under 2014 har jag:

- Avslutat min första universitetskurs, och känner mig riktigt stolt över det!
- Gjort högskoleprovet med extratid pga min dyslexi och höjde mig med 0,5 procentenheter. Också något jag känner mig stolt över!
- Sökt 20 utbildningar och kommit in på 2.
- Blivit arbetslös och gått på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som för övrigt är riktigt vuxendagis.
- Varit på fem arbetsintervjuer utan att få jobb.

- Flyttat hem igen efter att ha bott i Trollhättan i ett halvår.
- Blivit singel igen efter 4 år.

- Gjort minnesvärda utflykter med Sara.
- Jag struntade i att fira min födelsedag.
- Trotsat min mamma och tatuerade mig. (Det kommer fler!)
- Trotsat min mamma och gjorde en riskabel piercing i örat. (Det kommer också fler!)
- Tröstshoppat och tröstätit för mycket.

- Läst Fifty Shades of Grey, fram och tillbaka och upp och ner, och tycker att den är riktigt dålig!
- Sett Hungergames filmerna och tycker att de är riktigt bra men lite konstiga!
- Sett Hobbiten och tycker att de är ganska intetsägande.
- Varit på "Harry Potter the Exhibition" i Norrköping och typ dött.
- Blivit mer Tokio Hotel beroende när de släppte nytt album, som för övrigt inte är det bästa de gjort.

- Varit i Rostock på Julmarknad.


Under 2015:
- Ska jag flytta till Uppsala.
- Börja plugga i Uppsala.
- Köpa racercykel för att cykla tjejvättern.

- Ska jag försöka läsa mer.
- Jag ska komma iväg på en TH konsert!
- Vill jag komma iväg utomlands.

God fortsättning!

Innan ju försökte jag få in bilderna från min telefon i datorn så jag kunde lägga upp receptet på fudgen och kolan jag gjorde. Givetvis fastnade jag då det varken gick att få in bilderna i datorn eller heller ens koppla upp telefonen... teknik...

Tänkte jag skulle lägga upp recepten i alla fall men det få bli en annan dag.

Sedan sist har jag hunnit skaffa mig ett rum i Uppsala så jag känner mig lite lugnare. Det sista jag väntar på är information om utbildningsstarten. Tycker jag borde ha fått den vid det här laget eftersom vi börjar i januari.

Julen passerade smärtfritt utan julbord. Vi bestämde oss för att göra en trerätters middag istället för det traditionella. Själv föredrar jag det då jag knappt äter något på julbordet.

Julbordet blev istället nerskuret till en förrättstallrik med rökt lax och skagenröra, vörtbröd med gubbröra och sill med sillsallad. Helt i min smak! Till varmrätten blev det anka med ströbrödsrostad potatis, äppelkompott, tysk rödkål och brysselkål.  Sjukt gott!
Till sist fick vi ett dessertbord bestående av ris a la malta med fruktsallad, chokladpudding, en vanilj och en saffranspanacotta samt en hemgjord ostkaka med hemgjord jordgubbssylt!

En lyckad middag helt i min smak!

God Fortsättning på er!!

Julstök

Nu börjar det närma sig jul och igår började jag känna mig lite stressad över att jag inte gjort något inför den stora högtiden.
Så idag spurtade jag tillsammans med syrran. Jag kokade äppelmos på äpplena som var kvar från våra träd och bakade två sorters kakor. Syrran fick uppdraget att städa och dammsög, dammade och tvättade golven, för i helgen åker julpyntet upp.

Nu har jag lite julgodis kvar att göra och hoppas att det blir bra. Det där med att göra godis har liksom aldrig riktigt fallit mig i händerna, jag har misslyckats nästan varenda gång så man kan ju undra varför jag envisas med att göra det.

Hur som helst, jag har dessutom en tårta på halsen imorgon som ska göras och vid det här laget hade man ju kunnat tänka att jag skulle ha en plan. Jag har en halv plan och hoppas kunna reda ut det i kväll eller i morgon förmiddag.

Depends Gelekit med tippar

Jag brukar normalt måla och dekorera mina egna naglar men tänkte att jag skulle prova att göra dem på salong. Jag bokade en tid för att fixa till dem men avbokade tiden. Dels för att det är mycket pengar att lägga ut och dels så tröttnar jag på dem efter ett par dagar. Inte bra med något som sitter i sex veckor då...

Eftersom mina naglar går av på vintern ville jag lägga en förlängning så jag köpte med mig Depends gelekit med tippar för att bygga mina egna.

Jag gjorde exakt som det stod. Jag läste bruksanvisningen flera gånger så att jag skulle göra rätt och ändå, fastnade inte tipparna på min egen nagel! När jag väl fått dit alla tippar började jag med gelen. Tre lager av gele och aktiveringsspray skulle på. Jag målade jämt med gele och sprayade sedan. Sprayen var trög vilket gjorde att man inte kunde hålla avståndet på 20 cm. Efter andra sprayningen börja penseln på gelen stelna vilket gjorde att jag inte kunde fortsätta skulptera naglarna.

Slutresultatet blev så fult att jag inte kunde ha dem kvar utan fick plocka bort dem samma kväll. Inget jag rekommenderar!

En tandsköterska i Uppsala

SÅ!

Även fast jag är förkyld är det här bästa dagen på riktigt länge!
Jag fick antagningsbeskedet från Uppsalas tandsköterskeutbildning idag och jag kan nu mera säga att jag ska börja plugga i vår!

Fy vad bra det känns att säga det! Och bye bye AF som kan ta sig någon stans!
Stackars Sara blir lämnad ensam och vi kommer nog dö om vi får vara så länge som ett och ett halvt år ifrån varandra!

Jag är nöjd. Riktigt jäkla nöjd!

Uppsala by Night - Hit flyttar jag i vår^^

Angående min förkylning...

Jag: Jag har snor i hjärnan
Mamma: Va?
Jag: Jag har snor i hjärnan
Mamma: Va?
Jag: Jag har snor i hjärnan!
Mamma: Det är väl bra?
Jag: Det är väl inte bra?
Mamma: Ja, det är väl bra att du har stor hjärna?
Jag: Jag har snor i hjärnan!

Hogwarts school of Prayer and Miracles??

Syrran visade mig i fredags en grej som, ska vi säga, fick mig att bli en aning upprörd samtidigt som jag verkligen inte förstår grejen med fantasi.

Jag talar om Harry Potter. Det finns kritiker som påstått att HP böckerna skulle vara "onda" och allmänt dåliga för barn. Varför? Jo för att de uppmuntrar till "våldsamt beteende", så att säga, att barnen inte ska tro på häxkonster och att det skulle vara okej att bryta mot skolans regelverk. Jag vill då påpeka att man inte heller då ska sätta barn framför sciens-fiction heller för att det skulle vara onaturligt.
Men böcker är också böcker, ett ställe att fly till när verkligheten inte är lika rolig och ett ställe där man kan låta fantasin flöda och sprudla.

Men det tyckte tydligen inte en människa i USA, (jag antar att den här människan är från usa och strikt troende). Jag är för att alla människor ska få tro på vad dem vill men i just det här fallet tycker jag att det är lite väl över gränsen.

Den här personen har skrivit om HP till en väldigt troende perspektiv. Det heter inte längre "Hogwarts skola för häxkonster och trolldom" utan "Hogwarts skola för böner och mirakel". De fyra elevhemmen är olika inriktningar inom kristendomen och Voldemort är en ateist som vill förbjuda religionsfrihet. Dumbledore och McGonagall är gifta och deras dotter är Hermione. (Dumbledore är ju gay i böckerna, McGonagall lärare och Hermiones föräldrar mugglare... vilket ju skulle vara helt fel i denna berättelse).
Morbror Vernon och Moster Petunia är ateister och Moster Petunia är karriärkvinna och beskrivs manligt och utan smink medan Hermione alltid beskrivs som flickig och vacker. Alla troende män beskrivs som robusta med stort skägg och vänliga ögon och allt de säger säger de vist.

Allt gör mig bara så frustrerad och detta skrev en människa för att hennes barn ville läsa HP och hon tyckte att det var för riskabelt så att de inte skulle ägna sig åt häxerier...

Jag vill bara säga till folk, gå in och läs första kapitlet...: https://www.fanfiction.net/s/10644439/1/Hogwarts-School-of-Prayer-and-Miracles

Crossfire

Så här på hösten, närmare vintern, har jag börjat bekanta mig med en envis och beslutsam, störande och fruktansvärt fräck man på steroider värre än Christian Grey.

Nämligen Gideon Cross.

För alla som inte vet vem Gideon Cross är: Den kontrollerande mannen i Crossfire-serien (Blottad-serien på svenska) som ska förföra bokens "oskyldiga" flicka Eva... Och där såg jag genast alldeles för många likheter med fifty...
Alltså en till erotisk bok -.-'

Jag och Sara har nu tagit oss igenom de första fyra kapitlen. Det tog oss tre veckor att komma till skott och läsa de två första. När jag öppnade boken kände jag bara att "Vad fan är det jag läser".
Hur som helst, det känns lite lättare när man kommit en bit.

Men alltså, frågan är om den här inte är sämre än Fifty??

Det där med att följa bloggar

Det har aldrig riktigt varit min grej att följa bloggar och diverse annat. Jag följer mina vänner och det räcker nästan. Jag antar att jag inte riktigt har det intresset.
De senaste dagarna har jag i alla fall klickat runt på Instagram och kommit över ett par konton jag bestämde mig för att följa (vi får se hur länge det håller i sig), mest inspiration till mitt skrivande och mina naglar.

Men, igår ramlade jag över en sjukt mysig bakblogg, passionforbaking.com! Skriven av en norska som just nu jobbar med en bröllopsbok. Klart värt ett besök!



Besök passionforbaking.com

Min morotsmarmelad

Jag tänkte att jag skulle vara lite huslig i December och förbereda inför jul.

Igår han jag fålla och hänga upp julgardiner i köket och i helgen kokade jag en julig morotsmarmelad. Jag mixade lite olika recept eftersom inget verkade uppfylla mina krav och tänkte att jag skulle dela med mig.


Min Morotsmarmelad

500 g morötter
1 citron
1 apelsin
3 cm färsk ingefära
1 kanelstång
2-3 stjärnanisar

500 g syltsocker
4 dl vatten

Skala och finriv morötterna. Riv skal och pressa juicen från citronen och apelsinen. Skala och finriv ingefäran.
Blanda alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt koka på medelhög värme 20-30 minuter, rör då och då.
Häll upp på väl rengjorda burkar, stoppa gärna med kryddorna och förslut genast.

En gnutta sanning

Just nu är livet hårt, eller... motsträvigt kanske.
Jag brukar tänka att folk är för klena för dagens samhälle. Jag brukar tänka att livet inte är lätt och inte roligt. Livet är tråkigt och alldeles för ensidigt.
Det kvittar vem du är. Du måste fortfarande gå till jobbet måndag till fredag. Du måste fortfarande laga mat på kvällarna. Du måste fortfarande städa, tvätta och göra alla de där sakerna som måste göras. Vad du sedan gör där emellan är det som gör livet värt att leva.

Just den där utfyllnaden känns inte rolig just nu, det har den inte gjort på ett tag. Om sanningen ska fram så känns det förjävligt, men jag pratar inte om det, jag vill helst inte tänka på det.
Just nu försöker jag fylla den tiden med vänner, Tokio Hotel, tatueringsplaner och förberedelser inför jul.
Jag vet inte om det där sista, om julen, egentligen hjälper mig.
Just nu försöker jag köpa mig glädje, men att spendera mer pengar än man får in har aldrig slutat bra för någon. På min nästa inkomstdag måste jag köpa julklappar vilket inte hjälper mig. Jag måste skärpa mig efter jul.

Förhoppningsvis får jag annat att tänka på i januari. Jag har sökt 10 utbildningar och hoppas att jag kommer in. Jag i desperat behov att få göra något nu.

Min syn på Feminism och Sexism

Alltså, jag blir smått irriterad. Som så många andra saker här i världen stör jag mig återigen på folk. Jag broukar i inte diskutera större saker här utan håller mig till tandkrämsslöddret och hackar på hur dåliga filmer och böcker är. Jag vet fortfarande inte om det här är en bra idé utifrån att jag kanske blir kritiserad för det. Men återigen, det säges ju att vi lever i ett fritt land med yttrandefrihet och vill därför också påpeka att jag är jävligt trött på folk som inte ger sig och accepterar ens åsikt!

Jag surfade runt på nätet och hittade detta i halloweentider:
http://nyheter24.se/nyheter/bildextra/780806-32-halloweendrakter-som-visar-varfor-feminism-fortfarande-behovs-i-sverige

Det är alltså feminism jag ska ge mig in på. Jag vet inte om jag skulle vilja kalla mig feminist. Jag tycker ändå att män och kvinnor tex, ska ha samma lön om de sitter på samma post. Det är klart att jag vill att kvinnor ska ha samma rättigheter som män (vilket för övrigt kan betyda massa saker). Men där slutar nog min lista. Jag tror inte att vi kan ha arbetsplatser med lika många män som kvinnor. Jag tycker att det finns vissa yrken som inte kan vara 50/50. Jag tycker att det finns vissa yrken som kanske borde vara mansdominerade likväl som jag tycker att det finns yrken som borde vara kvinnodominerade. Jag tycker inte att man kan pressa in kvinnor i yrken för att det ska 50/50.

Till halloweendräkterna. För det första vill jag påpeka att de dräkterna i annonsen känns mer hemma i USA eller på fester där rika stockholmare är inbjudna. Jag tycker alltså att annonsen är smått jävla överdriven. Jag förstår vad folk menar med sexistiska kostymer men det är fortfarande ditt fucking val att ta på dig den! Du har fortfarande ett val att köpa en annan dräkt som inte har push-up, lårkorta kjolar eller strumpbyxor. Om du någon gång varit på Ica Maxi, till exempel, så har inte dem halloweendräkter som är sexistiska! Inte heller leksaksaffärer och så länge du har ett val att byta bort push-up, kort-kort, eller strumpbyxor så har ni inte heller ett jävla skvatt att klaga på!

Det här med push-up, lårkorta kjolar och strumpbyxor. Folk har strumpbyxor året om! Lårkorta kjolar har ganska stor del av befolkningen under sommaren inte minst shorts och har man bröst ska man inte få göra vad man vill med dem!? Det som stör mig mest är om jag ska dra det här till sin spets.
Ska vi alla gå i byxor, alltid? För att det är sexistiskt med kjolar och strumpbyxor? Alla får väl ha på sig vad de fucking vill och skita i alla andra? Detta betyder att man inte heller kan, tex på vintern, ha strumpbyxor med lårkorta kjolar? Vad är det jävla problemet? I så fall skulle vi lika gärna kunna sluta sälja kjolar, byxor och klänningar som slutar ovanför knät och börja leva i en jävla kyrka! Vi skulle lika gärna kunna förbjuda tenniskjolar eller andra sportdräkter!

Bröst. Jag besitter mycket bröst själv och min värsta mardröm är att jag måste täcka upp mig. Men om vi skulle ta bort allt sexistiskt med det så kanske vi alla skulle gå uppstoppade i fula jävla polokragar! Jag själv trivs i mycket urringat och hellre för mycket än för lite. Men om det ska vara så skulle vi alla kunna förbjuda BH på kuppen! Det får ju brösten att formas och snygga ut...Även här... Vad är det jävla problemet!? Låt folk vara och klä sig i vad de vill!

Jag blir bara så jävla förbannad över att folk ska lägga sig så förbannat mycket! Som sagt, vi skulle alla kunna införa en ny hatad klädkod! Långbyxor och polokrage åt folket! Åt helvete heller!!!!

Tandkräm!

För några veckor sedan köpte mamma hem denna tandkräm:

Just det. Pepsodent White Now Gold. (Måste bara få ur mig att den även finns som manlig variant i svart och silver.)
Jag vet inte varför hon fick för sig att testa det här. Så många reklamer som man sett om tandkrämer med whitning effekt och ratar dem. Hela grejen med whitningeffekt i tandkrämer är att det just bara håller för stunden.
Jag har tänkt på en teori angående just den här tandkrämen. Den innehåller silverpartiklar och blå pigment.. (Vilket dels gjorde att man fick en överraskning när man stoppade tandborsten i munnen och blev totalt blå i käften.)
Hur som helst så grundar sig min teori för tandkrämen i silverschampo. I silverschampo finns både silverpartiklar men framför allt blå pigment för att håret inte ska bli gult. Slutar du med silverschampo blir håret gult. Samma sak för tandkrämen.
Resultatet blir givetvis olika på person till person.

Jag har redan ganska vita tänder och kunde inte komma fram till någon större förändring, så kanske är det för folk som dricker alldeles för mycket kaffe eller te.
Jag gillade inte heller att det faktiskt blev blått, kändes lite ofräscht trotts att många munartiklar är vita och blå. Jag är nu tacksam över att den är slut!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt kapitel 25-26

Äntligen är vi klara med Fifty och detta projekt tills vidare!

Saras kommentarer:

Det är äntligen över! Den här upplevelsen har varit mycket värre än jag kunnat föreställa mig. Att analysera Fifty har tagit, i alla fall hos mig, väldigt psykiskt. Desto närmare man tittar på saker desto mer rynkar man på näsan och säger att det här inte är helt rätt. Men eftersom det är slut tänkte jag göra en sista neddykning i historien och den här gången fokusera bara på Anas och Christians förhållande (även om det nu tog slut här i kapitel 26).

Jag hittade en lista som jag tänkte jobba efter. 10 tecken på att du är i ett destruktivt förhållande.

Isolerar dig. Vill ha dig för sig själv och kan inte förstå att du har ett liv utanför förhållandet.

Check. Christian blir till och med avundsjuk när Ana åker för att besöka sin mamma och följer därför efter henne trots att hon sagt nej och att hon inte vill ha honom där. Han blir också väldigt tjurig när hon inte vill säga vilket förlag hon har sökt jobb på. Oh, han vill inte heller att Ana ska träffa sin vän José.

Kallar dig namn. Är elak verbalt och avslutar det sedan genom att be dig att ”inte vara så allvarlig” Eller, ”det var ju bara ett skämt!”.

Nåja, Christian är aldrig faktiskt elak direkt mot Ana. Ingenting han gör är bra, men han är inte elak på så sätt som den här punkten menar.

Skyller på andra, oftast dig, för det som går snett i deras liv.

Check. Christian tycker att Ana är till skuld för att han försover sig, för att hon inte berättade för honom att hon är oskuld, för att han plötsligt har blivit så känslosam.

Problem med alkohol och droger.

Check. Typ. Christian har kanske inte problem med något av det, men de dricker oroväckande mycket vin i serien. Ana däremot dricker nästan i vartenda kapitel alkohol. Kanske för att kunna stå ut med sin pojkvän?

Sprider skräck. Du känner dig rädd för din partner.

Check. Ana har flera gånger sagt att hon har varit rädd för att han ska slå henne. Hon har sagt att hon är rädd för vad han gör med henne (både emotionellt och fysiskt) och hon är rädd för hur han ska reagera till allt hon gör.

Straffar dig för att du spenderar tid borta.

Check. Han stalkade henne till Georgia!

Förväntar sig att du ska servera allt dem vill på ett silverfat. Vill bli behandlad som en kunglighet och att du ska göra allting utan att protestera.

Check. Det är väl det hela den här boken går ut på? Att Christian vill att Ana ska bli undergiven honom i alla lägen. Han tycker också att hans Eddie står över lagen. Så, dubbelcheckad?

Är extremt avundsjuk.

Check. Han stalkade henne till Georgia för att hon skulle träffa sin mamma!

Kontrollerar dig genom känslor. Får dig att känna sig skuldmedveten om du inte gör som hen vill. Ibland kan hen verka förlåtande och kärleksfull bara för att få dig att känna ännu mera skuld.

Check. Varje scen mellan Christian och Ana är att de bråkar om någonting, han blir sur, Ana tänker att hon har gjort någonting fel och de har sex.

Är fysiskt våldsam.

Check. Förutom att han är en del av en felaktig BDSM så smiskar han henne när de är utanför deras rollar.

Anas och Christians förhållande fick alltså nio rätt av tio. Och det här är ett förhållande som andra vill efterlikna? Ett som kvinnor drömmer om?

Huh?

Mina kommentarer:

Det som förvånar mig med den här… boken är att det tar precis hela boken för Ana att komma på att Christian behöver hjälp. Det tar henne hela boken att lista ut att hon inte klarar att vara hans undergivna. Det borde hon ha förstått från allra första gången hon blev smiskad. Om hon inte gillade att bli smiskad och var rädd för att han skulle göra henne illa då, vad får henne då att tro att hon skulle klara av värre saker?! Ganska naivt av henne att tro att hon kanske står ut med det. Men det är precis som hon själv reflekterar i boken, hon får skylla sig själv och jag kan inte ens tycka lite synd om henne.

Vidare, vad får henne också att tro att om hon låter honom smiska henne med ett skärp ska hon få röra vid honom. Var inte beröring en fast gräns för Christian? Menar hon då att hon utsätter sig för det här för att någon gång få röra honom? Det är en väldigt stor chansning när Christian är som han är.

Det tar henne också hela boken att lista ut att Christian kanske inte vet vad kärlek är. Personligen känns det som om att man skulle börja ana det eftersom han aldrig haft en flickvän (och folk i hans närhet dessutom tror att han är gay) och ägnar sig åt det han gör.

Det tar dem hela boken att komma fram till att avtalet inte behövs. För att Christian kommer fram till att han vill ha ”blommor och choklad”, eller hur det var han uttryckte sig…

Fram till de här sista två kapitlen har vi alltså gått på tårna för saker som aldrig blir av! Jag tror det är det som gör mig frustrerad. En hel jävla bok till ingenting! För i så fall, är kapitel 3-14 utfylland?

Något annat jag stör mig på i det här kapitlen är Anas p-piller. Sara nämnde i förra omgången att E L James lagt alldeles för mycket energi på flygtider och motorvägar, men hon kunde inte ta sig tid att ta reda på/ försöka dra sig till minnes hur man andvänder p-piller!

Alla som använt p-piller vet att man ska börja ta dem på mensens första dag och att man, i en månad framöver ändå ska ”vidta säkerhetsåtgärder”, alltså använda kondom, innan det har givit full verkan. Det nämns i boken att hon börjar ta dem när hon är i Georgia, vilket även stämmer in i tidsramen eftersom de inte känt varandra en månad när boken är slut. När hon kommer hem svarar hon att mensen är slut och de pökar på som aldrig förr, utan kondom… Vidare, Ana måste ha haft mens i 3 dagar! Vilket inte händer…

E L James kan alltså ta reda på fakta om motorvägar men inte kan referera till sig själv, eller andra kvinnor. Än en gång är hon ute och seglar med fel fakta!

[Kapitel 23-24]

Kompletering Fifty Shades of Grey Kapitel 21 - 22

Lite sent och vi kämpar oss nu igenom sluttampen.

Saras kommenarer till kapitel 21 - 21 ligger nu uppe!

The Amazing Spider-man

Jag kan inte påstå att jag tittar supermycket på film. Jag vet inte varför. Lite av det beror nog på att jag inte orkar sitta ner och ta mig tid att titta på det, dels för att jag inte vill lägga tid på något jag inte vet om det är bra. Av denna anledningen har jag sett mycket halva filmer. Är det inte bra stänger jag av eller byter kanal.
Igår sappade jag förbil filmkanalerna på tvn och hamnade tio minuter in i "The Amazing Spider-man". Tidigre inte sett den eller tvåan. Men jag har de tre originalfilmerna med Tobey Maguire som Spider-man. Jag tycker att första filmen är riktigt bra tills det börjar gå utför för dem.

Kanske ska man inte jämföra de båda filmerna. Men jag tycker ändå att "The Amazing Spider-man" har fått en uppfräschning. Å andra siden skiljer det så många år på dem att redigeringen inte kan jämföras mellan de båda filmerna.

När det kommer till Peter Parker/ Spider-man tycker jag att Andrew Garfields insatts är bra men att regisören har gjort honom/ Spider-man till en alldeles för barnslig och sprallig liten typ. Inte ens när han får sina sår tvättade av Gwen kan han hålla sig seriös och gör inte minsta min åt såren, som för övrigt är massiva, och han skulle egentligen ha förblött om det här var en realistisk film.

Jag har inget emot själva grejen med radioaktiva spindlar, jag kan tycka att det till och mer är lite häftigt. Men när Dr. Conner sedan blir galen börjar filmen spåra ur. Vi hamnar i en blandning av Jurassic Park, Batman - Återkomsten och en släng av Harry Potter - Hemligheternas kammare.
För att likna originalet för mycket tyckte regissören att det var roligt att tänja på gränserna och göra Dr. Conner till en ödla, vilket inte alls har något med Green Goblin. De är två vitt skilda karaktärer och med helt olika mål för världen. Den här ödlegrejen tilltalar mig inte alls och skulle lika gärna kunna vara en del i Godzilla eller King Kong. Likväl lever han i kloaker och har satt upp något slags högkvarter i den fuktiga illaluktande miljön. Kanske inte exakt som pingvinen i Batman men han lever med småödlor liksom pingvinen med pingviner. Varpå vi kommer till att han tar sig upp genom avlopp likt Basilisken i Harry Potter.
En helt klart dålig plot där plagiat efter plagiat upprepar sig under filmens gång.

Trots att upplägget är dåligt och Andrew Garfield nu fått en stämpel som en larvig Spider-man kanske man inte kan döma honom. Var det så här regissören ville ha en ny Spider-man så gör han en bra insatts. Trotts de larviga scenerna när han fjantar runt lyckas han ändå leverera när det gäller då hans insatts i "The social network" inte är något att klaga på. För övrig gör det ju inget att han ser bra ut också och inte minst i Spider-man.

Vad gäller Emma Stones insatts kan jag inte heller klaga. Själv är jag inte så förtjust i Kirsten Dunst och tycker att Emma Stone utgör en bättre karaktär som Peter Parkers flickvän, det är ju också förutsatt att Peter Parker inte är lika nördig som i orginalet. Jag kan inte påstå att de lyckats få Peter Parker att se nördig ut i "The Amazing Spider-man", och kanske försökte de när de satte på honom ett par glasögon. De har dock inte lyckats då han bär linser i över halva filmen och han dessutom ser ganska snygg ut i glasögon.
Åter till Emma Stone. Jag har sett henne i en rad filmer (bla. "Friends with Benefits", "Zombieland" och "The Help"), tre väldigt olika filmer, och gillar henne skarpt. Hon kan anpassa sig till sina karaktärer och ge dem en extra boost.

I övrigt, cred till Andrew Garfield och Emma Stone för insatserna och ett stort minus till regissören, manusförfattare och produktionen.

Tokio Hotel: De 3 släppta singlarna

Som sagt! Tokio Hotel och mina pojkar är tillbaka!

De har nu hunnit släppa tre singlar:
1. Run, Run, Run
2. Girl Got A Gun
3. Love Who Loves You Back

Imorgon; 3 oktober, släpps nya albumet; Kings of Suburbia i Tyskland. (6 oktober internationellt).
På ett sätt känns det bra att de släpper det i Tyskland innan resten av världen. På ett sett känns det som om de inte blivit helt paralyserade av Amerikas stjärnglans.
Det är nog dock det enda bra hitintills.

Riktigt jävla sjukt besviken över de två första singlarna och jag kan väl börja vänja mig vid den tredje. Kanske har jag fått den känslan för att deras videos är helt sjuka den här omgången. Vem har en runkande blå kanin (eller vad i helvete det är?) och sedan när blev det poppis att måla sig som en smurf eller lika sockersött rosa som ett flickrum...? Eller när blev det kul att göra en mörkare version av Kylie Minogues All the Lovers.
Låtarna är så mycket mer elektroniska att till lika gärna kunde ha gjort dem utan bandet, ingen hade märkt någon skillnad. Vad hände med den gamla hederliga bandfeelingen. För det är ju inte så att band inte klarar sig med en trummis, en gitarrist och en basist. Många fans har redan klagat på det faktum att bandet inte är detsamma. Jag kan hålla med om att musiken mognar ju äldre man blir, de var ju trots allt bara 16 när de slog igenom. Den här skivan verkar inte heller följa ett tema som tidigare album förutom sex. Istället verkar det som att Bill, eller alla kanske, har säkert fått ligga en hel del och har skrivit sin musik med helt fel kroppsdelar än de de borde göra.

Ursäkta grabbar men det här var ju inte särskilt genialiskt, då kan jag nöja med med att videon till Automatish var tillräckligt upphetsande.
Jag hoppas nu på att albumet har mer att erbjuda än de här usla singlarna med musikvideos.
Man kan dock inte komma ifrån att Bill ser alldeles för het ut u den senaste videon ;P

Sista singeln som släpptes i tisdags: Love Who Loves You Back


Kolla in Tokio Hotels hemsida för mer info.

Böcker i alla dess former

Det var länge sedan jag skrev något om mig själv här. "Stackars" Fifty Shades of Grey blir sönderriven i bitar på ett otrevligt men sååå sanningsenligt sätt. Jag kan inte påstå att man blir peppad av att analysera sönder en bok så pass mycket att den är otrevlig att läsa.

Nåja. På bokmässan, som var i helgen, fick jag med mig första boken ur Crossfire-serien, "För dig blottad" på svenska, av Sylvia Day. Man kan hoppas på att den är bättre än vår kära och vidriga Christian Grey.
Jag fick även med mig "Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt. Ser fram emot att få läsa den, utspelar sig 900 e.kr.

Jag tror att det där med historiska böcker är min grej. Jag satt härom och funderade över vad jag sa att jag ville läsa för böcker när jag var liten. Mitt svar var: spännande.
Otydligt om ni frågar mig. Jag sitter även på "Svärdet och Spiran" och "En värld utan slut" av Ken Follet. SVT köpte in den filmatiserade miniserien som var grymt bra! Har dock inte läst dem än eftersom de är på 1000 sidor var. Men rekommenderar att se serien.

Hur som helst, jag kom även hem med en bok med cheescakes, en italiensk kokbok och "United Cakes of America" av Roy Fares. Nu ska här bakas!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt Kapitel 21-22

Lite bristande med uppläggen både här och hos Sara. Vi ber om ursäkt och hoppas på trevlig läsning ändå.

Saras kommentarer:

Låt oss snabbt nämna någonting om liknelser.

Liknelser är någonting en författare använder för att stärka upplevelsen i sin berättelse. Det används för att få ett annat flöde i berättelsen och för att få språket att verka mer levande. Vissa författare använder det också för att låta mer poetiska.

Jag tror att James dock använder det för att öka ordantalet så hon kunde få ihop en hel bok.

Jag vet inte hur många gånger jag kan läsa om att Ana når solen när hon får en orgasm. Eller varje gång hon och Christian försöker förklara hur mycket de älskar varandra genom att berätta att de är som Icarus som flyger för nära den nämnda solen. Ehum, ja. Icarus – för den som inte vet – flög alldeles för nära solen på grund av hybris. Högmod. Inte för att han tyckte solen var vacker eller för att han fascinerades av den och ville lära känna den bättre. Utan för att hans ego var för stort. Vad säger det om Ana och Christian? Att de älskar den andra för att de tycker de förtjänar det? Jag kan se hur det fungerar med Christian men med den ack så deprimerande Ana så känns det som det är fel karaktärsdrag.

Jag läser in alldeles för mycket i det här, visst gör jag?

Jo. Jo, det gör jag.

Icarus är nog snarare bara någonting som James använde som liknelse för att det var det ända originella hon kunde komma på.

Kapitel 22 rör mest en resa som Ana gör för att besöka sin mamma. Det som är intressant med den här resan är att alla restider, avståndet mellan städer och hur flygtrafiken fungerar. Det intressanta är att allting med det stämmer. Jag har kollat upp lite själv (se hur mycket research jag gör för det här lilla projektet) och allt det är precis som det ska vara. Det betyder att James har lagt ner energi på att kolla upp flygtider och titta på kartor. Ska men vara riktigt petig med det här så kan jag även poängtera att de beskrivningar som är givna om Christians lägenhet stämmer överens med de ritningar som finns över Escala, samt att motorvägar till och från de städer paret besöker är sådana som en GPS borde ge. Detta innebär att James har lagt mycket energi på dessa detaljer (speciellt flyget och vägarna, James är från England och hennes historia utspelar sig i USA). Sådana saker spelar ingen roll medan så triviala saker som grammatik, upprepningar och trovärdiga karaktärer är sådant hon har passerat utan en tanke. BDSM, sex och det som är poängen med historien är som nämnt tidigare också ganska snett återgivet. James lade alltså fokus på motorvägar. I en historia om sex. PRIORITERINGAR!?

Mina kommenarer:

Först och främst vill jag påpeka relationen Christian och Ana har. Uppenbarligen verkar relationen mellan dem vara luddig. Med det menar jag att i kapitel tjugoett nämner Ana att Christian är hennes pojkvän. Jag undrar om Christan vet om det? Deras kommunikation är så dålig att de inte vet var de står med varandra, eller vänta, de tror nog var för sig att de vet var de har varandra. Christian ser henne som en annan undergiven medan Ana kallar honom för sin pojkvän.

Det här med bristande kommunikation dem emellan går mig på nerverna. Hela kapitel tjugotvå är en mail-bibel dem emellan. Borde inte Christian vid detta laget veta, han som är så bra på att handskas med kvinnor, att han skrämmer Ana om hon måste resa bort eller skriva i ett mail hur hon verkligen känner och tänker? Borde han inte få en hint när han måste supa henne under bordet för att hon ska öppna sitt hjärta.

Det här med mailkontakten. Kanske skulle James ha skurit ner på det eller har hon med det för att historien på något sätt ska kunna gå framåt? Det enda som Ana gör när hon inte är med Christan är att maila honom. Man ska aldrig lämna sin karaktär ensam och är detta ett försök att liksom försöka hindra det från att hända? Ingen ska försöka slå i oss att Kate har en stark personlighet eller att José eller framför allt hennes mamma (som vi träffar på i de aktuella kapitlen) har det.

Anas mamma är uppenbarligen en kopia av Renee, Bellas mamma i Twilight. Jag kan hänga med i Twilight, även om Bellas mamma är alldeles för ungdomlig och bekymmersfri. Anas mamma är snäppet värre. Hon uttrycker sig alldeles för konstigt och har alldeles för lustiga åsikter. Exempel: ”Män är av en annan ras”. Män är inte av annan ras. Neandertalare var en annan ras och dog ut för 20 miljoner år sedan! För Anas mamma låter som om hon lika gärna skulle prata om hundar.

[Kapitel 19 - 20]

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt Christian Grey (kap 17-18)

Det händer ingenting i kapitel 17 och 18. Verkligen ingenting. Ana jobbar, det blir söndag och de har någon sorts variant av sex i lekrummet. Snipp snapp slut, två kapitel slut. Men, vi träffades i veckan och lunchade och spenderade hela den lunchen med att diskutera Christian Grey. Och här är några ämnen vi kom fram till (vi orkar inte ens skriva att det här kommer innehålla spoliers, vi passerade den linjen för länge sedan):

Hans företag:

Christian var 23 år när han startade sitt företag och i början av Fifty Shades of Grey är han 27 år. Det betyder att han på fyra år har hunnit bygga upp ett imperium som är lika stort som det Donald Trump äger. Vi kan ingenting om affärer eller ekonomi men med vi känner oss ändå hyfsat säkra på att fyra års tid är ingenting för att bygga någonting – speciellt inte ett företag som har ett sådant löst fokus och målgrupp. Christian säger att det han sysslar med är telekommunikation men han spenderar också pengar inom jordbruksindustrin, köper upp bokförlag och i bok nummer tre förhandlar han om ett gammalt båtvarv. Frågan blir då: vad jobbar Christian Grey egentligen med? Han är chef för sitt eget företag och har ingen styrelse att svara inför, men det betyder väl ändå inte att han kan göra vad han vill? Hans anställda måste ha någon sorts åsikt. Hans assistent och partner kan inte bara vara där för att göra som han säger? Och vad är det Christian gör? Säga åt folk vad de ska göra? Någon stans känns det lite som att Christian skulle kunna muta sina assistenter och närmaste för att utföra jobb åt honom. För att nämna Taylor, han verkar alltid finnas till hands och vad skulle inte Christian få betala för att ha honom svassandes omkring honom? Förmodligen betalar han ut en förmögenhet till honom och man kan ju börja undra var alla pengar kommer ifrån. Det nämns även när Ana träffar Dr. Greene, att han har betalat henne en förmögenhet för att komma dit. Någonstans känns det ändå som att han betalar ut väldigt hög lön till sina anställda och man kan undra hur pengarna går runt i företaget om Christian själv tar ut så mycket pengar.

Han jobbar ibland om kvällarna i böckerna för att Ana ska kunna vandra iväg i huset och somna någonstans, men vad är det han gör då? Bilden av Christian Grey som gudfadern känns inte alldeles för långt borta just nu. Bonus: Christian säger att han tjänar 100 000 dollar i timmen. 100 000 i timmen. Det måste vara monopolpengar med tanke på de punkter som är uppräknade ovan.

Hans förhållande till Mrs. Robinson:

Christian var femton år när han inledde förhållandet med Mrs. Robinson och det varade i ungefär sex år. I detta förhållande var Mrs. Robinson den dominanta och Christian var undergiven. Efter denna tid bestämde Christian uppenbarligen att han själv skulle vara dominant. Mellan tjugoett års ålder fram till tjugosju, sex år, har han haft femton undergivna. Detta betyder att han har haft 2,5 undergivna per år. Frågan är om inte de femton undergivna kan pressas ihop till kortare tid. Vi känner ändå någonstans att han måste ha fått någon slags träning som dominant. Då menar vi hur han ska bete sig för att inte skada sin undergivna. Vi antar att man inte lär sig det över en natt, och utför man inte saker på rätt sätt kan man faktiskt bli allvarligt skadad. Hur lång tid tog det? Annars känns det som att hans förhållande med Mrs. Robinson borde ha varit ett varierat förhållande där de turades om att vara undergiven.

Är Christian Grey en vampyr?

Christian Grey kan inte vara mänsklig. Han har åstadkommit alldeles för mycket i sitt liv för att inte ha förmågan att kunna stoppa tiden, röra sig fortare än ljuset eller helt enkelt vara som Edward Cullen och aldrig sova. Han har byggt upp ett väldigt framgångsrikt företag, han kan segla, flyga helikopter samt segelflygning, han gick två år på Harvard och han tränar så han har en kropp som en olympisk mästare. Oh, och så piskar han småflickor på helgerna.

För att göra en variant av Edward Cullen kan man fundera över de gammaldags störande språk de använder. Man säger inte att vädret var ”föga uppseendeväckande” när man lever på 2000-talet. Vi vet inte vad det är med Christans språk som gör oss irriterade. Kanske för att han pendlar som en bergochdalbana mellan att låta som om han levde på 1700-telet eller det faktum att han ibland (visserligen alltid när han ska ha sex med Ana) låter som en pervers pedofil. Vad är grejen med det? James verkar vilja få oss att tro att det ska vara sexigt att någon säger ”Duktig flicka” i samband med sex på ett så nedlåtande sett som han gör det på.

För att stanna kvar vid det faktum att Christian inte kan vara mänsklig undrar vi: När ska Christian Grey gå in i väggen/ bränna ut sig?

[Kapitel 15-16]

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt kap 13-14

Sara kommenterar:

Twilight gav upphov till hela den där idén med att föräldrar är värdelösa. Bellas mamma var en toka som bara hittade på äventyr och levde livet medan Bellas pappa inte gjorde någonting och var den mest odugliga mannen i hela universum. Om inte Bella varit där hade han aldrig fått lasagne vartannat kapitel. Det är någonting som många andra ungdomsböcker har apat efter, så är föräldrar inte döda så är de i alla fall sådana idioter att de inte tjänar något syfte i alla fall. Detta fenomen kom även med till vuxenlitteraturen i det här fallet. FÖR VI HAR VÄL INTE GLÖMT ATT FIFTY ÄR EN FANFIC PÅ TWILIGHT VA? Vi borde göra en lista över vilka karaktärer som representerar vilka. Jag ska snart börja läsa orginalficen och så snart jag tagit mig en bit i den ska jag baske mig göra ett eget inlägg om det! Tillbaka till föräldrarna så undrar jag lite varför de är där. Detta är som sagt en bok för vuxna, en ålder där föräldrar inte är en så stor del av ens liv som när man var sjutton. Just Anas föräldrar är med för att Ana ska verka om möjligt ännu mer oskyldig. Man får inte ens veta någonting om Anas biologiska pappa. Han var kanske den som kom med sjöfolksgenen, så vad vi vet så är han väl helt enkelt till havs.

I kapitel 13 får vi reda på kontraktet mellan Christian och Ana inte är lagligt bindande. Det har alltså ingen makt över någon av dem. Problemet är att Christian tycker att hans Eddie är viktigare än lagen och fortfarande trycker på detta kontrakt. Trots att det inte alltså inte kan ge honom någon som helst egentlig makt så försöker han fortfarande övertala Ana om att det har det. Jag kan till viss del förstå varför det där kontraktet är nödvändigt. I början av ett sådant intimt förhållande som BDSM ändå är så kan man behöva hjälp och ha någonting att förhålla sig till. Kontraktet i Fifty är överdrivet och skrivit för BDSM för puckon då allt som står i det egentligen handlar om hur Christian på bästa sätt ska kunna få ha övertaget över Ana på så många sätt som möjligt. Kontraktet i Fifty skulle kanske inte heller störa mig så mycket om det inte var för att Christian i nästa andetag säger att sådana här förhållanden handlar om ärlighet och tillit. Hans kontrakt och ärlighet går inte ihop eftersom nästan varenda mening i det är en lögn. Men, han lär ju säga nästan vad som helst för att få Ana att skriva på. Hon är ju så att säga, ett ganska lätt offer. Hon kommenterar till och med själv att han använder sex för att utnyttja henne och få henne att göra vad han vill.

Hon gör i alla fall nästan som han vill. För hon har en orgasm utan hans tillstånd. Men den skedde i sömnen så det var inte heller så att hon gjorde någonting direkt mot hans vilja. Ana hade i kapitel 14 en sexdröm som fick henne att gå av som en nyårsafton. Det tragiska med det hela är dock att Ana aldrig tidigare upplevt detta. För till skillnad från andra som aldrig upplevt det så är inte Ana asexuell, hennes sexdröm handlar istället om hennes uppvaknande. Hennes sexuella uppvaknande som heter Christian Grey. För hennes dröm handlade såklart om Christian och om hur han piskade henne. Det mest tragiska med den här scenen är inte Anas brist på sexuella fantasier, det är att det hela ger bilden av att man först upptäcker dem när den perfekta partnern kommer in i bilden. Under hela Anas liv har hon alltså aldrig varit så attraherad av någon att hon aldrig dagdrömt om en pojke. Hon kände aldrig fjärilar i magen och aldrig vaknade hon med blöta trosor. Gick Ana från att vara fyra år till 65? Hoppade hon över allt det där som de borde ha tagit upp med en i skolan? Eller finns det riktiga människor där ute som är så naiva att de inte ens vågar tänka på pojken de gillar och vad man skulle vilja göra med dem? Inte ens i tonåren? Det tjatas ju väldigt mycket om dessa hormoner i den här boken och kanske borde det diskuteras lite om innebörden av dem också. Det var dessa hormoner som fick oss att vakna upp. Det var dessa hormoner som fick oss att titta på pinsamma filmer i femte klass om hur barn blir till, och några år senare stå och titta på när biologiläraren trädde kondomer på gurkor och bananer och göra studiebesök till ungdomsmottagningen. Dessa hormoner fick oss till och med att gå till skolsyster och försöka smyga ner en av de där kondomerna i jeansfickan. Det var de hormonerna som fick oss att inse att sex var någonting mer än dessa pinsamma minnen hos nämna biologilärare och bultande hjärtan.

Men inte Ana. Hon kände aldrig något av det där. För hon vaknade upp när Christian Grey piskade henne med ett spö på klitoris. 

Bissen kommenterar:

Egentligen har jag inte mycket att säga om de här två kapitlen. De består endast av tråkig dialog och jag förundras ännu en gång över hur James kan ha fått den publicerad. Å andra sidan fick hon ju inte det eftersom det var en självpublikation.

Jag gillar inte att boken är skriven utan uppehåll. Att allt sker dag efter dag, frukost till läggdags. Man hinner inte ta sig tid att stanna upp i boken och reflektera över vad som egentligen händer. Detta märks tydligt under examensdagen då Christian nämner för Ray att Ana och han har känt varandra ”ett par veckor”, när det i själva verket är två veckor sedan hon intervjuade honom och det var senast helgen innan som hon söp ner sig, spydde över hans skor och han närmast stal hennes oskuld. Jag skämtar inte här. Håller man koll på dagarna vet man att från det att hon super ner sig till examensdagen är det sex dagar! Befängt egentligen.

Jag känner jag jag borde säga något om den här middagen på Hotel Heathman där de diskuterar avtalet. Jag vet bara inte vad ska fokusera på. Vi vet alla vad Christian vill och Ana sitter och funderar över om hon är för naiv och oerfaren. Det är klart att hon är. Man kan inte gå från oskuld till att besluta om man ska vara undergiven i ett BDSM-rollspel. Hon vet helt enkel för lite om sex. Christian i sin tur verkar ju inte heller tänka efter när han föreslår det här. Men det viste vi ju redan.

Återigen Anas ovetande. Hon är 21 år och vet inte att man kan ha sex drömmar. Jag kan väl gå med på att hon inte haft någon men att inte veta att man kan ha det, det är bara, jag vet inte, vad lever hon i för värld?

Hur som helst finns det småsaker jag stör mig på i de här kapitlen bara för att det inte händer något. Upprepningarna som kommer genom hela boken. Hur många gånger måste det påpekas att Ana påverkar honom så mycket? Varför får James dem att prata som om de levde på 1800-talet?

Återigen nedvärderingarna och osäkerheten. Hon tycker att det är skrämmande men ändå ska hon ge sig in i en lek hon inte vet något om, och det är ju faktiskt sanningen. Har hon haft sex två gånger? Hon går med på att skriva på avtalet, för vad? Svartsjuka från tjejerna bredvid henne under examensceremonin? Försöker hon bevisa något eller är hon bara dumdristig?

James vill säkerligen få fram Kate som den envisa, frågvisa och snokande människan i Anas liv. Samtidigt kan man börja fundera på hur mycket Kate egentligen bryr sig när Ana påstår att hon lyckades kollra bort Kate när det enda som behövs för att få henne på villovägar är att fråga om något ur Kates privatliv. Ofokuserad och självisk?

[Kapitel 11-12]

Fifty Shades of Grey: Kommentatorsprojekt Uppdatering

Saras kommentarer till kapitel 9 och 10 finns att läsa i min blogg lite längre ner.
Annars via denna länk.

[Kapitel 7-8]

Det närmar sig

Så sent som i veckan insåg jag att det snart är riksdagsval.
Hur nu det går att undvika? Jag antar att jag missade det eftersom jag verkligen inte är intresserad av politik.
När det diskuterades vilt i skolan satt jag och kladdade meningslösa mönster och Tom Kaulitz namn i skrivblocket.
Jag förstår bara inte vitsen med att argumentera för och emot utan utan lösningar. För det var det de gjorde. Och kanske brydde jag mig inte för att de inte heller verkar kunna kompromissa. Men kanske är det det politik står för. Att man inte ska kompromissa och hålla sig till sin idé om ett "perfekt" samhälle.
Jag blir bara så trött och irriterad av att diskutera politik. Kanske för att jag inte är uppdaterad, kanske för att jag inte förstår.

Med detta sagt vill jag inte påstå att man inte ska rösta. För det ska man. Det har jag blivit itutad så länge jag kan minnas.
Hur som helst så är det snart dags att äntra vallokalerna. En andra gång för min del.
Jag antar att första steget är att välja sida och det har jag också gjort. Vilket tar mig ner till partinivå...

Projekt trappen!

Idag är en blåsig dag. På vägen hem från mitt arbetspolitiska program som arbetsförmedlingen har satt mig i var jag på väg att kliva av cykeln. Jag stod närmast still i den lilla stigningen hemåt.
När jag väl kom hem satte jag igång med projekt: renovera trappen. Vilket innebär att jag ska slipa och måla den.
Vi hade en gång heltäckningsmatta i trappen som mina föräldrar bestämde sig för att ta bort för 12 år sedan. Efter att mamma skrapat bort limmet som blev över (för 12 år sedan) har det stått still och nu är det min tur att ta över. (Man väntar till barnen växt upp så de kan ta hand om arbetet ;P)

Jag hoppas bli klar med slipningen i veckan och börja måla nästa. Den ska bli vit.

Ett erkännande

Jag ska erkänna en sak.
Ibland, när jag känner att livet är alltför kasst, jobbigt eller tråkigt, då handlar jag... Det får en på lite bättre humör för ett kort tag. Den senaste tiden har jag handlat alldeles för mycket för att min ekonomi ska orka trycket. Och andra sidan så har jag inga andra nöjen och inga fasta utgifter. (En hemlis, mina fasta utgifter är under 200 kronor/ månad...) Med andra ord har jag det ganska bra. Förutsatt att jag sparar mina pengar. Men oavsett om jag sparar så kan jag lägga ganska mycket på mig själv.

Just nu väntar jag på en order från halens.se med höstens nyheter. Förra veckan inhandlades även en ny väska från accent, även den höstnyhet.

Harry Potter - The Exhibition

För att få in lite annat!För ett tag sedan var jag i Norrköping, inte alltför långt härifrån som tur är! Där besökte jag Harry Potter - The Exhibition. Fy tusan vad det var bra! Jag kan inte bärga mig tills jag någon gång kommer till London för att se The making of Harry Potter!

Såååå underbart! Jag spenderade givetvis alldeles för mycket pengar i shopen och en bra bit över 1000 kronor. Men! Den är ju bara i Sverige en gång! Så ni som inte sett den - se den, om ni har möjlighet!
Jag säger det inte bara för att jag är ett gigantiskt fan, utan för att den är så planerad och välgjord!

Här är sakerna jag fick med mig hem!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt kapitel 9-10

Saras kommentarer:

”I want you to become well acquainted, on first name terms if you will, with my favorite and most cherished part of my body. I’m very attached to this.”

I den engelska versionen av kapitel nio har Christian Grey namngett sin penis. Vi får dock aldrig ett namn på den så jag har beslutat mig för att helt enkelt kalla den för Edward. Smeknamn Eddie.

Det lilla stycket ovan visar också hur bra/sparsam översättningen på boken är. På svenska slipper man många av de mest pinsamma meningarna och den svenska versionen känns nästan nedkortad ibland, som om Jimmy Hofsö inte orkade med mer. Jag tycker också det blev mycket bättre meningsbyggnader och ett rikare ordval i den svenska versionen – vilket inte kan ha varit lätt med tanke på originalmanuset!

Kapitel nio innehåller en ganska känd scen – nämligen en avsugning i ett badkar, men innan jag nämner någonting om det så känner jag att det är någonting annat jag måste prata om. Nämligen, när jag först hörde talas om Fifty så var det genom hela den där fanfiction-från-Twilight samt någonting om en gudinna. Jag fick därför för mig att det skulle vara ett övernaturligt äventyr för ungdomar. Kanske är inte Fifty för ungdomar men jag är inte helt övertygad om den där övernaturliga biten. Det är som sagt den där ganska kända scenen i badkaret som får mig att undra om Ana kanske är en sjöjungfru. De sitter nämligen i ett badkar som är så fullt att vatten rinner över kanten när de sätter sig i det. Jag tror inte att Christian Grey skulle ha ett badkar som är så lågt att det bara når dem till halva låren, därför bör det vara så i alla fall räcka dem minst till midjan eller kanske upp lite över naveln. Det betyder att när Ana suger av Christian så gör hon det under vattnet. Och eftersom hon har en naturlig skicklighet för det hela (*himlar med ögonen*) så slingrar hon tungan runt Eddie och verkar inte behöva luft på hur länge som helst. Slutsats: Ana är en sjöjungfru. Hon är som en väldigt kåt Ariel, men där Ariel inte kan säga någonting så kan inte Ana säga nej.

Andra teorin om badkaret är att Christian helt enkelt häver sig upp på armbågarna och skjuter fram bäckenet åt henne. Liksom viftar med Eddie i hennes ögonhöjd.

Kapitel nio slutar med att Christian binder fast henne i sängen och har sex med henne trots att han lovat att inte röra henne innan hon har läkt tillräckligt. Han lovar slash försöker övertala henne slash försöker köpa henne med löften om att han kan visa henne en helt ny värld. Det hela blir som detta musiknummer från Aladdin.

Och Christians mamma kommer på besök som om det här vore denna ungdomsroman jag trodde det var från början. I kapitel händer ingenting förutom att man får träffa den där mamman i ungefär två sidor innan hon försvinner eftersom hon inte längre fungerar som ”spänning”. De pratar lite om vilken dålig vän José är och hur lite Kate tycker om Christian samt att det nämns någonting om bilar. För precis som i Twilight så spelar bilar en stor roll i periferin och det läggs mycket energi på att diskuteras. Detta tjat om bilar får mig att undra om Fifty kanske skulle kunna passa som bok i en bokklubb för stereotypa män: VI HAR EN BOK OM SEX, SPRIT OCH BILAR! *grottmansläte*

Bissens kommentarer:

Det enda som egentligen är värt att påpeka under de här två kapitlen är avsugningen i badkaret. De här två kapitlen är lika tråkiga som om jag skulle sitta inlåst under en dag.

Under de här två kapitlen agerar Christian mot alla sina principer. Varför vet jag inte men jag luras i alla fall inte av att James försöker få det att låta som om det skulle vara Anas ”fel”. Jag skulle hellre vilja påstå att han återigen drivs av sin extrema sexlust och verkar inte kunna tänka på annat.

Återigen vill jag påpeka att sex inte är någon slags utbildningskurs för att Ana ska kunna bli hans ”sexslav”, som hon själv kallar det. Jag skulle inte vilja påstå motsatsen då han faktiskt vill överösa henne med pengar, kläder och salongsbesök. Jag ska med en gång säga att jag inte läst på om BDSM men känner ändå att en varningsklocka ringer hos mig. Jag tror inte att det är meningen att dominanten ska styra och ställa över den undergivne på det sättet som Christian gör med Ana. Som sagt, rätta mig om jag har fel.

Det faktum att Ana dessutom påpekar flera gånger längre fram i boken att hon känner sig billig tar Christian ingen notis om, vilket är väldigt respektlöst. Och var det inte tillit och respekt som allt egentligen handlar om?

Om jag ska återgå till Christian och hans omvända principer. Varför vaknar han så sent när han alltid är uppe mycket tidigare än alla andra? Varför låter han Ana träffa hans mamma när ingen någonsin fått träffa henne? Var det helt enkelt tillfälligheter i situationer av stress? Varför drar Christian sexskämt om maten när han äntligen har fått som han vill med henne? För mig blir Christian inget mer en man utan hjärna och alldeles för mycket tanke på de nedre regionerna.

I de här kapitlen blir även Ana en förvirring för sammanhanget. För att vara så osäker på sig själv som James vill få henne att framstå är det förundrande hur hon vågar suga av honom i badkaret. Blev hon våghalsig eller sa hennes inre gudinna åt henne att vara ännu slampigare än i köket när hon bestämmer sig för att göra frukost. Jag kan förstå att man inte alltid har en bh på sig, men vad hände med trosorna? Jag är i alla fall mer bekväm i ett par trosor under en gigantisk skjorta än ingenting alls.

Sen kommer då sexet i sovrummet. Vilket blir mer förvirrande, hon påstår att hon känner sig förödmjukad och generad. Hur kan hon då vara så upphetsad? Ännu ett knep för att få oss att tro att Christian är en sexgud?

Jag vet inte vad det är som James vill säga med att Ana inte äter. Det är en sak som är genomgående för hela första boken och nu börjar det bli tjatigt. Vill James försöka framföra ett budskap om att alla unga kvinnor inte bör svälta sig själva för att man är vacker ändå? Om så är fallet vill jag påstå att hon inte lyckats. Det får snarare Ana att verka ha matproblem och på väg in i någon slags anorexi...

[Kapitel 7-8]

Tokio Hotel Rolls Out the Red Carpet!

Jag vet att det har varit en del... förlåt, mycket tjat om Fifty och Christian Grey. Därför, ska jag nu plåga er med en annan obsession från mig!
Om ni inte gillar det här så kan ni se det som ett straff ;)

Tokio Hotel, tvillingarna och G:na är tillbaka! Efter fyra år får vi äntligen lite respons. Något att ta i, ett livstecken. Framsteg till den nya skivan.
Hur som hellst kom trailern till nya Tokio Hotel TV igår! Varje onsdag kan vi nu njuta av att se pojkarna i rutan igen. Något som var så fantastiskt att jag smetade ut mitt smink med gigantiska floder av tårar och mamma satt återigen i fåtöljen och suckade åt mig...
Det trodde jag inte om mig själv efter så lång tid!

Fifty Shades of Grey: Ett kommentatorsprojekt Kapitel 5-6

Här kommer kommentarerna för stundande kapitel.

Sara kommenterar:

När man inser att vem som helst kan publicera en bok. Till och med dem som inte kan skriva.

Det finns en liten regel inom skrivandet som lyder: Show, don’t tell som innebär att man genom händelser, dialog och uttryck som berätta sin historia istället för att bara rakt uppochner berätta vad det är som händer. Detta ger läsaren en bättre inblick i karaktärerna och får dem att känna sig mer involverad i boken. Till exempel, istället för att säga: person x blev rädd, kan man säga: person x bleknade. Detta är någonting som James inte använde sig av eller inte kunde använda särskilt bra. Hon har istället valt att använda sig av konsten att upprepa vart och vartannat ord samt att fylla sina texter med tankar och en sådan insikt i Anas huvud att det känns för nära. Man vill komma en karaktär nära (speciellt en huvudkaraktär) men det betyder inte att man vill veta precis allt. Varenda sak som far genom Anas huvud är nedskrivet och det gör att man snart tröttnar på henne. James berättar för mycket och mystiken är borta. Man får aldrig en chans att skapa en egen uppfattning kring Ana utan allting står alldeles för klart svart på vitt. Man vill som läsare gissa till sig vissa saker, man vill ha mystik och man vill ha komplexa karaktärer. James förstörde det genom att berätta för mycket. Hon visar för lite. Det kommer dock dialoger då hon visar för mycket, då hon kastar ur sig handling som det aldrig ens har nämnts om tidigare. Konsten att skriva handlar om att balansera precis mellan dem båda, och James tippar hela tiden över på den ena sidan av denna osynliga linje.

Jag tänker att sådant skrivande är okej när man skriver fanfiction (eftersom det tyvärr fortfarande finns en viss underton att fanfiction inte ska tas alldeles för allvarligt) eller när man bedriver en blogg. Men när man ska publicera en bok bör man läsa igenom sin text en till tio gånger mer än vad man kan tycka är onödigt för att se till att man får ett så bra resultat som möjligt. En bok är oftast inte någonting som bara en föräldrar och morfar kommer att läsa, det är någonting som kan hamna i händerna på främmande människor och som kan komma att påverka dem – vilket ju är så med fallet med Fifty. Men eftersom Fifty tog vägen genom att publiceras utan att gå genom ett ”riktigt” bokförlag. De första böckerna/utgåvorna var e-böcker från ett förlag i Australien som levde på att bloggar och recensioner och att människor pratade med varandra tillräckligt mycket om boken för att den skulle sprida och sälja. Och jag tror nog att det var det ända sättet som en bok som Fifty skulle kunna släppas. Fortfarande på grund av hur den är skriven och inte på grund av handlingen, Fifty är trots allt långt ifrån den första erotiska boken. Jag har svårt att se en bokagent som hade velat ta på sig det här manuset utan att tänka hur mycket som skulle ha behövts redigerats för att det skulle bli en ordentlig bok men de akter som behövs. För Fifty är också så unikt skrivit att den egentligen inte har en någon början, mitt eller ett slut. Allting bara händer. Om man är riktigt petig så ramlar inte handlingen in förens i bok tre (och om man ska vara lite mindre petig så kan man säga att slutet av tvåan är när serien tar sin början). Men eftersom Fifty pratades så mycket om så köpte ett förlag till slut upp den och då var skadan redan skedd med det språkliga och det är därför vi nu här i Sverige kan sitta med en (eller i mitt fall två) kopior av boken i knäet och markerna med röd penna där det känns så himla fel.

Nu känns det som jag har varit fruktansvärt kritisk här. James har faktiskt lyckats med några små meningar. Hon har fått en viss humor på sitt brittiska lilla sätt, men det är så sällan och kommer så plötsligt att man inte riktigt förstår vad det är som har hänt innan det är försent och skämtet liksom rinner ut i sanden och tas över av tramset igen.

Det här skulle vara ett projekt att kommentera vad som händer i boken också, men jag har precis sagt att Fifty ju inte har någon handling. Och det är jäkligt svårt att kommentera någonting som inte händer.

Bissen kommenterar:

Ana beskrivs hela tiden som den lilla oskyldiga, blyga och tysta personen. Jag undrar var den människan tog vägen. För med tanke på hennes kommentarer i de här kapitlena kan man börja undra om hon verkligen är så bly som hon vill framställas.

Varifrån får man annars utmanande kommentarer som verkar slinka ur hennes mun då och då som tydligen får Christian att ”flämta till” och tydligen verka chokad.
Hon är alldeles för trygg i sig själv mot vad James vill framställa henne som.
Till exempel känner man sig inte trygg av att vakna upp i en okänd omgivning när man var avsvimmad när man kom dit.

Ana tycks inte heller lägga någon större vikt vid att papper behöver skrivas på ”innan han får röra henne igen”. Vid den kommentaren borde hon ana ugglor i mossen men väntar istället villigt på en förklaring. Något som också borde oroa är att hon faktiskt tänker ”vad tänker han göra med mig?”, en känsla man inte borde förtränga? Något som också oroar är att hon inte verkar minsta berörd av att hon måste skriva på ett sekretessavtal, utan gör det gladeligen för att hon ”ändå inte diskutera vad som händer mellan dem”. WHAT?! Alla pratar väl om något? Slå mig i huvudet om jag har fel, men det var det löjligaste jag har hört!

Allt som Christian gör verkar mest vara kontrollerande. Varför får man inte ha blött hår? Han ville kontrollera att hans läderklädsel inte blev förstörd och körde henne till sitt hotell istället för hem till sig… Snarare en ursäkt för att kontrollera att hon var okej. Dessutom kan det inte ha varit särskilt långt till nått av ställena.

Christian verkar ändå försöka vara lite ansvarstagande och förnuftig genom att förvarna henne. Tex att inte skriva på papper hon inte läst osv. Ändå verkar hennes våghalsiga sida (var nu den kom ifrån) ta över.

[Kapitel 3-4]