Bortskämda amerikaner

Hur kommer det sig att jag blir så förbannat jävla frustrerad varje gång jag sätter mig vid datorn. Och eftersom jag redan var lite på sniskan med humöret innan jag satte mig här så blev det ju inte bättre.

Nej, det som är så irriterande just nu är allt folk. Igår när jag satt och degade framför MTV hela dagen och glodde på cykling på eurosport så blir man tillslut bara så irriterad på alla bortskämmda amerikanska känndisar och att allt är liksom frid och fröjd. Allt är inte frid och fröjd. Och så hjälper det ju inte speciellt mycket att kollaigenom alla andra sidor när man loggar in på datorn. *Suck*

Ok jag ska försöka ta det lite lugnt här nu då, det är bara att allt verkar vara emot mig idag...eller nått.

Men den här veckan har jag iaf suttit framför Tour de France och degat, suttit som på nålar när cyklisterna börjar spurta in till mål och vem som kommer att ta den gula ledartröjan. Det är en härlig känsla att åter höra kommentatorernas röster. En sommar utan Touren är ingen sommar.

I år gjorde ju Lance Armstrong comeback och efter lagtempoetappen så ligger han på andra plats med 22 hundradelar efter Cancellara. Fatta vad det är, 22 hundradelar, det kanske hade räckt med att cykla 1 km/h snabbare under 3-4 meter, snabbare start eller kastat fram cykeln lite eller nått litet. Det är bara så ortoligt att det är hundradelar!

Men det är skönt att det är tillbaka.

Dagens etapp startar i Barcelona (cyklisterna är inne en sväng i Spanien) och går till Andorre arcalis. 224 kilometer med inte mindre än 4 bergspris och den där backen in till mål ser inte så kul ut men det är nu vi kommer till Pyrineerna och bergsetapperna.

Och inte för att ni kanske märker något men så kommer jag att vara borta en vecka. Åker imorgon ner till skåne och kommer hem nästa lördag.